Förlorat intresse för spel

Ta en paus från spelandet, hitta suget igen.

Ibland får man ofrivilligt paus typ barn, flytt, ny partner och sen hittar man tillbaka sakta men säkert

Fast allt sådant kommer ju att ändras med tiden?
Hade du roligt när du la industriellt mycket tid på spel? Gissningsvis.
I min värld räcker det; du gjorde det du för stunden tyckte var roligast och du var glad då.

Att du nu inte uppskattar det längre är ju också helt ok.
Ta en paus från spelande eller spela ruskigt casual bara för att köra igenom storyn och gå sedan vidare och gör något annat.

Personligen spelar jag inte lika mycket nu som för ett par år sedan. Har tid men väljer att lägga den på annat än spel. Om några år kanske det ändras men jag är nöjd med hur jag spenderar min tid just nu.

Edit för att förtydliga: Jag har inga som helst problem med att jag under många år la 6-8h per dag på spel för det var jäkligt roligt och jag tänker tillbaka på det med glädje.

Jag har perioder som kan vara många månader då jag bara inte känner för att spela. Men så plötsligt kommer det tillbaka i några månader. Men visst, det är inte med samma entusiasm och intensitet som för ett par decennier sedan. Onlinespel lockar dock inte längre. Har försökt återuppliva känslan av första WoW och Call of duty/Battlefield flera gånger, men det vill sig inte.

Vet exakt hur det är, spelade själv wow i många år, sen world of tanks, sen wow igen. Och mer eller mindre allt umgänge med vänner va med datorer och alkohol kombinerat med äldre spel som vi spelade när vi va yngre.

Sen dog allt ut, ända som hade med spel att göra va att jag kollade ganska mycket på cohhcarnage på twitch. Men för min del va det för ca 2,5 år sen när jag hittade tarkov och ett gäng på dåvarande tarkov discorden. Och har sänkt ner snart 2000 timmar sen dess. MEN mer eller mindre bara med dom, solo spel för min del idag är helt dött förutom att jag körde igenom ff7 remaken då originalet va det som mer eller mindre startade mitt spel intresse.

Men har försökt lira typ warzone, battlefield, battlebit, total war warhammer, squad, war thunder, world of tanks och många fler men allt känns meningslöst och tråkigt efter en timme eller så.

Tror själv att en paus är inget att vara orolig över, när jag slutade med wow spelade jag mer eller mindre inte alls på typ 2 år utan ersatte det med att kolla på andra som spelar istället.

Kan känna igen mig i det du skriver. Jag tror att känslan från det att man var yngre som var helt och hållet upplevelsen har gått till allt runt omkring spelet. Det skall vara achievements, unlocks, säsonger, exclusives, mega mania mycket... Rena rama 90-talets rengörings reklam, ett svammel av superlativ hela tiden.

En del spel när man kan koppla bort alla andra och bara spela för ens egen gkädje är de spel som ger mig mest. Efter att jag töttnat gick jag tillbaka och spelade ett av de spel jag älskar mest, Baldurs Gate 2. Det var för ett par år sedan och även om grafiken störde mig i cirka trettio minuter var jag helt plötsligt fast igen. Äventyret, att spela spelets olika niväer är det som ger npgot. Utmaningen finns inte i att mäta upp något mot en lista, andra spelare, döda femtioelvatuesen hjärndöda pixlar, utan att klara av en del av ett äventyr och bygga din karaktär så att det stämmer mot din egna förväntning.

Jag tror att mycket av spelen i dagens läge lätt kan kännas själslösa om man granskar dem. Det är som Disney filmer, de skall pricka av saker efter en lista och prånglas ut för att generera pengar. Ibland funkar det, en win -win helt enkelt och ibland känns det bara som om du fastnar i ett ekorrhjul.

Om du vill hitta tillbaka, gå tillbaka ett par generationer och testa spel som du vet att du gillade, se om du kan se glädjen i dem och tillåt dig själv att vara både krass och petig med vad du väljer att spela.
Hoppas att jag lyckats säga något med allt mitt svammel som kanske kan vara till någon nytta.

Jag kan till viss del känna liknande, många spel som jag hade älskat för 10-20 år sedan känns "meh" när jag väl testar dem nu.
Det finns dock lite guldkorn här och där, som jag faktiskt kan fastna i i några dagar/veckor, mest single-player dock, har svårt för onlinespel nu mer.
Just nu spelar jag Dave the Diver och tycker att det är rätt skoj, jag fastnade även för Hogwarts Legacy när det kom ut i Februari, men jag har inte spelat speciellt mycket mellan de spelen (har testat lite olika spel, men som inte fastnat för något, så har varit max ett par timmar eller så, om ens det, innan jag stängt av och avinstallerat spelet).

Något som tenderar att alltid vara skoj för egen del, är att gå tillbaks och spela nått Nes/Snes/N64/PS1 spel i en emulator som man spenderade mycket tid på när de kom, eller spel som man aldrig klarade ut när man var typ 7 år, men som man kan gå tillbaks och äntligen få revansch nu typ 30 år senare, haha.

Det är värt att testa något spel här och där, kanske testa lite olika genrer än du normalt spelat förut, kanske gå tillbaks till någon gammal klassiker, kanske kan det vara mer underhållande att se någon spela igenom ett spel på exempelvis Twitch än att spela det själv (det är absolut något som stämmer in på mig, många spel som jag har svårt att fasta för själv, kan jag se typ CohhCarnage eller DansGaming klara ut 100% på, och tycka att det är riktigt skoj).

Ibland så klart så tappar man intresse för saker, det är tråkigt men en del av livet. Kanske finns det någon ny hobby för dig att upptäcka som kan ge dig samma nöje som spel en gång gav, vem vet? Kanske är det dags att tälja trägubbar som slår Emils med hästlängder, kanske frisbeegolf eller varför inte tillverka egna ostar? Haha.

Är inne i en liknande period.

Körde Diablo IV någon månad här sen släppet, tyckte det var kul men sen plötsligt slår det mig hur meningslöst det är att "farma", spc när utvecklaren släpper en patch som sabbar den "build" man hade.

Spel som innan intresserat mig känns bara extremt tidskrävande, t.ex Zelda: Tears of the Kingdom, hur ska man orka ta sig igenom detta mastodont spel (älskade förra spelet). Detta känns bara som samma sak en gång till.

Jag brukar ta en paus med nya spel och plocka upp något retrospel när jag inte orkar nya 20-100h spel.
Körde igenom Super Castlevania IV till SNES, vilket gav mig mer spelglädje än nått annat spel de senaste månaderna kändes det som.

Även den ekonomiska aspekten av det hela sköljer ibland över mig, det kostar lite väl mycket också med nya 700kr spel titt som tätt, blir mest irriterad när jag ser hur mycket det kan med att ta betalt, speciellt på digitala plattformar som t.ex PS Store.

Det bästa är väl att ta en paus med det om man inte känner "suget", det brukar komma tillbaka efter några veckor.

Det går i vågor för mig. Bäst känsla är det när jag spelar med kompisar och det är umgänge och vi upplever något nytt alternativt när spelet är som en riktigt bra bok/film. Jag spelar inte competetive alls längre utan endast väldigt casual. Även om man kan skjuta varandra i vissa spel! 😁

Det finns ju inget som säger att man måste vilja spela datorspel och jag har funnit mig i det att det kommer och går lite som det gör.

Det kommer igår. På somrarna brukar jag försöka bygga vidare på trädäcket här på baksidan av huset...kul att såga och hålla på med trä

Det jag försöker säga är väl att det finns mycket annat man kan lägga sin tid på, jag har hittat en trevlig grej, du kan säkert hitta din grej

Spelintresset går i vågor. Nu har det under mina drygt 30 år som gamer varierat men för det mesta varit rätt högt. Nu vid nästan 40 så brukar det bli flertalet timmar i veckan. Ibland mer, ibland mindre. Har tappat suget någon gång men brukar komma tillbaks senare.

Som de mesta hobbys och intressen så är det sånt man ändå behöver avvara ledig fri tid för. Så länge man gör något man trivs med och känner att man mår bra om för avkoppling och förströelse så varför inte. Kan också vara dags att se över sin tid och intresser om man hamnar i en svacka, hitta något annat.

Är ju inte som att folk slutar se på serier och film när de blir vuxna. Vi vet väl alla minst en handfull människor som anser att vuxna som spelar spel är något konstigt men är helt oförstående när de själva spenderar samma mängd tid med att kolla på skräptv.

Just nu skulle jag helst vilja fippla med ett växthus modell större. Något helt annat än vad jag normalt håller på med. Samtidigt är suget efter att spela rätt stort. Har Uncharted: The Lost Legacy nertabbat men råkade se denna tråd i ett annat ärende.

Inget onormalt, kanske tvärtom bra att känna att man fått nog helt enkelt.

Jag tror framförallt så vill jag uppnå nostalgikänslan som jag har när jag tänker tillbaka på mitt spelande i ung ålder. Men det uppnår jag aldrig, så jag blir ofta besviken på spelupplevelserna numera.

Ju mer man spelat och ju mer erfaren man är desto större risk att så är fallet?
Iaf en tanke jag haft kring ämnet.

De där riktiga "WOW!!!"-känslorna har blivit riktigt glesa. Har några exempel jag brukar ha i minnet men just nu var det rätt blankt.

Ska ganska mycket till nu för att man verkligen ska se något nytt, ett koncept som är så pass oväntat att man rycker till i datorstolen och kanske rent av tappar hakan.

Edit: Zelda: Tears of the Kingdom och specifikt Ultra-hand var nog av ett wow-moment. Speciellt en del pussel och hur en del av fysiken fungerar i spelet.

Detta exempelvis: https://www.polygon.com/legend-zelda-tears-kingdom/23737921/t...

Du har nog helt enkelt bränt ut dig på spel. Det låter inte som att det varit särskilt avkopplande att min/max:a kontinuerligt i flera års tid dock. 😂 Bästa är att ta en paus så kommer troligtvis suget tillbaka någon dag i framtiden. Du behöver nog hitta ett slappare förhållningssätt till spelande dock annars lär du bränna ut dig igen

Har gått igenom samma och idag spelar jag bara spel jag gillar och kan avsluta inom några sekunder då jag inte orkar "måsten" i spel längre.

Spela singleplayer-spel, där blir det svårt att tävla mot någon.

Får intrycket av i stort sett alla som håller på med esport-spel att det är dopaminkickar man är ute efter, innehållet i sig skulle kunna vara hur ointressant som helst utan att påverka lusten att vilja "spela". Känner väl igen detta när man t.ex. ska börja spela WoW och börjar göra någon slags mental lista över vad man behöver grinda ikapp, men känner att jag har tappat intresset för det såpass att jag mest flyger runt och gör random grejer i några dagar/veckor innan jag avbryter prenumerationen.

Jag hade lagt semestern i år så att den passade ihop med releasen av Diablo 4. Jag var ganska hypad efter betan där alla bl.a. alla loot-tables manipulerats för att ge intrycket av att det gick få relativt bra gear med rimliga spelinsatser. Lyckligtvis pumpade varenda spelmedia-avlopp [betalda av Blizzard?] ut massor av FOMO-nyheter och hetsade om olika sätt att levla upp snabbast, vilket gav en indirekt varning om hur spelet designats för maximal grind. Där kände jag väldigt snabbt att jag hade noll intresse av grindingen och att det inte var värt att betala så mycket för att spela igenom storyn ett par gånger.

Starfield kommer bli najs om drygt en månad. Ett spel jag kan spela utan att involvera någon annan och som antagligen har en massa intressanta smågrejer att upptäcka i en stor och öppen värld, precis som andra Bethesda-spel. Skönt att få spela offline och bara vara sig själv.

Jag kan fortfarande tänka mig att spela titlar som GTA Online, Red Dead Online eller Battlefield, där det i praktiken inte finns något att vinna eller förlora samt att man kan lämna när som helst. Battlefield har blivit väldigt lite eftersom jag skippat att köpa flera titlar, och är också ett spel man tjänar på att vänta ett par år innan man spelar så att alla P12:or hinner tröttna och logga ut permanent.

Jag tror faktiskt också det. Min/Max dödar spelglädjen på sikt.

Jag kan fortfarande få en del nostalgikänsla när jag spelar igenom gamla nintendospel och liknande.
Det är inte riktigt samma känsla som när man var lite så klart, men ändå (oftast) en positiv upplevelse.
Samma när jag kollade igenom gamla avsnitt av typ Bumbibjörnarna och DuckTales när Disney+ kom till Sverige.
Dock finns det ju undantag, ThunderCats som var jäkligt coolt när jag var typ 6 år känns ganska cringe när man kollar på det nu, haha, så där hade jag med fördel kunnat undvika att se det igen, och behållit min varma nostalgikänsla för serien istället.

Jag tror absolut att det finns en poäng där med tanken om hur mycket man spelat.
Man blir nog mer kräsen ju mer vana man har, det är nog lite det som kan göra att vissa gamla spel, även om man älskade grafiken när spelet kom ut, blir ospelbart då den är så pass dålig i dagsläget mot vad man är vad vid exempelvis.
Det är också lite som om man jämför skräckfilmer exempelvis, när man var yngre och inte hade sett så många skräckfilmer så var de lite läskigare, och man gav nog skräckfilmer lite högre betyg i snitt, medans när man är äldre och sett många fler, så är de inte alls lika läskiga, och upplevs därför som lite sämre tyvärr.
Det man har mycket vana av blir lite mundant helt enkelt och upplevs därav som lite sämre.

Har också lyckats gå igenom detta. WoW var väl boven i dramat för många år sedan.

Som någon annan skrivit så hitta vad du egentligen gillar. JRPG och strategi är i princip vad jag klarar idag, men så får det vara.

Jag gissar på att de flesta av oss hamnar där!

När jag började sluta spela så kände jag att jag slösat mitt liv, kunde inte förstå vad jag hade gjort.
Den känslan försvann med tiden och nu i efterhand är jag glad att jag kunnat göra något jag gillat så mycket som jag gjort, det är ren lyx vi lever i.

Jag hittar stundvis en pärla till spel som jag kanske avslutar, men de pärlorna är ju inte AAA spel, det är mest troligt indie spel, spel med själ, hjärta och story. Multiplayer orkar jag inte ens titta på.

Min tid har förskjutits till annat, jag satte upp ett homelab som jag har lagt hundratals om inte tusentals timmar på... det negativa i det är att det är så osocialt, i spel var man iallafall ett par stycken. Men roligt är det!

Sedan köpte jag på mig en farlig massa verktyg och byggde en snickarbod som jag brukar vara i och pula på lite vad som, nu det senaste så har den blivit sol-el's driven, finns diverse manicker som går på ström, bland annat musik!

Nu har jag börjat med programmering igen, lär mig grunderna till att göra spel, istället för att spela dem!

Du hittar säkert något roligt med tiden, men det är svårt som satan i början. Man sitter där med en lång dag full av timmar och undrar "vad gör jag nu?" jag var fast i vad som kändes en evighet med filmer och tv-serier men efter en stund så kom det lite inspiration och då rullade det på!

Fick tillbaka spelglädjen när jag började spela ”blint” och slutade läsa/jämföra. Med blint menar jag att inte läsa guider/tips eller något alls före eller under spelets gång (om jag inte fastnar totalt, då kan jag kika lite så jag kommer vidare.)

Bara njuta och inte känna prestationsstress. Det ska vara roligt, inte ett jobb man måste klara av.

Finns ju olika typer av spel och vilka upplevelser de ger.
Intensiva MP där tävlingsaspekten är det primära, till SP där fokus ligger på story och utforskande/liknande.
Men det kan ju också vara på tiden att ta paus från det, göra något annat. Då snackar vi inte bara någon dag utan längre tid.

Sen är det svårt att förstå hur många kan ha så gott om tid över och inte alls ha något att göra. Har några bekanta som är så, gott om tid och energi över men inte mycket att göra.
Sen andra där det inte finns tid över alls till något utöver det nödvändigaste och knappt det.

Det här är en väldigt användbar tanke faktiskt, jag brukar tänka likadant, att spel som kräver att man har det som ett oavlönat jobb för att komma något vart inte är värt att spela överhuvudtaget.

Mitt intresse var rätt dött tills jag köpte Battlebits Remastered! Holy moly, känns som att man är tillbaka på Battlefield 2-tiden. Good times!

Antar att folk som ligger högst upp på ladders tror att folk kommer ihåg deras username om en vecka, när verkligheten är att de allra flesta spelare glöms bort otroligt fort nästan oavsett vad de vinner, med ett litet fåtal undantag.