@bloodshed: VRR är inte som V-sync. VRR är samma sak som adaptiv synk där skärmens uppdatering synkar mot grafikkortets FPS. G-sync och Freesync är Nvidia:s och AMD:s beteckningar för adaptiv synk. VRR, Variable Refresh Rate, är begreppet som kommer från HDMI-standarden.
Alla dessa begrepp är synonyma med varandra i fråga om vad det handlar om: att låta skärmens frekvens (Hz) följa spelets renderade frekvens (FPS).
Detta fungerar per definition upp till skärmens högsta frekvens, det vill säga när du har FPS lägre än 144 på en skärm som klarar 144 Hz. Har man FPS högre än skärmens frekvens (säg 200 FPS på en 144 Hz-skärm) så applicerar inte VRR/Adaptiv synk alls eftersom redan kommit så långt skärmen mäktar med. <- just detta är viktigt, se längst ned.
---
Traditionellt har skärmen hela tiden sin fasta frekvens, likt 144 Hz medan GPU har en varierande frekvens om antal FPS. Detta är dilemma. V-sync ON eller OFF är hur grafikkortet hanterar det dilemmat:
V-sync: ON innebär att GPU väntar in skärmens uppdatering för att uppdatera en komplett bildruta per gång. Optimalt för att få enhetlig grafikrendering men riskerar ge ryck och fördröjning, särskilt när FPS är under skärmens Hz. Detta är en form av pest för egentligen alla spel eftersom man för att undvika rycken måste öka FPS vilket typiskt innebär att man drar ned på grafikkvaliteten. Vilket är supertrist om man spelar för grafikens skull.
V-sync: OFF innebär att GPU uppdaterar när den kan oavsett var skärmen är i sin uppdateringscykel vilket är snabbast men ger tearing/bruten grafik eftersom GPU uppdaterar bilden när den kan. Detta är en form av kolera för vissa typer av spel eftersom upplevelsen riskerar blir sämre. Däremot optimalt för andra typer av spel, särskilt de spel där du har väldig hög FPS från början, likt rappa shooters, eftersom tearingen blir mildare ju högre FPS du har.
Adaptiv sync: Löser då dilemmat där du slipper väljer mellan pest eller kolera med v-sync on/off. Då för spel där FPS dippar lägre än skärmens Hz. Typiskt är detta för spel som är grafiktunga och svåra att få högre FPS med. För spel där där du har väldig hög FPS applicerar inte ens adpativ synk på situationen eftersom FPS redan är bortom vad skärmen kan synka mot.
Alla de här lösningarna har sina situationer där de fungerar bättre och sämre (eller inte alls) och detta varierar med spelen man kör. Kör man grafiktunga spel där du kämpar med att få spelbar FPS är adaptiv sync en utomordentlig lösning som är en av de viktigaste innovationerna senaste 15 åren eftersom det löser ett klassiskt dilemma, särskilt för grafiktunga spel.
Kör du enbart spel som är rappa shooters och har en grafikmotor som kan väldigt högt, säg 500 FPS eller liknande tillför adaptiv synk ingenting per definition. Därför hör du så många skäggiga YT-snubbar och one-liners på forum som menar att adaptiv synk är oviktigt eller meningslöst eller något annat.
Och det stämmer kanske för dem. Spelar du inget annat än Valorant i 700 FPS hela dagarna gör adaptiv synk per definition vare sig till eller ifrån. Men det gör en enorm skillnad om du vill köra Witcher 3 eller Cyberpunk 2077 med ray-tracing och det bitvis dippar ned till låga FPS.
Ergo: När någon snubbe kategorisk avfärdar adaptiv synk då kan man dra slutsatsen att den personer talar enbart från sitt högst egna perspektiv av spelande av en specifik typ av spel. Ska du dra råd från dessa människor, se till att din uppfattning av spelande matchar deras uppfattning av spelande. Annars kan det bli rätt dåliga råd.
