Fallskärmshoppning, fantastiskt eller idiotiskt? (Tandemhopp)

För att citera min polare som pysslar med segelflyg: Varför lämna ett fullt fungerande flygplan?
Personligen hade jag gjort det, för upplevelsens skull.

Emot: Du kan dö

För: Du kommer aldrig känna dig mer levande än när du hoppar ut genom ett flygplan.

Gick elevkurs för snart 10 år sen. Bland det bästa jag gjort, har bokat in mig på kurs nu i sommar igen och ska banne mig ta licens den här gången.

Det är extremt säkert även om det känns otroligt farligt men det är bara kroppens felspärrar som ligger på. Självklart känns det helt ovettigt att hoppa från 4 km höjd från ett fungerande plan men att kunna säga att man gjort det och överlevt är rätt ballt också.

Det är garanterat en upplevelse olikt något annat och inget man lär ångra även om man så tuppar av. Skulle det hända är du såklart inte i någon fara heller.

Uthoppet(eller snarare utlutning för tandem) är nog det otrevligaste men när man väl är ute är det liksom trevligt. Man frifaller och känner fartvinden mot kroppen och hur det kan styras genom att vrida och vända på kroppen. När fallskärmen är dragen är också en väldigt fin stund. Man hänger ca 1 km ovanför marken och allt är lugnt och stilla. Man kan se otroligt långt åt alla håll, sakerna på marken är pyttesmå. Landningen är väldigt mjuk och odramatisk.

Haha resan upp i planet kan nog vara lite bisarr också. Själv är man svinskraj men alla andra är glada och lekfulla.

Det är bättre att ångra något man gjort än något man hade chansen att göra men inte gjorde.

Jag kommer ihåg första hoppet så gott det går. Jag beskriver det längre ner. Jag gick för övrigt inte AFF utan konventionella.

Vet inte om det har ändrats sedan jag var aktiv men skriver som jag minns det.
Du sitter ihop med tandeminstruktören med din rygg mot dennes mage. Det är fyra hakar, två vid axlarna och två vid höften ungefär. När ni hänger under skärmen är du lite lägre än isntruktören, förmodligen så hen ser över ditt huvud. Du har två remmar för din lår, två huvudremmar som går upp till axlarna som på ryggsäck och sen är det en som går över bröstet för att hålla ihop huvudremmarna. Hakarna undersöks noga innan du kopplas fast för att se om de är slitna eller skadade. Det är extremt osannolikt att alla fyra skulle gå sönder av draget från öppningen. Skulle instruktören få hjärtattack precis när ni lämnat planet och ingen skärm är öppen finns det fortfarande hjälpsystem som kollar er höjd och fallhastighet. Är det så att ni är för lågt och fortfarande faller för snabbt så kommer reservskärmen att öppnas automatiskt, den öppnar sig även aningen snabbare än vanlig skärmen. Sen kan ju inte intruktören styra men det kan du bara du hittar de gula(förmodligen) togglarna. Så även i det mest extrema fallet kommer du att överleva med stor sannolikhet. Det är oftare mänskligt fel än utrustningen vid olyckor vill jag minnas men instruktörerna är extremt erfarna hoppare med flera tusen(?) hopp under bältet och utbildning inom tandemhopp. Det är väldigt sällsynt att det går illa.

Jag tänkte berätta om mitt första hopp i kursen jag gick också. Det sker dock lite annorlunda mot tandemhopp. Vi får själv hoppa med en automatlina. En fysisk lina(snarare rem/rep) som sitter fast i planet och drar skärmen så snart vi är på säkert avstånd. För mig var det första gången jag ens var i närheten av ett flygplan, jag var 16 år och extremt nervös och rädd. Hjärtat slog så snabbt det någonsin gått. Jag fick en klapp på låret att jag kunde hoppa och vid det laget står jag alltså halvt ut genom dörren. Jag hoppar och vid det laget får jag sån chock att jag får blackout. Min kropp följde säkert muskelminnet fint men hjärnan är svart. Jag minns när skärmen öppnat sig precis och jag vaknar till. Det filmades och jag gjorde hoppet rätt förutom att jag inte drog mitt handtag pga blackouten. Nu ska jag plötsligt minnas all träning vi haft på marken om hur man flyger sin skärm och landar samtidigt som en flod av adrenalin går genom systemet. Tills man börjar närma sig 400 meter ungefär kan man leka lite och njuta av utsikten, bara man håller sig i rätt område. Min landning fick jag beröm för, mjuk och fin förutom att jag gjorde finalvarvet med högersvängar istället för vänstersvängar.

Så extremt skräckinjagande upplevelse för mig, jag ville inte hoppa mer den dagen och behövde smälta det. Jag kom däremot tillbaka och försökte flera gånger, lika rädd men klarade mig utan blackouts iaf. Det var nog ändå rädslan som gjorde att jag inte kunde ha full kontroll över kroppen vid mina hopp. Jag kom så långt att jag kunde prova på lite frifall men sen började höst och vinter närma sig så det blev paus osv. Jag blev inte klar helt enkelt. Nu däremot ska jag tillbaka! Längtar otroligt mycket.

Folket på klubbarna är även astrevliga. Väldigt stöttande och skämtsamma alltid.

EDIT: Herregud, blir så till mig av att skriva det bara så massor av stavfel. Det får ni behålla.

Tandemhoppning är fallskärmshoppningens ansikte utåt.
Av den enkla anledningen är allt överdimensionerat inom tendemhoppning.
En krok är tillräckligt för att klara din vikt och en hel del till.

Jag kan inte minnas att det hänt någon dödlig olycka vid tandemhoppning i Sverige.
Utomlands har det hänt men det är mycket sällsynt. Det beror på man har "gjort allt" för att det ska vara säkert.
Eftersom vi har väldigt få dödsfall inom sporthoppning i Sverige är det svårt att se ett mönster, men tittar man i andra länder som det händer fler olyckor så är de vanligaste orsakerna följande:

Man svänger sin fallskärm ner i marken.
Kanske låter konstigt för någon som inte vet något om sporten, men det handlar om att ge extra hastighet till sin lilla fallskärm och då flyga snabbt och lågt över marken innan landning.
Tandemskärmar är jättestora och det skulle troligtvis vara för tungt att göra en sån manöver med en tandemskärm.

Man flyger in i en annan fallskärm och båda faller till marken.
Tandem drar sin fallskärm ca 500 m högre än alla andra och är därför oftast ensama på den höjden. De kan därför inte krocka med någon annan, förutom om det är en till tandem i samma lift.

Sen vad som hamnar på tredje plats kan jag inte utantill men skulle tro att det är att man drar för lågt kanske.
Även det är "omöjligt" som ovan nämnt så har man en dator som kollar hastighet och höjd (samt andra parametrar), och om du är för lågt i för hög hastighet (600 m och 35 m/s) så aktiveras reservskärmen (normal draghöjd för tandem är 1500 m)

Men inget av ovan är något som direkt händer tandem eftersom man har plockat bort dessa faktorer. Men visst kan det hända, det är inte omöjligt men det måste gå väldigt väldigt fel.
Om jag minns rätt så är en dödsolycka per 1 miljon hopp i Sverige enligt en statistik jag såg för något år sen.
Att jämföra med resten av världen så är det ~ 1/100.000-150.000
Det är hög säkerhet på hoppningen i Sverige.

Alla reservfallskärmar packas av speciellt utbildade "riggers", och skärmarna packas om två gånger om året oavsett om den använts eller inte.
En normalstor sportskärm packar man utan större problem på 5-7 minuter, ibland har det nog gått fortare än så också. Men en reserv tar upp mot en timme att packa.
Och det är inte för att de är svårare att packa, det görs noggrannare.

Ovan skrev det att du skulle kunna styra skärmen om piloten skulle dö/blackout/m.m. Har mycket svårt att tro att du kan nå upp dit om du inte är mycket lustigt skapad av snubben där uppe.

Hur själva hoppet går till är svårt att svara på eftersom det till stor del beror på vilket flygplan som används.
Vissa plan är stora nog att man kan stå upp i, andra är det nästan jobbigt att komma ut ur ensam.
Men kolla på youtube, sök på "tandemhopp <stad>" där stad är den stad du tänkt hoppa.

Hade dålig uppfattning om avstånd till togglarna men det stämmer som du säger att passageraren inte kommer nå. Kom ihåg nu att man får kolla upp och nå lite för togglarna i vanliga fall och då är det rätt svårt för en som hänger på magen någon huvudlängd ner.

Finns det någon klubb i Sverige som själv har ett flygplan där tandem kan göra exit ståendes? Vet att större plan tas in för samlade evenemang annars.

Nyköping har en AN-2, den går det göra stående exits från.
Eller man får huka sig ett huvuds längd typ.

Annars är det väl AN-28 som ofta hyrs in av Stockholmsklubben i Tierp.

Så kan det se ut.