LaTeX - Logiska kretsar. [Löst, förbättring önskas om möjligt]

• Jag skulle gärna dela upp det i separata kommandon snarare än skriva en lång kedja i ett enda `\draw`-kommando. Det blir bra mycket lättare att felsöka och ändra något litet, skulle jag säga. Dessutom så kan man enkelt logiskt separera vad de olika kodraderna gör, vilket underlättar för en själv (inte minst om man ska titta på koden igen i framtiden).

• Det är mer eller mindre alltid bra att definiera "stilar" så att man undviker hårdkodade och upprepade parametrar inne i ritningssteget. Ifall man ser att man upprepar någon kodbit ofta så är det trevligt att definiera ett nytt kommando, men man ska inte gå till överdrift med att abstrahera bort fundamentala TikZ-kommandon, så här ser jag ingen anledning till det.

• Jag använder en `path` för att sätta "b"-etiketten dynamiskt mellan de båda komponenternas ingångar (men jag löser detta på ett annat sätt i det senare exemplet).

• Jag ändrade vänsteravståndet till "10" (vilket implicerar "pt", om jag inte har fel för mig) i stället för att ange det i "cm". Det det är lite vanskligt att ange fysiska enheter, då kopplingen till storlek på papper ändå inte är helt trivial. Vill man ändra avståndet till inparametrarna så är det bara att ändra "10" till något annat, så positionerar allt om sig magiskt .

• `--` på dina sista två rader innan `\end{circuitikz}` borde varit `-|` för att skapa räta vinklar; så som det stod så blev de lite sneda om man zoomade in.

• Jag ändrade koordinatsystemet så att komponenterna placeras på (−1, 1), (−1, −1) och (1, 0) — tycker det ser enklare ut personligen, men det spelar ingen större roll. Ett alternativ är att ange en komponent som referens och placera de övriga relativt denna, men i praktiken är det ofta smidigt att använda det implicita koordinatsystemet i stället.

\documentclass{article}
\usepackage{circuitikz}

\begin{document}

\begin{circuitikz}
    \tikzset{%
        inlabel/.style={left=10},
        outlabel/.style={right},
    };

    % Components
    \node[european nor="nor" port="port"] (mynor) at (-1, 1) {};
    \node[european and="and" port="port"] (myand) at (-1, -1) {};
    \node[european or="or" port="port"] (myor) at (1, 0) {};

    % Labels
    \node[inlabel] (a) at (mynor.in 1) {$a$};
    \path (mynor.in 2) -- node[inlabel] (b) {$b$} (myand.in 1);
    \node[inlabel] (c) at (myand.in 2) {$c$};
    \node[outlabel] (u) at (myor.out) {$u$};

    % Internal connections
    \draw (mynor.out) -| (myor.in 1);
    \draw (myand.out) -| (myor.in 2);

    % External connections
    \draw (a) -| (mynor.in 1);
    \draw (b) -| (mynor.in 2);
    \draw (b) -| (myand.in 1);
    \draw (c) -| (myand.in 2);
\end{circuitikz}

\end{document}

vilket ger:

Helt OK, men med lite OCD så ser man att det vågräta strecket från "b" är liiite tjockare än övriga ledningar. Detta är troligen en antialiasingartefakt av dubbelritningen som bara bör synas på skärmar (kanske även beroende på PDF-läsare) och inte vid utskrifter, och ovanstående zoomnivå är vald för att det ska synas så tydligt som möjligt.

I vilket fall så skulle man kunna tänka om den kopplingen lite, och dela upp den i en intern koppling mellan `mynor.in 2` och `myand.in 1`, och sedan en extern koppling som hakar in sig halvvägs på den interna kopplingen. Jag skulle gå så långt som att säga att det är logiskt bättre. Ritningsmässigt så ersätter vi då `path`-"hacket" med att definiera en `node` halvvägs på sträckan mellan ingångarna; för att ledningen ska nå ända fram så att det blir meningsfullt ur kretssynpunkt så behöver jag då manuellt minska ner nodens storlek och separation, men överlag kanske det ändå är ett bättre sätt att skriva saker på.

Syntaxen för att sätta noden "halvvägs" är lite udda, men kan ofta vara användbar. Notera att TikZ gör "fel" sak om man anger `|-` eller `-|`, av någon anledning; jag misstänker att det är för att TikZ då ritar strecket i två omgångar (först vertikalt, sedan horisontellt) och definierar "mittpunkten" efter det senast ritade interna strecket. Eftersom det ändå per konstruktion inte blir någon längd på det horisontella strecket här så kommer då mittpunkten bli den övre kopplingen för `-|` och den nedre kopplingen för `|-`. Mest en kuriositet .

På tal om detaljer så ser man med förstoringsglas även att de interna kopplingarna till terminalerna inte är "skarpa", utan aningens rundade. Det beror på att standardinställningen för linjers avslutningar är `butt`, vilket klipper linjen exakt på nodens koordinat. Vi vill hellre ha `rect` här. Visualisering med `butt` till vänster och `rect` till höger, där det överlappande strecket färgats grönt för exemplets skull:

Vi sätter enklast detta som en global stil för "varje nod".

Alltså, ny variant:

\documentclass{article}
\usepackage{circuitikz}

\begin{document}

\begin{circuitikz}
    \tikzset{%
        inlabel/.style={left=10},
        outlabel/.style={right},
        every node/.style={line cap=rect},
    };

    % Components
    \node[european nor="nor" port="port"] (mynor) at (-1, 1) {};
    \node[european and="and" port="port"] (myand) at (-1, -1) {};
    \node[european or="or" port="port"] (myor) at (1, 0) {};

    % Internal connections
    \draw (mynor.out) -| (myor.in 1);
    \draw (mynor.in 2) -- node[inner sep="0," minimum="minimum" size="0"] (mymid) {} (myand.in 1);
    \draw (myand.out) -| (myor.in 2);

    % Labels
    \node[inlabel] (a) at (mynor.in 1) {$a$};
    \node[inlabel] (b) at (mymid) {$b$};
    \node[inlabel] (c) at (myand.in 2) {$c$};
    \node[outlabel] (u) at (myor.out) {$u$};

    % External connections
    \draw (a) -| (mynor.in 1);
    \draw (b) -| (mymid);
    \draw (c) -| (myand.in 2);
\end{circuitikz}

\end{document}

vilket ger:

Man kan notera att antialiasing gör att det vågräta strecket vid `b` nu ser ut att penetrera ledningen någon pixel. Det slipper man om man behåller `butt` där, så man skulle i stället kunna definiera `line cap=rect` endast för de interna ledningarna om man vill; antingen genom att sätta en ny stil, eller bilda ett "scope" när de ritas, eller något. Man kan också troligen enklast bara ändra `\draw`-kommandot för den externa kopplingen till `\draw[line cap="butt"] (b) -| (mid);`, vilket lämnas som en uppgift åt läsaren . Det kan sägas att man snarare bråkar med PDF-läsarnas interna algoritmer än med den faktiska informationen här, dock.

Man hade också kunnat ändra ordning på definitionen av "Labels" och "External connections" om man definierar noderna annorlunda, vilket kanske sitter logiskt bättre.

Det enda jag har kvar att säga därefter handlar om rent personlig preferens: jag skulle nog valt andra nodnamn än "my"-prefix, men det spelar mindre eller noll roll . Man behöver ofta inte vara rädd för att dubblera namn så länge de betecknar olika saker (noder, stilar, färger, …), då TikZ allt som oftast har full koll på sina namnrymder. Om man helt enkelt skulle ta bort alla förekomster av "my" i koderna ovan så hade de fungerat på precis samma sätt.