Inlägg

Riksgälden, som förvaltar statsskulden, borde ha någon information om vilka som lånat ut pengar. Jag skulle dock misstänka att det främst är nationella och internationella investmentbolag, försäkringsbolag osv som står för utlåningen.

Du skriver klokt angående skuldsättning och vad man egentligen gör med de pengar man lånar. Rena konsumtionslån är varken bra för privatpersoner eller stater. Beroende på vilken akademisk skola man följer så skiljer sig åsikterna åt om hur staten ska agera. Vissa menar att staten ska agera kontracykliskt, alltså spendera pengar (lånade eller ej) i lågkonjunkturer och spara i högkonjunkturer, för att på så sätt styra ekonomin och undvika recessioner och överhettningar. Om jag inte missminner mig har dock studier påvisat att direkt statlig intervention, exempelvis på arbetsmarknaden, är högst ineffektivt och att sänkta skatter är en effektivare lösning, både rent ekonomiskt samt för lägre arbetslöshet.
Om staten istället fortlöpande lånar för att finansiera underhåll på vägar och hus eller högre pensioner är det svårare att motivera.

En statsskuld är inte något som är helt ogenomtänkt, det är viktigt att poängtera att akademin helt har accepterat det som en institution för länge sedan.
Statsskuldens storlek i förhållande till BNP är ett intressant mått då det reflekterar dels hur väl en stat kan hantera sina låneåtaganden och dels hur hälsosam ekonomin som sådan är. Högre skuld/BNP-ratio kan indikera högre risk, vilket gör att staten måste betala högre kompensation, räntor, för att företag och individer ska vilja låna ut pengar.
Förändringen i statsskuldens andel av BNP kan ses som en funktion av skatter, statens utgifter, ekonomisk tillväxt samt räntor på lånen. Stora statliga utgifter samt höjda räntor på lån pga exempelvis osäkerhet i en finanskris är, som vi nu sett i flera fall, en dålig kombination. Om du är intresserad av att fördjupa dig i hur dessa mekanismer verkar kan jag rekommendera att du läser exempelvis Macroeconomics: Imperfections, Institutions and Policies av Carlin och Soskice, mer specifikt kapitlet om fiscal policy. Det krävs dock ett visst mått av nationalekonomiskt intresse och förståelse ska tilläggas.

Först och främst ber jag om ursäkt om jag är otydlig eller svamlar, jag är fortfarande i sviterna efter en riktigt galen kväll.

Hela poängen är ju räntorna! Om staten kan agera motpart i exempelvis riskhanteringssyfte eller spekulationssyfte får vi en god uppfattning om den riskfria räntan och därigenom en mer effektiv finansmarknad generellt, där inte räntorna är konstruerade.

Du inser säkert att privatpersoners och staters finanser fungerar olika. En stat har en, inom överskådlig tid, oändlig inkomstkälla: skatter. Så länge inte statsskulden växer för mycket är det inget problem om en stat lånar av sin befolkning, då staten får anses fortleva väldigt mycket längre än den enskilde medborgaren.
Givetvis bör inte statsskulden var för stor, men det är inget självändamål att inte ha någon statsskuld över huvud taget. Du har en poäng när du säger att misskött ekonomi har varit kopplat till finanskrisen, men jag ställer mig tveksam till om just storleken på staters skulder har haft någon avgörande betydelse för dess uppkomst.

Varför tycker du att vi inte ska ha någon statsskuld? Finns det något specifik ändamål?

Första gången jag såg klippet skrattade jag som bara den. Precis min humor!

Det beror väl lite på vad målpopulationen är. Om man exempelvis vill undersöka vanor hos besökare i ÖÄ är det en relativt okej metod och dessutom väldigt billigt resursmässigt. Fast det är ju inte direkt ett OSU vi snackar om

Precis. I det här fallet är det valfritt att köpa avgiftsbelagda lagringsmedia, så att likna det vid kollektiv bestraffning och börja tjata om Genèvekonventionen är snurrigt.
Eller är kanske bensinskatt o. dyl. också en form av kollektiv bestraffning?

Bestraffningar brukar inte vara valfria. Ni är ju inte direkt tvingade att köpa dessa lagringsmedia. Synd att ni snurrar till det med så fåniga argument.

Brukar använda "Hej [namn]!" när jag är säker på vem som kommer läsa mailet. Utropstecknet känns mer som ett glatt utrop än skrik.
I de fall då jag inte tidigare korresponderat med mottagaren tror jag att jag brukar skriva
"Hej
Bla bla bla"
Avslutar oftast personliga mail med /[namn] och professionella med
"Vänligen
[Namn]"

På engelska däremot används
"Dear Mr/Mrs/Ms,

Text

Sincerely/yours truly/yours faithfully,

[Namn]"

Det är alltså jobbigt att lära sig nya ord på sitt modersmål?
Jag håller med Pinkspear i det att läsvana är det bästa. Det är bara att läsa allt man kommer över!

De andra delarna brukar fixa sig, men klarar man inte orddelen dras resultatet ner väldigt mycket.

Nej, häktning sker bara om man är misstänkt för brott.

Det är antagligen väldigt svårt att hävda bristande kännedom om lokala förhållanden om man bor i området och reser regelbundet. Att ålägga TS en tilläggsavgift känns dock väldigt onödigt!

Tråkigt att torska på en sån petitess som du gjorde TS :/

Sweet

Ring de som sköter intagningen och fråga?

Börja ät nyttigt och utöva fysisk aktivitet. Det hjälper nog mer än bensin!

Jag tror det gick bra, men då inga betygsgränser hade angivits var det svårt att uppskatta mer exakt hur det skulle gå. Svarade på allt mer eller mindre bra i alla fall

I dag skrev jag tenta i vetenskapsteori och dataetik *host*. Har ingen aning om hur det gick!

På Sjätte tunnan får ni både mysig stämning, mjöd och trevlig personal. Fast det visste ni nog redan!
Tveksamt om jag kommer ta mig norrut på ett tag, oavsett hur mycket föräldrarna saknar mig

I min ungdom var jag väldigt fascinerad av att gjuta och måla tennsoldater. Nuförtiden är det dock mest datoraktiviteter som gäller

Ockerpriser vet jag inte. Det kostar mycket att driva en mottagning. En bra stol kan exempelvis gå på några hundra tusen. Det känns ju orimligt att de ska göra en förlust på sitt arbete?

I dag köpte jag ett gymkort. Vet inte hur detta ska sluta alltså!