Citat:
Ursprungligen inskrivet av ZecretW
Vad svarven är tänkt att elliminiera är det ströljus som går från lasern när den mäter om det är en etta eller nolla. Detta ljus studsar omkring inne i skivan, träffar kanten och sedan tillbaka upp i laserögat och skapar problem att läsa av om det var en etta eller nolla.
Samma tänk som den specialla gröna penna som kom i mitten av -90 talet (1900 talet) skulle elliminera. Nu som då var denna diskussionen uppe och många tyckte det var en enorm skillnad på ljudet.
Ja, det är den "funktion" som primärt har varit försäljningsargumentet. Dock har ju tråden kommit mer att handla om skivans excentricitet.
Men, kurvan jag visade förut, kan appliceras på exakt samma sätt för detta. Reflektionsstörning tenderar också att vara digital: Total störning eller ej störning. I gränsskiktet kan man tänka sig periodisk utstörning om reflektionen ger en "offset" på en redan gravt störd avläsningsmekanism. Således har vi att göra med en urusel CD-spelare påväg att dö, för att skillnaden ska vara mätbar. I övrigt tar felkorrigering hand om samtliga störningar, eftersom dessa är extremt sällsynta.
Dessutom: Vet ni hur avläsningen går till? Skillnaden mellan grop och "kulle" är en kvarts våglängd av ljuset. Detta, med sin avsedda reflektion ger antingen konstruktiv eller destruktiv interferens. Detta ger en diffrentiellt stor skillnad mellan etta och nolla. Ett "spökljus" som letat sig till skivans kant och tillbaka kan endast ge en offset, som endast kan "härja" i ett av dessa signalnivåer, dvs påverkar inte alls.
Detta gäller en pressad skiva. För brända skivor är spannet visseligen mindre, med mörka eller ljusa reflektionsområden, alternativt spridning eller återreflekterande för CD-RW. Återigen ger en ett "spökljus" endast en offset.
Vidare; vi har redan en fullständigt tillfredsställande förklaring varför man hör skillnad mellan olika inbillade åtgärder. Förklaringen är av psykologisk natur och kan sammanfattas som en förväntanseffekt.
Människans hörsel är helt medioker i jämförelse med andra djur, och med känsliga instrument. Vi behöver starka ljud, och relativt låga frekvenser för att höra något alls. Som utslagsinstrument är det helt diskvalificerat att avgöra dessa hypotetiska skillnader. Det finns ett och endast ett sätt att klargöra om en åtgärd ger någon skillnad alls, nämligen en statistisk analys om vad som kommer till DA-omvandlaren innan signalens fortsatta väg genom de analoga stegen.
Först, om vi kan se någon statistisk signifikant skillnad där kan vi undersöka hörandet med en dubbelblindtest.
Lovan: Jag tror och gissar mig inte fram. Påstår du att någon speciell skillnad på olika kablar som delar sina elektriska egenskaper för audiobanden ligger bevisbördan helt hos dig. Och anekdotiska bevis göre sig icke besvär. Tyvärr, men det är så det är här i verkligheten när vi ska skilja på vetenskap och ren bullshit.
...
Edit
Citat:
Ursprungligen inskrivet av Fredrichc
MBY:
Jag köper dina argument angående att jitter (som inte skapas av själva D/A'n )
inte är ett problem med tanke på jitterreduceringen. Däremot så verkar en
del av jittret komma igenom bufferten och det vore intressant att veta hur
det sker och om det är hörbart, dvs något att bry sig om över huvudtaget!
Först måste vi ha klar för oss vad vi menar med gitter, jitter. Det är ju som bekant skillanden i tid mellan två och flera toppar som ska komma i en jämn takt. En annan användning av ordet är frekvenskrypning, alltså över ett större område (i tid).
Jitter mellan enkilda pulser (digitala eller analoga) uppfattas troligen inte alls, annat under speciella omständligheter där jittret orsakar klirr. Pianomusik, t.ex, är känsligt för detta.
Ett jitter orsakars av spelarens tidsbas som kryper i frekvens erhuru denna är utdragen (varierar främst med temperatur och spänning).
Varvtalet på skivan har givetvis sin betydelse. Extremfallet, som vi redan konstaterat, är när bufferten är tömd. Men, som tidigare också konstaterats, är varvtalet inte så perfekt reglerat som man skulle kunna tro, och skivans oregelbundenheter överröstas helt av oregelbundenheter i motorns varvatal till följd av variation i dess styrning. Här är CD-spelarens nätagg den största boven (eller hjälten) för både tidsbasen och rotationen.
Att man eftersträvar "jitterfria" CD-skivor är självklart. Även att man tar flera stor mått och steg för detta. Det är helt enkelt en kvaliétssäkrande process. Genom att ställa stränga toleranser (inte bara på jitter) så behöver man göra färre provtagningar, och en "dålig" batch ska fungera bra även på en dålig CD-spelare (med dålig tidbas, etc). Jag antar att det främst är massan som ska vara jämn, så att centrumhålet verkligen är i masscentrum. Att fasa av en kant hjälper ju inte, eftersom det är totalmassa snarare en exakt diameter som är viktigt. Vidare är ju "argumentet" som vi talade om förut reflexjustering - om än ännu mer tveksamt. Jitter kan också uppstå i själva pickup-systemet, fast jag måste läsa på om detta område förrens jag kan säga något om detta (jitter av helt andra, ännu icke berörda orsaker).
Så, jittret som "kommer igenom" DA är troligen orsakade av tidsbasen (och det är ju inte så mycket att gör något åt - utom att byta den!), och huruvida det är hörbart eller ej vet jag inte, men gissningsvis är det det, under speciella förutsättningar. Jag tror inte att jittret överskrider dopplereffekten av att röra sig mot eller från en högtalare i en lägenhet!
