Ska ge dig en annan vinkel, värd att fundera på. Det var ju naturligtvis inte så att helt plötsligt så kostade ett hus 6Msek på ett ställe medan det på något annat kostade 300kkr. Vad vi bevittnar
är värdeutvecklingen över tid. Den är ju inte statisk på något sätt men är förhållandevis modest i avbefolkade kommuner och utanför storstadsregionerna medan den fullkomligt accelererar där det finns jobb/kulturutbud, vilket vanligtvis stavas storstadsregionerna.
Över tid kan man tänka sig att de som köpt boende utanför dessa regioner kommer ha svårare och svårare att köpa in sig på andra mer attraktiva orter eftersom deras värdeutveckling inte hänger med. Nu kan det självklart vara så att man vill bo på landet och det ska man ha full respekt för. Men givet de skenande priserna så tror jag man bör fundera på att planera sin bostadskarriär tidigt i livet för att kunna ha alla möjligheter till buds, skulle den dagen komma när man vill/behöver/måste flytta på grund av t ex jobb. Visst kanske man har möjlighet att ärva för att få ihop en kontantinsats men hur för dem som hade oskicket att inte födas i en familj med förmögen. Hur enkelt är det att spara ihop till en halv, kanske en miljon kronor? Do the math!
Lägg därtill på att vi haft en oerhörd befolkningstillväxt de senaste åren som också skapat segregation och utmaningar i många städer/kommuner som tenderat att ytterligare accelerera bopriserna då det för många idag blivit väldigt viktigt att bo i ett "attraktivt" område.
Man kan tycka vad man vill om detta och man kan också försöka påverka samhällsutveckligen mot en positivt inriktning men under tiden så måste man ju förhålla sig till det hela. Om vi leker med tanken att denna prisutveckling fortsätter så kommer en ganska stor del av befolkningen inte ha en chans att ta sig in på bostadsmarknaden.
Antar detta redan börjat inträffa? Eller vad säger ni som är under 30 som ännu inte köpt något eget och kikar på bostad? Sparar ni undan med långsiktig, kör på blancolån eller siktar in er på låna av mor och far?