WoW tråden om förstörda sociala relationer och problem

HAHAHAHAHAAAA! :D:D:D:D

jag har både vänner som är fast i wow och vänner som är fast i droger och jag kan säga att jag mkt mkt hellre umgås o snackar med dom som lirar wow än dom som knarkar.

Fast man kanske inte riktigt kan säga att wow lirarna är helt fast iom att dom fortf kommer till skolan och kan nån enstaka helg dra ut och supa också. Ingen av dom har heller tappat sin flickvän under tiden. Däremot så sitter dom o lirar hela nätterna, kommer sent till skolan, går hem från skolan för att spela och dom slutar nästan aldrig snacka om skiten.

Men hur illa det än är att det startas ett wow samtal då alla runt om kring är delaktiga och man själv aldrig spelat spelet så slår det ut att umgås med knarkare utan tvekan.

Spelar WoW. Har lirat ungefär ett år. Köpte TBC också och är level 70.. så högt som det kan bli. Är jag beroende? Antagligen är jag beroende av WoW. Jag är inte så beroende att jag låter Warcraft styra över något annat i mitt liv dock, skolarbetet lider inte av att jag spelar WoW eller mitt arbete, eller mina kompisar. Dock så måste jag inte umgås med mina kompisar om jag inte vill. Jag kanske vill lira WoW en torsdagkväll isället för att spela monopol (exempel) för jag tycker att WoW är roligt. Jag sköter helt enkelt mitt liv och spelar WoW när jag har tid.

Är World of Warcraft beroende framkallande? Det kan det absolut vara. Är alla som spelar World of Warcraft beroende? Absolut inte

har lirat wow i snart 2 år och tycker det e kanon som avkoppling.. de e betydligt mer socialt att sitta vid datorn och snacka med polare än att sitta vid tv:n och glo som många tycker e helt okej, de jag inte förstår e att stor del av wow-lirarna inte kan van välja utan antingen e det 100% wow eller inget alls.. har fått många nya IRL polare tack vare wow och vatt i göteborg, stockholm, uppsala och växjö och partat med de små liven

World of Warcraft är ett kul spel, det får jag säga. MEN det är lätt att spela för mycket och ju mer man spelar destu mer vill man spela. Så är det för mig i alla fall, dock lider jag av det att jag lätt tröttnar på saker så efter ca6 veckors lirande tröttnar jag och rör inte spelet på kanske en månad. Sen sätter det igång igen men för mig som arbetslös just nu är det skönt de perioderna jag spelar massa. Jag har i alla fall något att göra vilket är bättre än att sitta och känna sig omotiverad, många dagar lägger jag mig i soffan för att "sova bort några timmar". Dock har jag bestämt mig att börja plugga IT säkerhet till hösten så jag har börjat smygstarta lite med det redan här hemma!

Summan av kardemumman är väl att world of warcraft kanske känns som något att vara motiverad inför för oss som inte har något annat att göra. Man tar sina levels o får sina items o känner att man har kommit någonvart när man somnar. Ta denna leveln eller skaffa en sån mount blir ett mål för dagen. Det ger dagen ett syfte, därför lockar det nog många som känner sig omotiverade och livströtta. Eller vad fan man ska kalla det! Blir väl som en tillfällig lösning(spelet bygger ju på att man ges belöningar). Huvudsaken är att man kan ta sig ur det.

Rock on och döda mycket gnomer

Brorsan (23 år) får nu flytta tillbaka hem när han blir av med sitt studiemedel, har inte pluggat på ett år och "åkt fast" för det. Han kommer inte att få ett öre mer så han får säga upp sin studentlya...

Det var intressant att höra vad det var med WoW som gjorde att han fastnade. Han spelade nämligen inte så mycket själv utan ledden en guild, organiserade det hela, satte upp scheman, funderade ut vad var och en skulle göra... Han kunde drömma om det när han sov, gick runt om dagarna (när han inte spelade) och planerade nya drag... Guildens medlemmar träffades också i det riktiga livet i somras. Lagom till jul fick han veta att han inte längre får studiemedel.

Han tänkte försöka hoppa av i samband med TBC-introduktionen. Vet inte hur det gått för honom, han har inte svarat på mejlen...

Ja, annat var det när man själv var "liten", då spelade man för sig själv. Först en Spectravideo på 80-talet, så en 286:a som så småningom blev en mäktig 486:a som det gick att lira X-COM på och så vidare... Slutade spela innan Multiplayer-spelen började komma i slutet av 1990-talet / kring millenieskiftet så jag har aldrig spelat MMOs. Som tur är, verkar det som...

Jag tycker det är tråkigt att folk låser in sig i sitt spel och jag kan inte tänka mig annat än att de kommer bli olyckliga i längden.

De missar ju helt de sociala behoven och iom att de så sällan umgås med folk förlorar de sin sociala förmåga vilket gör att de blir tråkigare att umgås med och dessutom antar jag att det blir tråkigare för dem att umgås. Social förmåga är något som kontenuerligt måste bearbetas. Skulle jag hålla mig inlåst i 1-2 år och bara spela WoW tror jag inte att det skulle vara roligt att umgås. Man har ju inget att prata med människor om. Det krävs ju att man 'hänger med' för att sociala relationer ska bli riktigt roliga och intressanta.

Jag har spelat i hela mitt liv men med måtta. Har aldrig struntat i varken skola/jobb eller relationer för att spela. I snitt kanske det blir 0,5-1 h timme per dag och det tycker jag är lagom och perfekt avkoppling. Sedan har vi väl alla olika mkt fritid.

Tror det är viktigt att vänner och bekanta till spelberoende tar tag i problemet för själva tyhcks de ju helt oförmögna att tänka klart.

WoW kan bli en fruktansvärd drog för vissa, som mig.
Jag började spela wow första början i betorna, sen började jag såklart retail här när det släpptes.
Spelade nonstop till precis innan tbc när jag beslutade mig för att försöka sluta.
Under dessa 2åren(inte inkluderat beta) gick mitt liv åt helvete kan jag ju säga.
Första året på högskolan jag gick slutade med att jag hoppade av, tappade bort många vänner som man umgicks med, iprincip alla.
Jag levde i wow, där hade jag vänner.
Jag varken jobbade eller satsade på skola under dessa 2 åren så wow fick i snitt 12h/dag.
Lyckades levla totalt 11 st chars till 60, 1 utav dom rank14 och en en del pve:ande.
Var det roligt under dessa 2 åren? Nej, första tiden var roligt såklart, första lvl 60 var jävligt roligt att spela.
2:a var väll också ok.

Men sen blev det inte så roligt, men fortsatte ändå spela för jag var så van vid wow sen rullade det på.

Detta fick mig att sluta:
1.Upptäckte att på 2 år har jag inte gjort NÅGOT i verkligheten, bara i wow.
2.Från att träna regelbundet till att suttit stilla i 2 år och gått upp en hel del och blivit extremt missnöjd med sin kropp.
3.Stöd från mamma och en god gammal vänn som tyckte det började bli för mycket

Jag slutade runt julen och kämpar ofta för att inte dras in i det igen, det faktum att många av mina "wow-kompisar" spelar tbc och datt jag har kontakt med över msn får mig ännu mer sugen.
Sitter och tänker "ah jag kan ju levla en char till 70 och sen spela då och då" Men vet innerstinne att det kommer sluta med att jag spelar mer och mer sen sitter jag där igen 24/7 och livet går åt helvete igen.

Folk kan kalla mig patetisk,löjlig osv, det struntar jag i ärligt talat.
Detta hände mig och det är inget jag tycker är roligt, att upptäcka att 2 år har gått bort och man är tappat massa vänner och är inte nöjd med sig själv, fysiskt eller psykiskt.

Till er som inte gör annat än spela wow, är enda alternativet till att spela WoW att supa eller göka? Det verkar vara oftast det enda alternativet ni nämner.
När ni blir äldre kommer ni ångra er, hur fan ni kunde slänga bort era liv på nåt som trivialt som ett dataspel.
Det enda rätta vore om nån drog sladden. Spelade själv online förut och det är inte förrän det går åt helvete som man upptäcker att det man gör är helt galet. Om man har tur så upptäcker man det i tid.

Det är knappast någon merit ha högsta level i wow när man söker jobb heller

Har så många trådar jag vill dra ett direktsvar till men skriver sammanfogande och dom som vill får ta åt sig.

De flesta argument som används emot någon som anklagas för spelberoende är väldigt diffusa. Vissa ser inte skillnaden mellan ett spelberoende och ett spelmissbruk.
När man är spelberoende känner man ett kraftigt sug, ett starkt band till att spela ofta och länge. Ett missbruk däremot är när ett beroende blir skadligt.
Man kan alltså vara spelberoende utan att låta "reallife" ta skada utav det. Det är ett bra exempel på de flesta antar jag. Dom vill spela ofta och länge, men klarar av skola/jobb.
Sen går det att diskutera ifall den kroniska tröttheten ska befaras som en skada!

Jag har spelat wow, ett halvår aktivt, och har börjat igen lagomt till TBC. Jag har varit aktiv i en guild med runs från lvl60-clearat MC på en månad.
Vi har varit och nött alla instancer och utomhusbossarna under hela sommaren och delen av hösten -06, och det tar tid och främst energi.
När det står mellan ett BWLrun och en utekväll så får man såklart prioritera. Vad är viktigast för mig? Eventuellt diva runt med ett nytt epix eller supa sig full, gå dit med hopp om ragg, och gå hem och vakna bakfull.
Oftast gjorde jag både och, vilket skapade en dubbelmoral åt både guilden och kompisarna. "Jaa, jag kommer snart, bara en boss kvar" osv. Detta tog på tålamodet från båda parter, och mest mig själv.
Men om det skadat mig? Nej, knappast. Snarare utvecklat. Jag vet att dubbelmoralen inte håller i längden, ärligheten och stå för valen man gör är bättre att säga rakt ut istället för att dra ut på det.
Jag har väl i den aktiva perioden lagt ner över 10h per dag på wow, varav nu någon timme efter jobbet. När jag la ner som mest var det efter studenten då jag inte orkade söka jobb eller hitta något annat tidsfördriv,
men nu har jag jobb och jobbar 7-16, äter och tränar, sen spelar jag 21-00 max. Är både tränare för handbollstjejer som jag tränar fotboll själv, så mitt aktiva liv är inte förstört! Det ända wow kan ha orsakat mig är tröttheten, men den bjuder jag på!

Anledningen till att många hamnar i ett beroende tror jag beror på att alla har ett tomrum dom vill fylla. Alla har sin del av familj, kompisar, intressen och fritid. Men mitt emellan detta finns det ett tomrum som man måste fylla med någonting.
Fyller man det inte så skapas apstinens och ett begär skapas. Alla har ett eget tomrum som måste fyllas med olika saker. Vissa gillar utekvällar, andra hemmakvällar framför datorn.
Samma sak gäller knarkaren (som vissa fortsätter att jämföra med) som fyller sitt begär med knark. Men om han slutar;
vad ska han då fylla tomrummet med? Vad ska en aktiv cskändis fylla sitt tomrum med efter karriären falnat? Har ett flertal exempel (Medion, om några fortfarande känner till honom) som fastnat, från cs, till wow.
Anledningen där, slutade med något - tomrummet blir för stort - börja med något annat. Rökare blir snusare osv.

Sen att just nu är wow mest omtalat är ingen slump. Spelet är skapat så man skapar nya kontaktnät, kan bygga upp en egen karaktär och bygga sina egna talanger. Man gör alltså en kopia av sig själv, fast en bättre kopia. Man får välja att skapa en kille/tjej som man vill vara.
Man strävar sen till att göra sig själv så bra som möjligt, för att kanske visa upp sig och vara en förebild åt andra (bli bäst) eller att stärka sig själv i brist på dåligt självförtroende. Man får en makt som man kan använda på sitt eget sätt.
Det omtalande belöningssystemet fyller sen ut sin makt. Men wow har allt, belöning till den som är hängiven, kompisar åt den som är ensam och en hobby till dom som vill ha det!
Men likt där gör man sitt val. Man väljer det som är roligt. Spela fotboll eller spela wow. Bara för man prioriterar datorn före en idrott så är man inte beroende.
Som tidigare sagt, valet man gör till att man känner sig "tvingad" att spela behöver inte vara för att få upp sin egna char, utan kan vara en påverkan av grupptryck av guild/kompisar också (jaa, den finns även på internet).

Men nu tappade till och med jag tråden (så som jag klagade på vissa tidigare onödiga poster, så skriver jag en lika dan, fast längre)
Som sagt, sluta klaga på dom som gillar att utföra sin hobby, på eller utanför datorn. När det gränsar mot missbruk ska man självklart agera och prata med personen ifråga, men det är sällsynt.
Svenssonproblemet ligger inte i spelmissbruk, utan brist på andra hobbys. Fixa alternativa tidsfördriv som ungdomsgårdar så ska vi se att ungdomarna gör andra saker. Förr i tiden hade föräldrarna ett helvete att få in ungdomarna på kvällen, nu har dom ett helvete att få ut dom=)
Men som sagt, när du ser dig själv ha thottbot.com som startsida så ta dig en funderare. Men sitter du med musik, msn och detta forum med ett wow i windowed så är en hobbylirare, och dom är ofarliga för allmänheten!
För vad gör ni andra, som inte spelar wow.. Samma sak, förutom windowed-wowrutan..!

Kom på en sista grej: Visst är wow dyrt, det kostar pengar för den fanatriske liraren men å andra sidan finns det tusentals som tjänar pengar på detta.
Kineser farmar upp gubbar och säljer dom, man säljer items och accounts. Så, wow KAN vara ett jobb=)

Det du kunde gjort istället för att spela wow... alternativkostnad

Läs mina inlägg igen så kanske du greppar det själv. Dator spel är ett helt ok nöje att syssla med. Jag gör det själv.

När jag säger slösabort sin tid, menar jag det som inte gör annat än spela PC spel, typ wow.

Det här kan vara det minst begåvade inlägget jag läst på länge. Antingen är du bara oseriös, eller så är du 10år. I vilket fall framstår du som väldigt......ja vi lämnar det där.

Jag tänker inte ens försöka svara på det där då du säkerligen inte kommer förstå något ändå.

Om man gör något man tycker är kul tycker iaf inte jag att man slösar bort något. Oavsett hur ofta man gör det.
Att starta en tråkig utbildning bara för att man "borde" ha ett respekterat yrke är däremot slöseri med tid.
Lev för stunden och gör det du tycker är kul, så resonerar jag. Men sen är vi ju alla olika.

Problemet är att man inte kan ha kul hela jävla tiden. För mycket av någonting är alltid farligt. Egentligen är allt datorspelande slöseri med tid, men det är ju det som är grejen, ett tidsfördriv.
Men om man är mån om sig själv och sin framtid kan man inte sitta och spela WoW hela dagarna för man får inte ut någonting av det...

Vissa människor verkar basera hela sitt liv på detta spel, då har det gått för långt. Det är okej om man har det som en sysselsättning vid sidan om.

Jag har en polare som jobbar 8 timmar om dagen och spelar 10 timmar om dagen, sover resten. Han hade inte mycket till socialt liv innan men det är helt obefintligt nu. Han är över 30 bast.

För många som mår dåligt och inte trivs med sina liv är den här typen av spel en utmärkt verklighetsflykt. De har möjlighet att bli "någon" i spelet.

Jag tror inte den här typen av spel är utvecklande alls. Skitkul förmodligen men det går alldeles för mycket tid och man kan lätt försaka viktiga saker IRL.

Som vad?

Frågan man ska ställa sig är nog: "Vad är ett beroende?"
Det vanligaste en missbrukare gör är att förneka beroendet. Många Mmorpg spelare är nog missbrukare utan att själva inse detta.
Jag spelade mycket EQ under en tid och jag insåg inte förrän precis innan jag slutade att jag var beroende av spelet. Under speltiden var jag lättretlig för störande moment och om folk klagade på att jag spelade för mycket blev jag grinig. Satte på datorn när jag kom hem och tryckte automatiskt igång spelet av bara farten. Det hela fick sitt slut när jag sa till min dåvarande flickvän att jag skulle sluta spela men fortsatte spela bara lite granna då och då (bara lite det gör ju inget *klyscha*) och hon kom på det.... Mina studier kunde gått bättre under denna tid men fick endå ett medelbetyg och jag prioriterade aldrig bort mina vänner för spelet. Tränade och jobbade deltid gjorde jag också. Men likväl var jag beroende. Det kan jag tydligt läsa ut i efterhand.
Jag anser nog att Mmorpg är en allvarlig drog. Ja vissa blir INTE beroende vilket är sant. Men en hel del BLIR det! DETTA är det viktiga.
Tydligare varningar borde skickas ut till kreditkortsinnehavaren som betalar räkningen för att enkelt informera föräldrar om det farliga i att spela mmo.
Men att få någon ut ur ett missbruk är ingen enkel sak oftast. Som det sagts tidigare så uppstår ett tomrum när man tar bort ett missbruk. Detta måste fyllas med något annat. Saker som trängts undan av missbruket t.ex.

Jaa du. Jobb, vänner osv. Och om man inte har det så vore det en bra ide att försöka göra någonting åt det istället för att gräva ner sig i skiten.

Han hade ju redan jobb, vänner har man i wow. xD

De flesta av mina kompisar som jag umgicks med i gymnasiet började knarka, ingen jobbar eller pluggar. Alla går hemma, allt de pratar om är saker som kan göra en hög. En av kompisarna hade muskot nötter med sig till skolan som han försökte bli hög av =/. Själv började jag just spela wow och studera på högskola, en ganska bra kombination tycker jag. Sedan finns det ju så många olika sätt att spela wow på. Själv skulle jag inte kunna bli beroende av att raida och leta prylar, jag e rollspelsnörd och är inte så mycket för power gaming. Har man rätt typ av folk med sig så kan det vara riktigt skoj att sitta på ett värdshus och pimpla öl :D, lanar man kan man ju gör det lite mer hmm... intressant genom att pimpla på riktigt med.

Man måste inse att man själv har ansvar för vad man väljer att göra med sin tid.

De värsta exemplen på personer som påstås ha skadats av MMO spel hade redan alvarliga problem och störningar innan de började spela. Om de inte hade spelat EQ/WoW/eller andra spel hade de snabbt letat upp något annat som de kunde missbruka och bli ohälsosamt besatta av. Menar då människor som tagit livet av sig när de förlorat ett "item" eller låtis sitt barn frysa ihjäl i bilen eftersom EQ var viktigare mm. Det är personligheten det är fel på..inte MMORPG:spel eller något annat de sysslar med.
Det är precis som när vissa tidigare skylde våldet i samhället på våldsfilmer eller t o m på musik med "våldsförhärligande texter". Helt klart är sådana påståenden ren bullshit från förbudsmentala personer med förmyndartendenser.
Det är också ett fegt sätt att lägga skulden på andra så man slipper ta ansvar själv. Oavsett om det är individen själv som skyller sina dåliga val i livet och olämpliga handlingar på film/spel/musik...eller om det är föräldrar som lägger skulden på film/spel/musik för att slippa erkänna att de är dåliga föräldrar som inte borde få uppfostra barn.

Självklart är det många helt vanliga människor som spelar för mycket . Tillräckligt mycket för att anhöriga skall bli sura, tillräckligt för att det ska gå sämre på skola eller jobb. Ändå är det stor skillnad på dessa och de extrema exemplen som ibland tas upp i tidningar och på internet. Det är viktigt att inse...

Lösningen på dessa problem är självklart inte regleringar och förbud. Det är viktigt att motarbeta människor som tänker i sådana banor. Se till att deras argument inte framstår som vederhäftiga, trovärdiga eller relevanta. För vi måste se till att bevara vår frihet att spela som vi själva vill...

Dom kompisar jag gav upp för WoW sitter just nu på Ungdomsanstalt / har en väldigt hög böter.

Tack WoW.

har 200 dagars played på min main. Klart att det har märkts här och där men inte så mycket, gick ut gymnasiet våren 06 spelar fortfarande och söker jobb Mycket beror väll på om hur många av ens irl polare som också börjar spela och kanske på samma realm/guild och då kanske man nöjer sig med tt träffa och prata med dom i spelet istället för irl

WoW är en världssplåga som sveper över jorden likt natten. Nästan alla i min omgivning lirar WoW, alla polare man hängde med förut är borta, alla man lirade Q3/UT/CS/WC3 är borta. Det är fan hemskt.

På plugget där jag går är det endast några få som inte lirar WoW, vi som inte lirar blir nästan utfrysta....

I stället för att jobba på lektionerna så surfar man på alakazam/thottbot, eller så sitter man och snackar WoW.

OM nu erat liv går ut på WoW så stanna hemma och sitt där framför fanskapet och kom inte ut igen! Ni kommer aldrig att bli nått om ni låter WoW gå föra det RIKTIGA livet!

Ville bara få det sagt....jag har själv lirat WoW, men fastnade aldrig då jag prioriterade det riktiga livet och halkade efter alla på wow....

//Mike

Har också varit djupt nere i wow träsket, jag tror allt handlar om vad man har när man väl faller in.

Jag är en gamer och vet hur kul det är, förstår alla polare som vill lägga lite tid när det börjar bli hett i ett game

Saknar dock inte tiden när jag var beroende, har fan mycket goare liv nu

jag kan erkänna att jag kan "glömma" bort tiden när jag sitter vid datorn^.^
antingen att jag kör en instance eller nåt i wow eller att jag var på väg att lägga mig och kom på nåt program jag bara måste börja skriva vid det tillfället! och rätt som det är är kl 3 >.<