Netonnet och fyndvaror

1250kr? Då måste jag missförstått ärendet helt, sorry.

Jag fick intrycket att varan som nu reklamerats ursprungligen köpts av konsumenten för 1250kr, och företaget har godkänt reklamationen men vill häva köpet trots att konsumenten begärt omleverans. Samma konsument skulle i samma butik idag kunna köpa ett nytt exemplar av varan för 1590kr. Eftersom företaget gått med på 1250kr och konsumenten vill ha 1590kr rör sig själva tvistem om ett värde på 340kr.

@fourbyfour: Nej, tvisten gäller ett köp på 1250kr. Det är inte skillnanden som är tvisten utan köpet i sig.

Nej, det är kravet som det gäller, inte köpet.

Hos ARN står det på sidan Tids- och värdegräns följande:

Om den sidan inte är felaktig ska alltså "konsumentens krav" jämföras med aktuell värdegräns.

Vad är då konsumentens krav i det här fallet? Konsumentens krav är omleverans. 1590kr skulle samma vara kosta samma konsument i samma butik, så det bör vara ett rimligt värde att använda. 1250kr är absolut inte konsumentens krav, det är bara vad konsumenten ursprungligen betalat och är endast intressant vid en bedömning om kostnadens skälighet, inte i frågan om ärendet kan prövas eller ej.

Det enda frågetecknet är väl i så fall om "konsumentens krav" som skall jämföras med värdegränsen är 1590kr eller skillnaden mellan butikens erbjudande om 1250kr och 1590kr. Släng iväg en fråga till arn@arn.se så kommer du få svaret att konsumentens krav är 340kr, vilket ligger under värdegränsen.

Det är ganska svårt att förklara rättsfall som obsoleta. Det kan ju finnas mängder av olika omständigheter som är tillsynes små, men som ger helt olika utslag. Det kan vara något så litet som hur man formulerat sig i sin anmälan. Jag har varit med om ett ganska nyligt rättsfall som i viss del är väldigt lik, i alla fall rent principiellt gällande "skadeståndet".

En kompis skulle flytta mellan två städer och hade således hyrt en stor flyttbil av Rent-A-Wreck, för den som inte känner till RaW så erbjuder de hyrbilar med lite lägre standard, men samma funktionalitet till ett lägre pris.

Två dagar innan flytten ska gå ringer de från RaW och säger att flyttbilen har gått sönder, den måste in på reparation och de har ingen annan flyttbil ledig den aktuella dagen. Så RaW vill då häva köpet eftersom de inte kan leverera varan. Min kompis hävdade att RaW i så fall måste betala skadestånd för de täckköp han tvingas göra genom att gå till ett annat hyrbilsföretag och betala mer för att hyra en flyttbil. RaW vägrade, det var ju inte deras fel att bilen gått sönder, det var "out of their hands".

En annan olycklig omständighet var att eftersom det var så pass nära inpå flytten fanns det inga tillgängliga flyttbilar i den aktuella staden. Han fick åka till en annan stad för att hyra, vilket renderade totalt i ca 30 mil extra körning. Så i detta fall blev den totala kostnaden för hyran av lastbilen ca 4000:- istället för ca 2300:-, alltså nästan dubbelt så dyr. Så i detta fall kanske man kan tycka att skadeståndet för täckköp blir "oskäligt högt" samt att min kompis fick en lastbil av högre standard än den han först hyrt.

Men enligt ARNs beslut några månader senare skulle RaW betala ut detta fulla skadestånd, dels kostnaden för den ökade hyran och dels kostnaden för den längre körsträckan.

Nu är ju detta som sagt helt olika branscher och produkter som har avtalats om, men principen, att säljaren vill häva köpet för att det annars ges något av "högre kvalité" till en högre kostnad för säljaren, är den samma.

Detta är ju också problemet med juridik, väldigt små detaljer kan bli direkt avgörande. Men jag skulle vilja hålla med många talare i den här tråden som säger att i det generella fallet, om säljaren inte kan/vill ge omleverans eller reparation, ska skadestånd för täckköp utgå. Det faktum att många säljare försöker blåsa kunden för att spara några hundralappar är bara löjligt och borde inte ens få förekomma!

ARN prövade köparens rätt till ersättning för täckningsköp enligt 33 paragrafen konsumentköplagen i såväl beslutet från 1997 som det från 2015. Eftersom 2015 års beslut är det som numera är vägledande är det äldre beslutet inaktuellt i just den frågan.

Det exempel du nämner har för övrigt inget att göra med konsumentköplagen överhuvudtaget.

Så du menar att för att ett beslut fattats angående 33:e paragrafen i konsumentköplagen så går den sen att applicera på alla fall som rör 33:e paragrafen? Som jag sa så finns det ett stort antal parametrar som spelar in på beslutet. Inget rättsfall är det andra likt. I det här fallet med skorna är det ju den delen som är den väsentliga:

"Enligt nämndens bedömning är det möjligt för J att köpa ett par motsvarande skor för det pris han har betalat till företaget. Han har därför inte rätt till något skadestånd"

Detta får man ju tolka som att de antagligen skulle vara av en annan åsikt om liknande skor inte gick att få tag på till samma pris. Sen är det samtidigt så att de skulle ha samma åsikt angående en elektronikpryl, att den går att få tag på till samma "låga" pris någon annanstans. Men om så inte är fallet kan man inte peka på detta avgörande och säga att "så här är det".

Jag trodde faktiskt att biluthyrning reglerades i KKL, men så kanske inte är fallet.

Det jag har påstått är att ARN-beslutet från 2015 är det som numera är vägledande. Därmed inte sagt att man inte kan komma till andra slutsatser med ändrade förutsättningar.

Jag har uppfattat några personer i tråden som att TS enligt lag skulle ha en definitiv rätt till ett helt nytt nätaggregat som ersättning för ett icke-fungerande nätaggregat från fyndhörnan. Måhända kan jag ha missuppfattat dessa personer, men någon sådan definitiv rätt att få ett helt nytt nätaggregat finns inte. Det har också påpekats att konsumentköplagen ger konsumenten en mycket stark ställning, vilket ju i och för sig är sant. Att lagstiftningen finns för att skydda konsumenten är däremot inte ett argument som kan användas för att TS ska ersättas med ett helt nytt nätaggregat.

Det TS i första hand har rätt till är att få nätaggregatet reparerat (avhjälpande) alternativt bli ersatt med ett likvärdigt nätaggregat (omleverans). Att TS har rätt till omleverans är inte samma sak som att hen har rätt till ett helt nytt nätaggregat. Ersättningsvaran (omleveransen) kan vara ett nätaggregat med motsvarande funktioner eller kanske ett annat "fyndexemplar" som också det är att bedöma som likvärdigt.

Alright, låt säga att TS inte får ett helt nytt nätaggregat eftersom säljaren vägrar detta och menar att det blir oskäligt dyrt. TS får tillbaka sina pengar. Har TS någon möjlighet att få ersättning för täckningsköp enligt 33 § KKL? Ja, givetvis, det framgår ju av lagtexten. Men hur långt sträcker sig denna möjlighet till ersättning? I första hand tar vi ledning av 2015 års ARN-beslut, inte 1997 års beslut. Nämnden yttrar sig, precis som du själv påpekar, såhär:

Nu är det många (tror jag) som tittar på hur mycket ett likadant nätaggregat kostar nytt i andra butiker och drar slutsatsen att TS dels inte kan köpa ett sådant nätaggregat för det hen betalat (1499 kr), dels att hen i sådant fall skulle ha rätt till skadestånd. Då har man dock förbisett formuleringen motsvarande. Vi ska alltså inte stirra oss blinda på vad just TS nätaggregat kostar nytt. Begreppet motsvarande innefattar rimligen nätaggregat av andra märken med liknande funktioner och prestanda. Eller kanske finns det vanligtvis andra nätaggregat på "fyndhörnor"? Är det ofta rea på dessa produkter?

Sedan tror jag att vi båda är överens om att allting "beror lite på", så även i TS fall. Faktum kvarstår dock att det inte finns någon otvetydig rätt för TS att utfå ett helt nytt nätaggregat och inte heller att hen skulle ha en absolut rätt till ersättning för extra omkostnader om hen köpte ett helt nytt nätagg (skadestånd för täckköp).

Jo, du har rätt i det du säger. Det är inte garanterat att du har rätt till skadestånd eller en identisk, ny produkt. Men lagen säger att man generellt sett ska har rätt till en likvärdig vara, finns ingen likvärdig vara i fyndhörnan får man ge ut en ny, likvärdig vara, eller häva köpet och om så krävs, betala ett skadestånd för täckköp.

Men det jag tror att många vänder sig emot är att väldigt många företag (CDON, NetOnNet, etc.) konsekvent väljer att "vilseleda" kunden genom att alltid säga och göra det som är bäst för dem själva. De kommer alltid hävda att de inte kan ge dig en ny vara, att det endast är pengarna tillbaka som gäller. Detta trots att KKL inte säger någonting om att en så kallad fyndvara, som utges vara fullt funktionell men som visar sig inte vara det, ger företaget automatisk rätt att häva köpet.

Sen kan jag samtidigt förstå att företagen inte ger iväg skadestånd hur som helst, eftersom det inte alltid är säkert att de behöver. Men som konsument är det något du kan vara berättigad till, oavsett om produkten är köpt på rea eller i en fyndhörna och oavsett vad företaget själva hävdar. Detta är ingenting du någonsin kommer få av företaget om du inte ligger på dem hårt och konsekvent hänvisar till KKL och att du vet om dina rättigheter.

Företagen försöker spara några slantar på att de många konsumenter inte vet om sina fullständiga rättigheter. Därför ska du inte säga till dem att jag kan ha rätt till skadestånd, utan att jag har rätt till skadestånd enligt 33§, även om så kanske inte alltid är fallet. I de flesta fall ger då företaget med sig, när de förstår att de pratar med någon som läst KKL och eftersom de helst inte vill bli anmäld till ARN. Eftersom det inte kostar konsumenten en enda krona att anmäla till ARN finns det absolut ingen anledning att avstå från det och lägga sig platt om man tycker sig ha rätt till skadestånd (självklart bör det dock råda sunt förnuft).