Studerar systemvetenskap men vet ej om det är för mig.

Jag hoppade på en IT-utbildning på rätt hög nivå direkt efter gymnasiet trots att jag var ganska skoltrött. Klarade med nöd och näppe en termin innan det tog stopp. Inte för att jag egentligen inte hade förmåga att förstå, men jag var utbränd och orkade inte plugga och ta in mer. Det var en rätt deppig upplevelse. Man behöver i regel inte vara något geni men på hög nivå måste man själv orka jobba på och anstränga sig, det räcker inte att bara sitta med på lektionerna som i gymnasiet.

Tog uppehåll ett år, sen hoppade jag på en annan IT-utbildning som var lite lättare och som jag fixade 3 år på.

Frågan är kanske, kommer du att känna dig återställd efter sommaren och redo att ge järnet ett år till?

Skolan är tuff, har skithårda krav. När du sedan kommer ut i arbetslivet behöver du endast fakturera runt 1000kr/h. Så man kan slappa en hel vecka och bara leverera ett jobb som kund vill betala 40 000kr för enbart arbetet.

Med detta sagt, så syftar jag att gräset är inte så mycket grönare någon annanstans. Det man för tillfället läser/jobbar med kommer att kännas tungt, men om du ändå har klarat dig studierna så har du klarat mycket mer än alla andra.
Och du pratar om att ge upp. När det finns folk i din situation som får hålla på krångla med csn försöka få dem att ge pengar ändå och fundera på hur de ska ha tid och ta alla omtentor.

Så mitt råd är utan att känna till din situation så noggrant att försöka kämpa på.

Utbränd tycker jag för övrigt är ett ord som missbrukas. Med det menar jag att folk absolut kan bli detta. Men vissa som är sjukskriva för utbrändhet har energi kvar att göra saker som mer utmattade personer aldrig skulle fundera på att göra. -Som att åka på semester. Nå man ska passa sig för att köra sig helt i botten. Och det är såklart inte fel att kontakta läkarvård vie större utmattning då det kan finnas många orsaker bakom.

Angående systemvetenskap så finns det väl typ inget enklare motsvarande program på högskolan? Inte för att klanka ner på utbildningen, jag bara påstå att det inte finns så mycket nivåer at välja på.
Det skulle iofs välja 2årig inom nätverk eller YH. Eller såklart en helt annan gren med andra ämnen, dock bör svårighetsnivån vara ungefär detsamma. (tanken är i alla fall detta) Sedan civilingenjör är i en nivå högre.

Om du är utbränd på riktigt så är det inte en lysande ide att pressa vidare. Det kommer inte bli bättre, däremot finns risken att du förlorar förmågan att ta dig framåt för åratal framöver. Då är det bättre att ta studieuppehåll ett år, flytta hem och jobba på Dånken eller något för att återhämta dig. ”Utbrändhet” kommer som du är inne på sällan från en enda källa, så att låta tiden läka lite andra sår (det fungerar faktiskt, det tar bara jobbigt lång tid) är inte heller så dumt.

Systemvetenskap har ju för övrigt en stor del mer icke-tekniskt innehåll: människa-datorintegration, ekonomi, projektledning osv. Många systemvetare blir programmerare, men många sysslar även med annat i yrkeslivet. Jag skulle till exempel mycket hellre ha en projektledare som fattar svårigheterna med programmering än en som aldrig har skrivit en rad kod, så din erfarenhet hittills är inte värdelös även om du inte tänker jobba med programmering.

Det finns rätt många som inte är några genier i branchen. Har man kommit in på en systemvetarutbildning och tagit sig igenom första året så finns det ingen anledning att oroa sig över att intelligensen inte räcker till. Motivation däremot, kommer vara viktigt över ett helt yrkesliv, men intresset måste som sagt inte vara mot just programmering.

Lycka till!

Om du inte har ett genuint intresse för programmering och dataanalys samt har problem att hänga med undervisningen tycker jag du gör rätt i att hitta på något annat. Det låter inte som din grej!

Nu var det 21 år sedan jag pluggade systemvetenskap...
På min tid så var det ytterst få av de som gick ut systemvetenskap som faktiskt jobbade med programmering. Många jobbade med systemkrav, support, utrullning av nya system osv. Flera av de jag pluggade med var rätt usla på programmering och kämpade rejält, i de flesta fall inte för att de inte var intelligenta nog utan för att de hade 0 erfarenhet av programmering.
Om jag hade varit dig så hade jag kikat på vad som ligger i kursplanen framåt, kanske det är något som låter mer intressant än det du läst hittills? Mycket av att lyckas i plugget är att tycka det är lite kul och intressant trotts alls.

Ang utbrändhet så kan jag inte annat än att hålla med vad övriga skrivit här. Om det är utbrändhet på riktigt och inte att man är trött på livet och trött på att gå i skola så ska du nog överväga att ta en paus.

Andra universitetsämnen är inte enklare om du trodde det - inte om du skall lära dig dem ordentligt.

Ta en paus från allt vad studier heter kan vara en väldigt bra idé om du känner dig utbränd, men att byta studieinriktning kommer knappast att hjälpa, såvida du inte helt enkelt ogillar din nuvarande utbildning och tycker att något annat verkar mycket mer intressant.
Om du klarat alla kurser hittills så är du uppenbarligen tillräckligt smart för att bli systemvetare, så oroa dig inte på den punkten.

TS gav nu mer information.

Jag brukar som sagt säga visst studierna är tuffa, men den som tror att det bra är att klara av studierna och sedan blir det lugnare, har väldigt ofta fel när det handlar om de flesta typer av jobb där man faktisk ska utföra en arbetsuppgift som är enkel att kontrollera.

Jag ser på mig själv. Jag jobbar och sliter har inte mycket fritid kvar. Mina grannar däremot jobbar säkerligen hårt de med inom fabrik och annat med höga löner, men typ varje kväll nu emot sommaren sitter de med grillen med några öl. På helgerna åker de bort och festar och säger på söndags kväll väldigt fulla att det blir en tuff måndag men det går.
Detta hade inte riktigt fungerat för dem om de hade haft ett jobb som du hade utbildad dig emot.

Så det finns olika krävande jobb. Och det man ska tänka på är:
Vad tror att man kommer bli bra att jobba som? Det finns folk som har varit introverta som tvärt om har utbildat sig till som kräver raka motsatsen av personlighetsdrag för att lyckas med karriären.
I TS fall skolan är krävande. Kommer arbetslivet vara så mycket lugnare. Kommer kunder som får fakturor på flera hundra tusen vara snälla och säga_ -Att vi förstår och accepterar fakturan som blev så hög för att du kände dig utbränd?

Så det är den stora frågan vad man ska jobba med och det är en svår fråga. Jag själv är inte på något sätt nöjd med min situation, men jag har tagit mig steget till att ha ett bra jobb, lön, kontakter med kunder och äldre än dig. (mer omständligt att byta karriär då)

Kanske kan ett alternativ för dig vara att kolla in olika YH program och försöka hitta något där? Det finns många inom datorteknik som inte är teknisk krävande, men det faller då ofta över på social kompetens. Alltså man ska prata med en väldigt massa personer, samla information, hantera informationen etc. Och sedan jobba lite teknisk.

Min åsikt är att många IT-jobb områden ör ungefär lika tuffa, skillnaden är att de kräver olika kompetenser. Alltså de som kräver mindre datorteknikkompetens, kräver ofta mer social kompetens istället. Och då pratar jag om den svåra biten som säljsnack, ingiva god tillit, hantera konflikter som ofta kretsar kring det magiska ordet pengar etc.
Mitt påstående: 100% av alla konflikter på ett seriöst företag handlar just om pengar/kostnader/uteblivna intäkter.

Vilka kurser som ingår i en examen är det få arbetsgivare som tittar på. Att man har en examen kan de vara klart intresserade av, men exakt vad som ingår i den är det inte många som bryr sig om.