Nvidia demonstrerar 1 700 Hz-skärmpanel under GTC 2016

Definitionsfråga. Man spelar in i 24 men spelar sedan upp det i antingen 48 eller 72 fast då visas varje ruta två eller tre gånger. Detta för att minska flimret från själva filmen. Fast nu är ju film på väg bort och snart är all bio digital. Undantaget är The Hobbit som spelades in i 48 FPS och det fick ju minst sagt blandat mottagande.

Det där med bildfrekvens är tämligen komplicerat och en acceptabel bildfrekvens för film är inte samma som en acceptabel bildfrevkens i spel. 24 FPS fungerar bra i film men är hackigt i spel och ger direkt åksjuka i VR. Det är en salig blandning av fysik, fysiologi och psykologi som samspelar.

Sen är det lurigt att säga hur hög bildfrekvens som vi kan uppfatta för det beror på vad man menar. Vi klarar långt mer än 60/75/120 om det är en högkontrastbild som blinkar till. Tester med stridspiloter har visat att de kan identifiera siluetten av ett flygplan som blinkar till i 1/220 sekund. Vilket då motsvarar en bildfrekvens på 220 FPS. Om man inte behöver identifiera planet utan bara uppfatta att något blinkar till landar vi ännu högre. Fast det är inte samma sak som att vi ser skillnad på 200 och 220 FPS.

Finns även en teori om att hjärnan bara hanterar ungefär 40 händelser per sekund. Den teorin förklarar varför en del mådde så dåligt av The Hobbit med att det vi såg både upplevdes som verkligt eftersom det var fler bilder per sekund än vi kan hantera samtidigt som det var fejk eftersom vi tittar på troll och orcher på en platt vägg.

Så hur många FPS ser vi? Det beror på...

Vad var det stolpskott som bestämde sig för att man skulle ha en 75hz skärm till en vetenskaplig undersökning om hur många fps människan kan se

Fast den magiska oskärpan är något vi är vana vid eftersom det är så våra ögon fungerar. Om du viftar med handen snabbt framför ögonen så ser den suddig och utdragen ut. Den ser inte ut som på datorspel med massa diskreta hack. Så den "magiska" rörelseoskärpan tolkas som rörelse av hjärnan för att det är så vi är vana att se rörelse. Den rörelseoskärpan går inte att återskapa på ett vettigt sätt i datorspel.

Så det där med att hävda att 60 FPS är ett gyllene mål för film bara för att det är bra i spel är bara fånigt för du ignorerar två väldigt viktiga saker som gör att du inte kan jämföra bildfrekvenser rakt av. Först har vi rörelseoskärpan och sen har vi även latenser. I ett spel påverkar bildfrekvensen hur snabbt du kan reagera på rörelser. Det är helt irrelevant i film eftersom du inte behöver blocka ett anfall som har en animering på fyra rutor. Så vad är då poängen med hög bildfrekvens?

Ett annat stort problem är kostnader. Förr var det film som var dyrt men även om digital lagringsutrymme inte kostar lika mycket så är högre bildfrekvenser ändå förenade med en del intressanta ekonomiska problem. Digitala effekter blir dyrare eftersom det är fler rutor att rendera. En animerad långfilm typ någon av Pixars filmer tar veckor eller månader att rendera i sin helhet. Detta trots att man använder väldigt stora datorer. Big Hero 6 kördes på ett antal kluster med totalt 55 000 CPU-kärnor. Dubblar du bildfrekvensen så dubblar du antalet bilder vilket rakt av dubblar renderingstiden. Det gäller även för digitala specialeffekter i filmer. Det andra stora problemet är att när rörelseoskärpan försvinner så ökar kraven på specialeffekter, smink och, ja allt. Det var en sak folk kritiserade The Hobbit för. Lösnäsorna syntes för tydligt. Budgeten på $675 miljoner (5,5 miljarder kr) räcker alltså inte för att det ska se bra ut. Här kommer konceptet med Uncanny Valley in. Ser inte specialeffekterna rätt ut så reagerar vi väldigt kraftigt på det. Något som spelbranschen har haft problem med väldigt länge. Det räcker inte med att göra extremt realistiska 3D-modeller som är fotorealistiska när de är stillbilder. Är animationerna lite fel märker vi det direkt. Även skådespeleriet drabbas av samma problem. En del klagade på att skådespelarna var kassa i The Hobbit när de såg den i HFR. Det är också koppla till Uncanny Valley och ett annat koncept "suspension of disbelief".

Fler bilder per sekund är inte automatiskt bättre. Det är mycket mer komplicerat än så. Som jag skrev tidigare är det en krånglig röra av fysik, fysiologi och psykologi. Du kan inte heller rakt av jämföra bildfrekvensen mellan olika medium för de har helt olika förutsättningar. På bio visar de 24 FPS men filmen spelas upp i 72 FPS för att förhindra flimmer. En TV kan i teorin visa 24 FPS rakt av men av andra tekniska skäl visar vi 25 FPS gånger två, alltså 50 FPS i Europa och 30 gånger två, alltså 60 i USA. Det är inte en slump att bildfrekvensen på TV är samma som frekvensen på nätspänningen. Tidiga TV använde nätspänningen för att synka elektronstrålens vertikala rörelse. Sen var det interlaced och inte progressive scan heller. Vilket berodde på egenskaper hos CRT. Fosfor som ger ljuset i en gammal tjockTV lyser bara en bråkdel av en sekund och tittar man på en sådan skärm med höghastighetskamera så ser man bara ett par rader åt gången. Resten av skärmen är svart. Vi upplever ändå det som en hel bild tack vara ett koncept som heter image retention. Ljusa saker "bränner" sig fast i ögat. Men effekten är inte tillräckligt långvarig för att man ska kunna rita upp en hel bild. Därför delade man upp bilderna i två och ritade varannan rad varannan gång strålen passerar bildskärmen. En LCD har inte samma problem men den måste också uppdateras kontinuerligt för annars rör sig kristallerna och bilden blir kass. 60 Hz i LCD hängde med från CRT-tiden. Inte för att det har så mycket att göra med hur vi upplever rörelse.

Så film blir inte automatiskt bättre i högre bildfrekvens. Det enda vi kan säga med säkerhet är att den blir dyrare. Spel är inte samma sak som film och spel på vanlig skärm är inte samma sak som spel i VR när det gäller bildfrekvens och latenser.

Ca 7,4 miljarder är nog närmare 7 än 10.