Matte suger inte!

Sant, men logiskt tänkande går att träna på massvis av andra sätt utöver matte. Problemet är nog inte att matte i sig skulle vara speciellt tråkigt eller roligt, utan allting runtomkring. Människor som inte gillar matte kan vara hur logiska och kvicktänkta som helst ändå, men eftersom det finns någon slags absurt uppbyggd hype kring just matematik (eller ja, alla studier idag, frågan är bara hur mycket) så har det ju blivit ett mått på ens mentala kapacitet, vilket är helt uppåt väggarna om man frågar mig.

Mest tydligt är ju detta när det gäller alla data-inriktade utbildningar som finns. För även om man inte skall syssla med matematik med datorerna alls, så räknas matte som någon slags grundkrav för att man skall kunna hantera ett tangentbord även fast de två inte behöver ha någonting med varandra att göra. Att man vet hur man hanterar mjukvara eller pysslar ihop ett system betyder inte att man per automatik kan dra kvardratroten ur sexsiffriga tal i huvudet. När man sen utformar lärandet av matte enligt modeller som var omoderna redan på 1800-talet så blir det ju inte bättre än att man har lastat ihop nästan alla sätt att få folk att ogilla ämnet. De enda som egentligen inte har en anledning att tycka illa om matte är de få som både gillar siffror och kommer behöva kunskaperna, nästan alla andra har minst en anledning att ogilla matte, vilket är synd eftersom det mesta av dessa anledningar beror på utformning och omvärlden och inte ämnet i sig.

för att återgå lite till diskussionen. Jag tycker det verkar jätte bra. Jag menar dagens matteundervisning är alldeles för monoton och passar alldeles för få. Frågan är mer om boken kommer användas eller tillåtas att användas i undervisning? Jag tror undervisningen måste bli bättre på att lära ut på olika sätt och inse att alla inte lär sig lika. Visst skolverket har förstått detta och det står i styrdokumenten men vad hjälper det när många lärare tycker att man skall göra som man alltid gjort?

Nu vet jag att det finns bra lärare så det är inte det jag kritiserar. Att lärar ut handlar om att göra det roligt, utmanande på studentens villkor inte lärarens.

Nu är det förvisso lite oklart vilken utbildningsnivå den här tråden handlar om men om vi antar att det gäller gymnasienivå är väl rådet till den som vill programmera utan att räkna att inte läsa naturvetenskapsprogrammet. Förvisso blir man kanske inte behörig att söka ingenjörsprogram senare, men det vill man förmodligen ändå inte om man besväras av matematik.
Gäller det istället högskolenivå är väl knepet att inte läsa ingenjörsutbildningar (i synnerhet inte civilingenjörsutbildningar). Dessa kan innehålla innehålla datorrelaterade kurser av olika slag, men har även många matematikkurser (just för att de är ingenjörsutbildningar, inte för att de innehåller tangentbordskurser). En följd av att man inte går ingenjörsutbildningar är att man inte får någon ingenjörsexamen och möjligen kan det vara svårt att hitta någon annan datorrelaterad utbildning som har samma goda status. Detta hör dock inte till denna diskussion.

Och förmågan att i huvudet kunna utföra beräkningar av detta slag har väl inte så mycket med matematik att göra. Jag har förvisso inte någon källa på detta, men jag misstänker att majoriteten av världens matematiker inte besitter denna.

Just att gilla siffror har väl kanske inte heller så myket med matematik att göra, men jag skulle hävda att den sifferfetischism som genomsyrar grundskolans matematikundervisning (och som förmodligen har blivit vanligare då folk vill ha mera konkreta uppgifter) har stor skuld till den tristess som ofta präglar matematiklektioner. Att räkna ut numeriska lösningar på hundratals uppgifter av samma typ är väl inte särskilt givande i längden. Var är algebran när den behövs? Och varför gick så stor del av trigonometriundervisning och liknande ut på att med hjälp av miniräknare finna numeriska lösningar? Miniräknare förresten, vems idé var det? Skall man läsa matematik bör man väl ägna sig åt matematik, inte siffror. (Nu talar jag helt från mina egna erfarenheter, och till undervisningens försvar kan man tillägga att ljuspunkter som integraler och komplexa tal givetvis fanns.)

Att det finns vägar runt det vet jag, men min poäng är densamma. Matte idag är överskattat, inte minst av samhället och skolan själv. Man försöker blanda in det på så många ställen som möjligt och använda och hålla upp det mot skyarna så ofta det bara går även fast det med lite sunt förnuft inte alls behövs. Hade det varit ett dator eller tv-spel så hade det kallats för över-hypat för längesedan. Detta leder sen i förlängningen till att de som läser matte får lida och ha tråkigt trots att det under andra omständigheter säkerligen hade kunnat vara mycket bättre.

Nej det var mest ett exempel på hur felaktigt matematik värderas i samhället. Det används som någon slags måttstock på hur begåvad man är både generellt och till och med inom områden som inte ens behöver vara relaterade.

Nej att gilla siffror behöver inte ha så mycket med matematik att göra, men det underlättar ju med tanke på just hur utbildningarna idag är utformade. Monotont lösandes X antal av samma uppgift fast med olika siffror, om och om igen... det är liksom inte konstigt att folk uppfattar matematik som tråkigt. Lägger man sedan till denna mystiska status som matematik har fått så har man helt plötsligt en massa människor som läser det bara för att de känner att de måste, och det är inte heller underhållande. Och efter det har man alla som kanske bara har svårt för just matematik och simsalabim så har man ett ämne som egentligen bara kan vara kul för en ytterst liten grupp av de som läser det trots att ämnet med rätt utformning kan vara hur kul som helst för riktigt många.

Huruvida det är överskattat kan dock diskuteras. Jag förstår att folk som läser naturvetenskapsprogrammet och motsvarande utan att vilja läsa matematik vantrivs, men de har valt fel program från början. Vill man däremot senare studera till ingenjör eller liknande (och sådana är en bristvara i dagens samhälle) är matematik kanske det viktigaste man kan läsa, så jag vill hävda att det endast är positivt om blandar in det överallt. Håller man sig utanför naturvetenskapsprogrammet är det väl mest matematik A som gäller, och den är väl inte mera onödig än många andra kärnämnen.

Precis. Monotont och tråkigt har det ofta en tendens att bli. Jag har dock en känsla av att löningen är att göra undervisningen mera teoretisk vilket antagligen inte kommer glädja dem som från början valt fel program. Varför väljer man då fel? Och varför byter man inte om man inte trivs? Är det it-utbildningar och dylikt på högskolenivå som ej är ingenjörsutbildningar som saknas? Många frågor blir det.

Det är klart att du får. Dock inte på tentan.

Man får inte ha det på de grundläggande matematikkurserna Lite jobbigt för oss som aldrig lärde oss multiplikationstabellen eller är speciellt bra på huvudräkning

EDIT: som ovan, det är förstås på tentorna som förbudet gäller.

Fördelen med matematikstudier på universitetsnivå är att man inte behöver göra detta, då svaret ej är intressant.

Varning följande mening kan innehålla ironi:

MATTE ÄR JU HUR ROLIGT SOM HELST!

Det är ju sant.
Axiomen står en fritt att välja och förändra.
Det som är oföränderligt är väl dock själva implikationerna från axiom till bevis, att givet vissa axiom så följer vissa slutsatser. Det förändras inte med tiden.
Har man tex visat Eulers formler givet något visst axiomsystem så kommer beviset inom detta axiomsystem gälla för alltid.

Ja, det stämmer ju bra.
Fast de måste dock acceptera andras skolors bevis, givet de andra skolornas förutsättningar, även om de kan ifrågasätta dessa förutsättningar.
Men från sina egna axiomsystem så är det ju fullt möjligt att de andra skolornas bevis inte skulle vara giltiga.