Arbetsmiljöverket granskar risker med digitala arbetssätt

Inget av alternativen, så mitt svar blir:

-Nej, hybridlösning av något slag.

Blandning av de två nedersta alternativen.

Den tekniska begränsningen går nog kringgå om företaget vill, iaf för att kunna jobba lite hemma som hybridlösning men för tillfället är det en begränsning vi har. Men även om det vart aktuellt så är det helt uteslutet för mig att göra mitt hem till en arbetsplats utan jag vill vara på plats.

Därav blandning mellan dem.

Jag har väldigt långt till kontoret så jag har ingen möjlighet att jobba på plats.

Däremot så vore det trevligt att komma in till kontoret lite då och då (om det låg lite närmare).

Blir lätt lite ensamt med 100% distansarbete.

Jobbar delvis på distans, funkar bra för mig som har lång restid till kontoret. Använder tiden till träning och annat

Vi var snabba med att komma tillbaka till kontoret under 2021 så ingen hybridlösning för oss. Jobbar bara hemma några dagar per månad och då specifikt om det finns en anledning, exempelvis utvecklingssamtal på barnens skola.

Målet är väl att fritt kunna välja om man vill jobba hemma eller på kontor.

Mår nog bäst av att kanske gå 1-2 ggr till jobbet om man har någon anledning eller roliga kollegor att träffa. Men ibland vill man gärna stanna hemma mer o jobba hemifrån utan att behöva tjafsa med chef eller kollegor.

Är väl främst pendlingen och att sova mindre som är segt. Dock enbart hemifrån kan ibland påverka en negativt om man glömmer att faktist göra annat utöver datorn.

Hade varit nice att jobba på distans men hittar inget men här verkar alla göra det. Vad jobbar folk med egentligen? 🤣

Lite blandat lanthandel för min del dock.

I början av covid var det jättetrevligt att jobba hemifrån, 1 timme mindre restid +1 timme mera hemma, men efter några månader blev jag lite trött på det.

For det första saknade jag umgänge med kollegor, på teams är det inte helt det samma (teams = videochatt) som att käka fika med kollegorna och skratta lite högt, på teams blir det bara seriöst business prat och inte riktig mycket kollegialt, urtråkigt.

For det andra så är man så nära hemmet hela tiden att distansen mellan arbetsplats och privatliv blir så liten att jag inredde eget kontor bara för att ha ett "jobb" att komma till, så det känns lite som "hemma/kontor/hemma", men även det blev drygt med tiden, saknade kollegor och aktivitet, på kontoret/fabriken kunde jag gå någon rundar dagligen för att hälsa på kollegor, se vad som verkligen händer med dom tjänster man utför (IT i mitt tillfälle), och se hur det på riktig påverkar företaget och arbetskollegorna som får slita med grejer dom inte alltid inrapporterar till IT för det är för krångligt på distans, ticket som ska upprättas, beställningar som måste hanteras på distans etc. Inte så jättekul att vara borta hela tiden.

Och så är det en annan grej jag INTE tänkte över, jag hade en liten billig bil, du vet - en riktig bensinare, en liten söt suzuki ignis som jag älskade då det var min lilla pärla, fast... det var ju en åkgräsklippare med tak (sorry suzzy, but... hope you found a better home than with me).

Och för 6 mån sen fick jag nytt job (ja jag slutade, orkade inte mer med det där att sitta hemma bak en laptop och inga fysiska kontakter), och ännu längre till arbete - och när jag tänkte efter så körde jag inte rett mycket med åkgräsklipparen då det låter som ....ja en åkgräsklippare i 40 minuter varje väg, och jag tänkte, jag måste göra nåt för att den tiden fram och tillbaka till arbete inte ska kännas som att jag slänger 1 timme och 20 minuter av mitt liv varje arbetsdag till ingenting, så jag fick en el-bil till halv pris då den var svårsåld pga. distans-panik folk har över en Mazda Mx-30, och butiken var enda ägaren...najs.

Sen ändrades mitt bild av att "åka bil" helt och hållet, 14 dagars romantiken av att äga nåt nytt var över och 6 månader hade passerat. Då upptäckte jag att jag fick en helt ny syn på att "ha bil", det var inte som förut, jag märkte inte längre hur lång en resa var, det var bara som om man gled på ett moln och kunde for första gång höra egna tankar och inte minst kvalité på musiken man spelar, och behöver inte längre högsta volym. Jag upptäckte att jag nu åker till närmaste by varje helg istället för att tänka, aj...ska jag nu sitta i bil i 1 timme bare för att skölja ner en burgare eller besöka en större butik? Det var inte en fråga längre, det var bara hoppa i, trycka på en knapp, aldrig mera tänka bensin, och ... tiden märkts inte längre.

Ja det kan låta lite som en reklam för el-bilar, men jag har inte råd med en dyr 500K-900K el-bil, så är det bara, och absolut inte en svindyr "tyst" bensinare, så jag upplevde för första gången varför vissa folk har dyra bilar till arbete som är knyst-tysta (för det är - goda bensinbilar, billiga som vi alla har råd med, låter som om man rider på en tornado, och sega som en åsna i rundkörsel och stopp-väg, gonk-gonk-gonk, virrr, host-host) ja det har nåt med livskvalité att göra.

Det är därför jag nämner bilen här för den är extremt viktig när man har lång restid till arbete.

Jobbar inom IT, kör hemifrån lite som jag vill(snittar väl 2 dagar kontor i veckan) men jag trivs bäst hemma. Man träffar ändå ingen på kontoret eftersom alla sitter med sina ljudisolerade lurar.

Jag har ganska nyligen bytt till ett jobb där jag har möjligheten att arbeta hemifrån ibland. Jag kan även arbeta hemifrån tex vid vab(barnen är såpass gamla nu att de fixar det).

Det är verkligen lyxigt än så länge. Så skönt att slippa resan till och från jobbet. Använda sin egna toa är fint det med. Det är även skönt att slippa den sociala biten till och från, men den behövs även för mig som högfungerande autist.
Jag kommer dock inte jobba hemifrån så mycket så jag skaffar en dedikerad plats i hemmet för mitt arbete, utan sitter oftast i en fåtölj där jag annars lyssnar på musik.

Bytte från ett skiftjobb som jag var tvungen att vara på plats 100% till en dagtidstjänst där jag kan jobba 2,5dag på distans. Finns inte på kartan att jag någonsin söker ett jobb där jag ska vara på kontoret 5 dagar per vecka. Man har två små barn och flexibiliteten är avgörande. HM försöker tvinga tillbaka folk på kontoret. Slutar med att de vassaste knivarna lämnar och byter.

Kommer det inte lite an på vad man jobbar med?

Jag har en programmerare kompis som hatar att sitta på jobbet med störiga kollegor (dom är trevliga, men det är svårt att fokusera när alla pratar i telefon etc.)

För min del så gör jag mycket fysisk, reparerar datorer, elektronik, fixar folks laptoppar, desktops, reser ut till olika avdelningar och kollar nätverk etc. Då är det väldig trevligt (och informativt) att prata med folk, dom säger ofta grejer som dom inte skrev i "ticketen" som leder till att man upptäcker felet, och även kan fixa till acceptabla alternativa lösningar när man informerar folk om alternativen.

Arbetar hemifrån och bestämmer själv var jag skall sitta men försöker gå till kontoret för de flesta möten eftersom många möten blir effektivare ”irl” (vilket jag inte ens har något varje vecka). Skulle aldrig ta ett arbete där jag tvingades faktiskt producera något på kontoret, det är för ineffektivt att sitta där helt enkelt. Hemma har jag bättre utrustning och bättre stol samtidigt som man slipper bli störd av att sitta i kontorslandskap och kan arbeta de tider som passar bäst, mycket av arbetet är problemlösning och tankeverksamhet och det görs bäst när jag gör annat än att stirra på en datorskärm.