Skrivet av Trunk:
Jo, parkering förstås. Däremot så pendlar många som bor ute i skogen och då slipper man ofta inte trängselskatten och har man otur måste man betala för parkering på jobbet. Jag bor t.ex. mitt i skogen men jobbar i Göteborg så jag måste betala trängselskatt plus parkeringsavgift 450 kronor månaden.
Du slipper i alla fall avgiften för att parkera hemma.
Citat:
Bor man i stan behöver man oftast inte betala för parkering, bil eller trängselskatt. Visst finns det förstås de som behöver samt andra som vill, men de flesta klarar sig utmärkt med kollektivtrafik.
Visst är det så. Samtidigt innebär ju en bil många positiva saker även för en stadsbo. Min morsa hade inte bil när jag växte upp så hon och sen jag fick storhandla på cykel eller spårvagn, när vi exempelvis åkte och badade på sommaren innebar det långa svettiga resor på kollektivtrafiken för att komma till en av få stränder som kollektivtrafiken gick till och det fanns förstås massvis av situationer där en bil hade gjort saker antingen mycket enklare eller möjliggjort saker som man inte kunde göra annars.
Citat:
Bor man på "obygden" betyder det oftast att man bor i hus och då tillkommer avgifter som många stadsråttor (;)) inte tänker på. Fasta avgifter för många husägare är bl.a. slamtömning eller kommunal avloppsavgift, sophantering, sotning, vägunderhåll. Var för sig är de kanske inte så dyra men lägger man ihop dem så blir det en märkbar summa per år.
Lägg därtill att värme är snordyrt i villa men ingår ofta i lägenhet. Även om man nu har billig värme, t.ex. bergvärme, så kostar installation av bergvärme en bra bit över 100.000 kronor. Kostnaden för att underhålla hus och tomt är inte heller det en billig historia. På tal om installation av saker så fick jag betala 40.000 kronor för att få fiber...
Jo men du förstår att man inte får dessa saker gratis bara för att man bor i lägenhet va? Hyresvärden betalar förstås för värme, sophämtning, VA, sotning, underhåll, fiberinstallation och så vidare och de tar självklart ut det på hyran.
Citat:
Så visst, om man vill bo innanför tullarna i en sekelskiftslägenhet är det betydligt billigare att bo på landet men som skribenten ovan skrev är det billigaste att bo i stan men en bit ut på tunnelbane/spårvagnslinjen.
Jag tror inte det stämmer dock. En hyresrätt som inte är hyfsat nybyggd har relativt låg hyra, men läget har fortfarande betydelse för hyran. Det är alltså billigare med en likadan hyresrätt i exempelvis Svenljunga än i stan även om man tar sig utanför centrum. Sen finns det inte så mycket hyresrätter långt ute på landet, men hade det funnits så hade ju de varit ännu billigare.
Sen kostar hyresrätter en annan typ av kapital: kötid. Kötiden har inget ekonomiskt värde för det är ju förbjudet att hyra ut i andra hand eller liknande, men det är fortfarande en typ av kapital som tar lång tid att bygga upp, och ju bättre eller mer eftertraktad lägenhet man vill ha desto mer behöver man. Den genomsnittliga kötiden för att få en fyra här där jag bor är någonstans 17-18 år exempelvis, och tar jag en lägenhet så är ju kötiden borta och man får börja om igen inför nästa flytt. Denna tiden är också snittet, så det innefattar lägenheter folk inte vill bo i, som nybyggda svindyra lägenheter som drar ner snittet
Men det är också en väldig skillnad på att hyra sin bostad och att äga den. Våra kära politiker har på diverse vis underlättat och gjort det billigare eller mer lönsamt att äga (till exempel med ränteavdrag, ROT, andrahandsuthyrning i princip utan tak för hyran, nollränta och så vidare) samtidigt som de har jobbat hårt på att låta hyresvärdar höja hyror mer, minska hyresgästernas inflytande, slå ner stenhårt på andrahandsuthyrning och så vidare. Och vill man äga sin bostad i stan är det väldigt dyrt.
Jag kan ta mig själv som exempel. Jag bor i Majorna där jag i princip alltid har bott, det är ett område många vill bo i just nu vilket det inte alltid varit, men det är inte särskilt centralt. Min hyra är inte så hög men min bostad är inte så fin heller utan det är ett hus som inte renoverats på snart 40 år, lyhört med lutande golv och dålig isolering exempelvis. Här betalar jag 7000 för en trea. Jag hade gärna bott större, speciellt nu med hemarbete och så, och då har jag några alternativ.
Jag kan köpa en bostad. En ganska sunkig villa i närområdet här med en liten villatomt kostar absolut minst åtta miljoner. En bostadsrätt i samma storlek som min lägenhet kostar minst 4 miljoner plus typ 5000 i månaden i avgift och det är för en lägenhet i något miljonprogram som inte alls är lika trevlig som min nuvarande, ska jag ha motsvarande som min så går priserna upp en bit till. Se på denna som exempel. Nio kvadrat större än där jag bor nu och sämre läge, grannar både ovanför och under och så, men säkert bättre underhållen (allmännyttan verkar ha slutat med underhåll om det inte är akut) och så. Avgiften för den är en tusenlapp billigare än min hyra men till det kommer förstås priset på 5,2 miljoner. Kostnadsmässigt är det ganska dyrt, dock inte katastrofalt med tanke på räntan och så. Tänker vi oss en ränta på 1,2% bara för att det ska vara enkelt att räkna så innebär en miljon i lån en tusenlapp i månaden. Amorteringsreglerna nu lägger förstås på en hel del, och man måste ju ha ganska stora inkomster med tanke på bankernas krav att man ska kunna hantera en mycket högre ränta. Dessutom tillkommer en handpenning på 15% så 750K som jag behöver spara ihop.
Jag kan försöka mig på att byta själv via exempelvis någon sida på nätet. Men alla är ju ute efter att byta antingen till något bättre eller något billigare, så det är inte enkelt att komma ut på toppen där liksom. Min granne håller på med ett trepartsbyte exempelvis för de behöver större, och deras hyra går upp 50% för att få en lägenhet i sämre läge som knappt är större även om den har ett rum till. Under förutsättning att det går igenom då, hyresvärdarna som är inblandade har inte godkänt bytet på ett halvår trots att alla är kommunala.
Jag kan försöka söka mig vidare inom min hyresvärds utbud, men för att få en större lägenhet behövs det som sagt runt 17 års kötid och det betyder att jag borde ha behövt bo i denna lägenhet i 17 år liksom, och sannolikt ett antal år till om jag inte vill betala väldigt mycket mer för en "nybyggd" lägenhet. Så om jag flyttade sist när jag skaffade barn exempelvis så kommer det barnet i princip att vara redo att flytta hemifrån när jag har chansen att få en större lägenhet. Däremot skulle jag ju kunna ta en nybyggd lägenhet med högre standard och högre pris som då har kortare kötid, men kostnaden är förstås ett problem då. Jag såg en lägenhet häromdagen som var exakt lika stor som min, dock i sämre läge för de bra lägena bebyggdes för hundra år sedan liksom, och den kostade 13000 så en ökning på 85%. En fyra hade förstås kostat ännu mer. Och ärligt talat så är de lägenheterna inte otvetydigt bättre, visst har de större chans att ha balkong exempelvis, och det är "ljust och fräscht". Men de har också byggts mycket billigare, med sämre material, lägre takhöjd och liknande. Och hyresvärden ser ju till att minska dess kostnader så mycket de kan, så man får ju betala för sin vattenkonsumtion i nybyggen exempelvis samtidigt som de har lagt ned tvättstugor och istället satt tvättmaskiner i lägenheterna, så hyresgästen får själv stå för elen och vattnet till tvätt som vi slipper nu. På samma sätt har de rationaliserat bort förrådsutrymmen på vinden eller liknande för att istället bygga förråd inne i lägenheterna och sådär. Däremot har de ju lagt en del pengar på sånt som räknas som standardhöjande, som att ha inbyggd micro eller helkaklat badrum, saker som kanske är trevliga
/rant
Citat:
Men men, jag betalar gärna premium för att slippa alla grannar. Jag har bott i stora och små städer och fy vad trött jag är på grannar, ljus och annat som stör. Det enda som störs här ute är fåglarna under ett par månader om året. Å andra sidan så slipper jag fiskmåsar som infekterade min närvaro på senaste ställen jag bodde. En anledning till att de var så många var att idioter inte kunde slänga skräp där de hör hemma utan istället lade det på marken, vad är det för jävla idioter? Så.. Nu fick jag med lite gubbgnäll också.
Jag tror som sagt inte att du betalar något premium alls, snarare tvärtom. Men det är klart, om man egentligen bara behöver ett studentrum typ så blir det förstås dyrare att bo i ett eget hus på landet, men man har också ett hus och en tomt.
Men jag betalar gärna premium för att bo i stan. Jag gillar att ha service i närheten exempelvis, att kunna cykla till jobbet och så, och det är inget på landet som lockar mig särskilt, mer än möjligtvis frånvaron av grannar ibland när jag stör mig. Men jag hade ju gärna haft möjligheten att köpa en bostad, utan att behöva dubbla min lön alltså.
