Angående kalibreringar – Är det nåt att ha eller?

Jag har svarat på frågan säkert ett par hundra gånger i forumet senaste tio åren eller så. Förra TV-guiden tog upp detta specifikt i några fall. Eftersom frågorna återkommer tar vi en snabbkurs!

Kalibrering är precis som ordets ursprungliga betydelse den process där man justerar något till en viss precisionsgrad. Likt att kanonkulan är av rätt kaliber så att den inte fastnar i eldröret och spränger hela kanonen med bemanningen. Eller pyser ut och missar målet.

För kalibrering av TV-apparater och skärmar handlar det om att sätta ljuset i bilden till att följa internationella färgstandarder. Detta är färgstandard vi alla använder, vare sig man är medveten om att det finns färgstandarder eller inte. Det kan jämföras med en rad andra standarder man tar för givet, likt skalor och tonarter för musikinstrument, syntax för programmering eller M-gängor. Du kan förstås dra i bildens reglage och sätta vilket ljus du vill. Precis som du kan lära dig sjunga och spela piano precis som du känner för. Räkna däremot inte med att det går så jättebra att bli medlem i ett band, programmera i projekt eller skruva ihop prylar om du följer ditt eget godtycke.

I TV-sammanhang är det följande standarder som ofta avses:

• ITU BT709, (rec.709 etc.) SDR med en EOTF (matematisk funktion för toningen) baserad på potensfunktion. Det som också är basen för sRGB som är färgerna för webbläsaren du läser detta på. Rec 709 är HDTV-standard och baseras i grunden på PAL-färgsystemet, så vårat första europeiska

• ITU BT.2100 för HDR, specifikt HDR10 (som är basen för Dolby Vision och HDR10+) med en EOTF baserad på PQ-kurvan. Hit räknas av P3-färgrymden inom BT.2020-färgrymden.

• Gemensant för båda är vitbalansen D65 som motsvarar mulet väder i norra Frankrike med en färgtemperatur om 6504 Kelvin, alltså ett ganska blått ljus, blåare än Solen ca ≈5 500 Kelvin. Betydligt blåare en varmgult glödlampsljus som ofta är ≈2 500–3 000 kelvin. Många TV-apparater är däremot väldigt eller extremt blå från början, ofta 9 000–20 000+ Kelvin och hjärnan/synen upplever alltid den relativa skillnaden. Så en kalibrerad TV kan relativt upplevas som gulare fast den i absoluta termer är blåare än både dagsljus och inomhusbelysning. För hjärnan jämför alltid med det den är van med innan.

Utrustning som används är sådant som färgmätare (ofta två) och signalgenerator som skapar bitperfekta testmönster. Tekniken och matematiken är båda separata och låååånga ämnen. Här försöker jag bemöta de vanligaste, det man ska tänka på i butiken:

Varför man vill – eller inte vill kalibrera
Största anledningen till att kalibrera är – i mitt tycke – är bekräftelsen. Du vet efter kalibrering att det du ser på TV:n är så det ska se ut. Tycker du filmen, spelet eller TV-serien är lite grön, lite mörk, lite för ljus, lite för hård, lite för mjuk och så vidare, då vet du med en kalibrerad TV att det är så bilden en gång är skapad. Det är inget fel som din TV adderar. Det är inget du själv har adderat när du i förra filmen skruvade på bildinställningarna.

Filmen du ser är skapad så som du ser det. Och moderna filmer och tv-serier har en distinkt färgsättning som en del av berättandet. Gamla filmer har en distinkt färgsättning baserat på vilken typ av fotografisk film de spelades in med. En förutsättning för denna distinktion är att din TV följer samma färgstandard. Om TV:n alltid gör bilden väldigt blå och väldigt färgstark Disney-style, då kommer alla filmer att bli blåa och Disney-färgstarka oavsett hur de egentligen ska se ut.

Filmmaker Mode är en väg från TV-tillverkarna att åstadkomma samma sak. Men det är inte exakt och inte ens rätt alla gånger. Det finns endast en begränsad tid på fabriksbandet till att kalibrera i fabrik. Filmmaker Mode är ofta ett stort steg i rätt riktning, men inte fullt bekräftat exakt hur pass rätt det är på just ditt exemplar.

Söker du denna bekräftelse, vill du få bort godtycket som TV-tillverkaren adderar, då kan kalibrering vara rätt svar. Vet du med dig att du hela tiden skruvar i bildmenyerna varje gång och vill sluta med det, eller att de som tittar tillsammans med dig tröttnar på ditt menyskruvande, då kan kalibrering vara rätt väg.

Känner du att du redan har den kontroll du behöver över bilden, det duger som det är, då kan det vara sak samma med en kalibrering.

Man kan förstås ha åsikten att man själv bestämmer hur det bilden ska se ut. Dilemmat som kommer förr eller senare är att man lär sig fel. Nästa gång man byter TV har du inte samma reglage och kan inte ändra bilden till detta godtyckliga fel du lärt dig efter alla år och tusentals timmar. Lär man sig rätt från början blir det mycket enklare att byta skärm och TV senare till något som fortfarande är lika rätt men också bättre.

Detta blir också extra tydligt när man själv skapar innehåll. Om din skärm och TV är helt fel kommer alla andra se något helt annat än vad du avsåg att skapa.

Kalibrering hemma och i butik skiljer sig på två sätt:
• Kalibrering i butik är mer exakt på så sätt att passar det inte ditt rum, då är det i strikt mening ditt rum det är fel på. Ofta kalibreras bilden mot fasta mål, likt 120 nits vilket passar mysbelysning. Där man kan sedan, med eget intresse, fördjupa sin kunskap om hur du själv ändrar till passande nivåer.

• Kalibrering hemma är faktiskt mindre färgkorrekt eftersom det då handlar om att anpassa bilden efter rummets förutsättningar. Kompromisser genomförs. Men det kan vara mycket, mycket bättre för din upplevelse som helhet. Likt att få en dag-inställning för tittande dagtid och en inställning för tittande kvällstid när man bättre kan tillgodogöra sig sådant som kontrastförhållande och dynamiskt omfång. Men det kostar mer pengar att få hem någon som ska ta tid- och reskostnader.

Vad utmärker en väl genomförd kalibrering?
En riktigt kalibrering ska utföras av en person med kunskap och insikt om bildkvalitet. Det ska finnas följande:

1. En mätrapport med din TV:s serienummer

2. Mätrapporten ska ha grafer före/efter baserat på just ditt exemplar

3. Du ska få en förteckning över vilka menyändringar som är genomförda. Så att du själv kan återställa. Men också som ett slags facit om du själv vill lära dig mer om din TV och vad inställningarna gör.

Ökänt i detta fall, var El-Gigantens "optimering" där du inte fick något av ovanstående utan använde en fusklapp från en (ofta felaktigt kalibrerad) TV och matade in de inställningar i alla modeller av samma sort. De verkar ha slutat med detta, men se upp.

Kända problem med kalibrering:
Alla som utför kalibreringar är inte jättebra på ämnet. Det finns också personer i sverige som gjort detta i flera år och har erfarenheter från tusentals kalibreringar. Tyvärr finns inget som direkt speglar kvalitetsnivå eller kunskapen på den som utför. Jag har rättar flera hundra prov och rapporter från utbildningar, ISF-certifiering. och de som passerar ett godkännande måste visa en viss nivå av kvalitet.

Det finns fler än ISF som utbildar och certifierar och det kan mycket väl finnas personer som utan certifieringar och diplom genomför alldeles utmärkta kalibreringar. Resultatet och kvaliteten på tjänsten kan variera.

Autokalibrering: Mjukvara som analysar bilden och ändra på mätvärden snarare än att den förstår bildkvalitet på samma sätt som en människa gör. Blir snygga mätgrafer och det är vad man betalar för: snygga mätgrafer. Effekten är varierande och beror på hur autokalibreringens algoritmer sammanfaller med TV:ns respons. Kan bli bättre. Kan bli sämre. Alla former av automatisk kalibrering har denna nackdel.

Om du inte är nöjd med tjänsten: reklamera!

Jag hittade en kalibrering på nätet. Varför ska jag betala för att få min TV kalibrerad?
Varje TV är unikt som exemplar. Om din TV är lite för grön och den kalibrering du hittade utförs på en TV som är för röd eller för blå, då kommer dess ändringar göra ditt exemplar ännu grönare. Eller kanske lite mer gult. Eller mer turkost.

Detta handlar om självklarheter när man tänker efter. Det är ditt exemplar som ska kalibreras. Vad andra måste gör för deras exemplar kan förstås vara intressant men är inte svaret för vad just ditt exemplar kräver.

• Om du vill ha en skräddarsydd kostym, frågar du polaren vilket mått han har på sin kostym? Eller frågar du vilken skräddare han använder?

• Om du har lite ont i bröstet, frågar du din hjärtsjuka granne vilken medicin ha käkar och ifall du kan få smaka lite? Eller kontaktar du en läkare?

• Ifall Bruce Springsteen vrider stämskruven till E-strängen ett kvarts varv innan han river av nästa låt, kommer din gitarr bli perfekt stämd om du gör samma sak?

@h.kan: det finns ganska många sorters färgblindhet och det är inget man egentligen kan, eller ska, kompensera för. Det finns lösningar för detta, men det handlar mer om att få tydlighet för UI, gränssnitt, informationsdisplayer och liknande. Drar man det hela till spets kommer två personer inte se exakt samma färger. En ung kvinna med afrikanskt ursprung har en annan uppfattning av färger jämfört med exempelvis en medelålders japanskt man.

Poängen med kalibrering och färgstandarder är att få en matematisk, fysikalisk och informationsbärande standard för tekniken. Inte att kompensera för människors olika färgseenden.

Det handlar om att få rätt sorts ljus, vilket i tekniska termer är luminans. RGB-modellen beskriver till exempel färger utifrån luminansen i röd, grön och blå. Det som exempelvis gör något "rött", dvs en mättad röd ton är nivåskillnaderna. Rött är avsaknad av blått och grönt. Addera lite grönt och det blir en lite gulare rödton och så vidare.

Även om någon är totalt färgblind och endast ser gråtoner – eller för den delen tittar på svartvit film – har det betydelse eftersom toningen av luminansnivåerna, det som ofta kallas "gamma", är direkt avgörande för bildens intryck. Poängen är att få tekniken konsekvent. Olika personer kommer alltid kommer ha en viss individuell och biologiskt/fysiologisk (samt tränad) variation i uppfattning av färger.

Om det var svaret på din fundering.