Jag har använt både USB-variant och numera PCIe-variant.
När jag valde vilket kort att köpa, blev min undermåliga test att först titta på hur stark WIFI-signalen var på mobiltelefonen från routern till den plats datamaskinen står placerad. Detta tillåter att i alla fall göra något slags rimligt antagande gällande väggarna emellan osv. Det visade sig vara helt okej.
Är routern likaså kortet som införskaffas dual-band är det i min erfarenhet inte särskilt kinkigt, och att läsa tidigare relevanta kundrecensioner var något jag värderade vid mitt val. Det kan vara bra att faktiskt läsa vad lågt betyg beror på, det kan ju vara Linuxhjältar som har problem med drivrutiner osv.
Valet föll även på en variant som inte endast hade antenner som sticker ut från kortet i bak på datamaskinen, utan istället levererades med kablage till en antennmojäng som kan placeras ovanpå PC-chassit/skrivbord etc. Tänkte att det eventuellt kunde vara bra.
En del ös i linan kan säkert gå förlorat, i mitt fall har jag inga vidare koncepter om hur pass mycket eftersom det fungerar utan förhinder. Signalen är bra och anslutningen till Internet har aldrig försvunnit.
Minns inte exakt modell men det är en Intelbaserad ASUS-variant med dual-band wifi, blåtand och ”alla” säkerhetsstandarder för typ 400-500 sek eller bättre pris.
Bytte från USB-variant främst av bekvämlighet. Dessa fungerar också okej nu för tiden, men man kan få pilla med energiinställningar såsom ”stäng aldrig av denna USB” (eller hur det står), och dumsnålar man kan det bli värmerelaterade problem både i enhet och USB-port. Tittade även på ”via eluttaget” när det begav sig men lade ned det. Fick på känn - utan att faktiskt veta - att det eventuellt kunde innebära onödigt krångel om det var sjörövare som kopplat ledningarna här eller om boendet ändras osv.
Viljan att felsöka avtager med ålder, så mycket vet jag.
Blev vi klokare? Kanske.