Inlägg

Linux är definitivt inte mitt område men dessa symptom är typiska för dåliga kablar oberoende av operativsystemnivå. Samma fenomen kan inträffa mellan en DVD-spelare och TV så inte något som nödvändigtvis har sitt svar i drivrutiner eller kernel. Och för DP är det ett vanligt symptom från en felkopplad DP-kabel.

Nästa steg i felsökningen är att köra med HDMI för att se om symptomen kvarstår. Eller om man så vill, testa med en DP-kabel man vet fungerar i andra sammanhang.

Liten men långrandig detalj om DVI på sista med en bild på en DVI-D-DL-kopplad hankontakt – som alltså saknar pinnarna för analog bildsignal – är att avgöra vad som fungerar med DVI baserat på kontaktens utformning endast gäller själva kabeln och hankontaktens pinnar. Kan alltså endast se vad just den kabeln kan överföra, inget mer.

Man kan inte från enbart honkontakten alls avgöra vad som faktiskt fungerar och vad som faktiskt är kopplat bakom. Det enda man kan avgöra från en DVI-honkontakt är när analog bild inte fungerar. Och i sällsynta fall när Dual Link inte fungerar.

Så ser man en DVI-I-honkontakt med alla pinnar öppna utan någon övrig kontext om dess användning har man alltså ingen aning om vad som fungerar eller inte. Kan inte ta något för givet. Det vanligaste exemplet på förvirring är att det väldigt ofta sitter en DVI-I-hona som till synes tar "allt", både DVI-D-DL och analogt men i själva verket är kontakten endast kopplad för DVI-D single link.

Så varför sätta DVI-I-honakontakt på enheter som bara tar DVI-D single link? Detta för att kunna använda vilken DVI-kabel som helst utan att kontakten blockar de oanvänd hanpinnarna i en A-, DL- eller fullkopplad DVI-kabel. I sina sämsta stunder kräver DVI tre olika typer av kablar för fungera. Denna situation löser man med använda en DVI-I-hona så att alla kablar passar.

Och då blir det genast förvirring åt andra hållet, man förväntar sig att fel saker ska fungera.

Alltså har vi den gamla klassikern med Frankenstein-koppling där man tar en HDMI- eller DP-till DVI-adapter och jackar på en DVI-till-VGA-adapter och undrar varför det inte blir bild. Ganska ovanlig idag, men för tio år sedan, phew!

HDMI till DP? Det är extremt ovanligt och kräver relativt dyra prylar vilka dessutom har egen strömförsörjning via USB. Jag gissar att du menar tvärtom, DP-till-HDMI, alltså att du har DP ut på grafikkortet och ansluter via omvandlaren till en monitor eller TV:n via HDMI. Väldigt vanligt att man förväxlar riktningen på omvandlare, vilket alltid förvirrar i sådan här trådar. He-he.

Detta kan faktiskt påverka mer då det kan finnas en uppdelning på hur många HDMI-strömmar korten kan fördela över de fysiska anslutningarna. Beror på adaptern/omvandlaren i fråga men om det är första billigaste DP->HDMI-adaptern du köpte för någon hundralapp eller så måste GPU:n själv alstra två HDMI-strömmar och då kan det vara så att vilken kontakt du använder på grafikkoret spelar roll.

När kabeln inte orkar blir signalen inte överförd i komplett skick och den vanligaste effekten är då svart skärm/”no signal” eller kanske en oanvändbar bild med kraftiga störningar, flimmer etc. Är det mer endast förändrad eller annorlunda grafik pekar det på grafikkortet.

GTX 1060 är 8 år (2016) gammal nu vilket är två år innan de första 5120x1440-skärmarna-skärmarna dök upp på marknaden. Det brukar nämnas i skärmarnas handböckerna att minsta GPU-krav för att full funktionalitet. Minimumkrav är ofta RTX 2xxx-serien som är samtida (2018) med just den här typen av skärmar.

Nu skadar det inte att kolla ifall det finns uppdateringar till grafikkortets bios/uefi hos tillverkaren. Annars är en modernare GPU den förmodligen enda lösningen.

Saxat från: https://www.nvidia.com/sv-se/geforce/graphics-cards/40-series...

Fyra oberoende skärmar körs med 4K vid 120 Hz med DP eller HDMI
Två oberoende skärmar körs med 4K vid 240 Hz eller 8K vid 60 Hz med DSC med DP eller HDMI
Andra skärmkonfigurationer kan vara möjliga baserat på tillgänglig bandbredd

Detta är ofta utspritt på utgångarna så även om man har två 4K/240-skärmar kan de behöva placeras annorlunda på kontakterna, likt att det fungerar om man kör DP port 1 och DP port 3 men inte om man kör port 1 och port 2 samtidigt. Det är sådan info som sällan står i klartext, utan man måste pröva sig fram.

Det brukar gå att tänka att de två första anslutningarna på en 4K/240-bandbredd och tredje och fjärde på ytterligare en 4K/240-bandbredd. Så gäller att sprida ut de mest krävande skärmarna.

Svärtan är i praktiken noll på både. Även om det går att mäta en viss nivå av ljus från en OLED är det på nivåer bortom vad ögat kan uppfatta, särskilt om vi samtidigt har ljus i övriga delar av bilden.

Så när någon beskriver "svärtan som sämre" kan de mena en rad olika saker, likt de du nämnt:

1) Svartnivån är ankrat fel, kanske för högt, dvs svart i bilden återges på panelen som en nivå av mörkgrått. Men kan också vara viceversa, ankrat för lågt så att skuggtoner som ska vara mörkgrå återges som svart. Båda exemplen betyder att inställningarna är fel, i alla fall på en OLED. Med en LCD-panel, särskilt VA, kan det vara vinkeln som är den skillnaden. Två olika personer framför TV:n får olika svartnivåner som följd av de har olika vinkel till panelen.

2) Reflexfiltret plockar upp mer eller mindre ljus och återreflekterar mot svart. Folk i gemen går väldigt sällan runt med luxmätare (knappt ens jag!) och jämför, men ifall man ser en TV i en miljö med 100 lux och nästa i en miljö med 1000 lux är det en extrem skillnad på vad filtret kastar tillbaka. Samtidigt är hjärnan rätt usel på att kvantifiera nivåskillnader av ljus i rum. Vi är logaritmiska där och upplever inte 1000 lux som det 10 ggr ljusare än 100 lux det faktiskt är. Men det har enorm effekt på vad reflexfiltren kastar tillbaka.

3) Hanteringen av lågdagrar/skuggtoner, alltså nyanserna ovanför svart. Där talas det ofta om "sämre svärta" med att det visas för tydliga skuggtoner så att bilden blaskar och blir platt eller att det är svårt att särskilja skuggtoner och den upplevs för mörk. Detta är en kombination av (1) med olika inställningar, särskilt "Gamma"-reglagen med (2) ljusnivån i rummet som påverkan pupillen och därmed hur ögonen får in mer eller mindre ljus. Bildinställningar för rummet med 100 lux är inte optimalt för rummet med 1000 lux och viceversa.

4) Folk letar efter skillnader till den grad att de börjar inbilla sig skillnader. Så fort man jämför apparaterna på olika platser och försöker hålla något slags minne av skillnader är det enkelt att lura sig själv. Är de dessutom inte rätt inställda eller inställda väldigt olika så har man ingen aning om vad man egentligen jämfört.

Modellen har beteckningen D vilket på Samsungsspråk är en 2024-modell och alltså nylanserad och därmed i sin dyraste fas just nu. Är pengarna viktigt, vilket det är för många, då är det runt Black Friday och mellandagarna samt efteråt man börjar köpa modellerna som lanserats under året.

Jag hängde inte riktigt med på din fråga, du kanske överkomplicerar situationen?

Om en skärm klarar 4K/160 så är 160 Hz max frekvens oavsett upplösning du kör. Detta är normen. Skulle en skärm av någon någon anledning inte kunna ta emot 1440p eller 1080p i 160 Hz och mot förmodan enbart köra 160 Hz i 4K kan du fortfarande välja att rendera spelen som valfri upplösning borderless och låta GPU skala till 4K/160 eftersom den då håller 4K/160-signalen.

Tabeller som sätter gräns för 1440p och 1080p i max 144 Hz skulle kunna åsyfta gränsen för vad skärmen klarar via HDMI-sina anslutningar. Det är också väldigt vanligt att informationen i manualer om möjliga upplösningar helt enkelt är inkomplett.

QN95C är en bättre TV på alla punkter jämfört med QN85C. Mer ljusstyrka och bättre reflexfilter om du ska köra den i ett ljust rum. Bättre FALD för kontrasten i ett mörkt rum. Vad som är "värt det" kan du endast avgöra själv och beror mer på vilken förväntan du har. Går du från en gammal och enkel TV kan den skillnaden du når med QN85C vara så pass stor att du i vilket fall får ett rejält lyft. Är din gamla TV riktigt bra, kanske en äldre motsvarighet till QN95C riskerar en QN85C på sina områden vara en försämring.

Samma sak med Shield Pro. Bara du som kan avgöra om den är "värd att använda" eller om Tizen-systemet är bättre ur din synpunkt. Här är i alla fall skillnaden att du kan testa båda och välja. TV:n behöver man däremot välja rätt från början.

Skulle säga att den diskussionen på sin tid var mer nyanserad än så. Mest att det verkar som det lever kvar något långsint minne från den diskussionens sämsta delar som tvunget måste förvaltas. Jag har i alla fall svårt att se någon poäng med att älta gammalt groll och repetera det om och om igen i varenda tråd om skärmar, FPS och Hertz. Även om man tar hela grejen som någon form av ironiskt skämt har det skämtet ruttnat sedan länge.

Om det är en slags önskan om revansch mot alla PS3-ägare som sårade någons känslor på 00-talet har revanschen ändå kommit eftersom högre FPS idag är på allas agenda. Så släpp och gå vidare.

Då är frågan om hur mycket du använder den för dess G-Syncmodulfunktioner och vilken typ av spel du spelar. Om du inte behöver adaptiv synk eller ULMB är det mer öppet med vad du väljer eftersom det inte finns något du lär sakna eftersom du inte använde det som gjorde skärmen till något extra på sin tid.

Ja, fast problemen är på fler plan än den givna förutsättningar likt kompositvideokvalitet etc. Kan handla om hur omvandlaren skapar rätt videofält med korrekt synk som ger ett användbart resultat till att börja med. Majoriteten HDMI-komposit-omvandlare som diskuteras på forum likt Swec åker tillbaka till butiken eller läggs i en låda för det blir interlaceproblem och/eller problem med att bilden är förskjuten eller kröks mot kanter och därmed i praktiken anses oanvändbar.

Det är med andra ord ett rätt utdraget projekt som kräver tid och kanske flera köp med returer och liknande. Enkelt att föreställa sig en lösning likt denna. I praktiken brukar den här typen av försök rinna ut i sanden för det är för mycket tid och energi som krävs.

AOC 24" G2460PG är en äldre TN-skärm med 144Hz G-Syncmodul. Som sådan fungerar det väldigt väl med just Nvidia-kort. En kapabel skärm för sin tid och med bra eftersläpskontroll och ULMB. På den tiden kostade den 4000 kr som med inflation borde motsvara en budget på 5000–5500 kronor idag.

Nyare skärmar lär inte fungera bättre i någon större utsträckning, utan de skärmarna är främst billigare. Risken är därför att du får något som egentligen är lite sämre eller inte alls förbättrar det du vill förbättra.

Och det är lite nyckeln här. Vad vill du ska bli bättre? En IPS-panel på dagens billiga skärmar ger bättre vinklar och har bättre färgomfång än dåtidens TN-paneler. Men den lär inte tillföra så mycket mer och riskerar alltså rent av vara sämre ifall bättre betrakningsvinkel inte är ett mål för dig.

En aktiv HDMI-splitter som grenar ena utgången till TV:n och den andra till HDMI->scart-omvandlaren skulle kunna fungera, i alla fall i teorin. Det finns däremot en del potentiella problem som kanske ställer till det. Vad som är enkelt att tänka ut är praktiken inte alltid genomförbart. Just att stacka HDMI-mojänger på varandra brukar kunna ge rätt så varierande resultat.

Ett hinder är mängden HDCP-nycklar som kommer i och med en splitter och en adapter. Så som HDCP-nycklar fungerar är det en nyckel för ljudet och en för bilden. Varje instans därefter behöver en egen nyckel för bilden och en för ljudet. Källorna har begränsat med nycklar (en licenskostnadsfråga) och med splitter + Omvandlare + TV krävs att boxen kan generera 6 st nycklar. Kan boxen endast färre nycklar försvinner ljud och/eller bild i någon enhet.

En bättre HDMI-splitter har nyckelreplikering, något som löser sådant. Men då är de dyrare. Enklare har det inte. Därför kan man få olika resultat med olika splittrar.

På det kommer det sedvanliga problemen med att en splitter fortfarande bara kan ta en signal och skicka den vidare. Gäller att omvandlaren och TV:n kan ta emot exakt samma signaltimings. TV-apparaterna brukar inte vara kinkiga (inte längre) men omvandlaren kan vara det. Där kan också splitters skilja sig med hur väl de handskakar med de individuella enheterna och anpassa utgående signal för varje enhet.

Sedan har vi den stora frågan hur bra HDMI->scart-omvandlaren man väljer faktiskt är och hur man får optimal bild där. Optimal bild för omvandlaren kanske inte är optimal bild för TV:n till exempel.

Det blir då rätt många prylar som ska köpas in, inklusive kablar om det saknas. Och man vet inte om det fungerar innan man testat just den kombinationen av prylar. Ska man börja någonstans är det HDMI->scart-omvandlaren och testa att den ger acceptabel bild till att börja med.

Skulle kunna vara någon form av RF-interferens eller interferens på elen som får skärmens strömdosa att reagera som om att den ska starta – eller att den sviktar i sin försörjning och går ur viloläge, effektivt bootar om skärmen i de fall man får upp logotyperna.

Långsökt och förstås väldigt svårt att bekräfta. Jag har varit med (inte själv, men andra via forum etc.) där liknande problem har visat sig vara att just strömadaptern är på väg att bli dålig. Men då har det också varit avbrott under drift. Slå på någon pryl i närheten och skärmen slocknar plötsligt eller bootar om.

I batteri-inställningarna för Mac OS brukar det finnas en "vakna för nätverksåtkomst" som är på som default. Denna kan ge beteendet och härledas till att det bara ske när TV:n är på. LG:s apparater är väldigt pratsamma så att säga och har man kopplat ihop dem tidigare för Apple-TV-appen eller liknande kan det vara TV:n som väcker Macbooken för att tillkänna ge sin existens, "du kan strömma till mig nu". Detta väcker också anslutna tillbehör likt skärmen.