Färger, kontrast och bildkvalitet
Gaminganpassade skärmar brukar vara en halv katastrof när det kommer till korrekt återgivning av färger. Med korrekt brukar man räkna sRGB och HDTV-standard ITU-R BT.709 samt en tonkurva (gamma) som tonar hyfsat jämnt från svart till vitt. Enkelt uttryckt får du med en ”typisk” gaming-skärm möjlighet till 120 Hz, snabb responstid och låg input lag men resten av skärmen är, tja – kattskit.
Vad Eizo gör med FG2421 är att ge dig en färgkvalitet helt i nivå med en normal, generell datorskärm, som följer standard oväntat väl. Det är ingen perfektion och detta är inte riktigt den självklara Photoshop-skärmen, men färgmässigt ligger allt inom rimliga gränser.
Detta är givetvis positivt då du inte längre behöver kompromissa med att få en bra gaming-skärm som också kan fungera bra i andra sammanhang. Men också för spelen i sig, då moderna spel precis som filmproduktioner bygger på ett gediget arbete med grafik, design och färgsättning. En skärm med fel färger riskerar att få alla spel att se lika felaktiga ut. Ger skärmen pastellfärger kommer alla spel att få pastellfärger oavsett vad som vad tanken. Så är inte fallet med FG2421.
Nackdelarna i ett nötskal
Vad är det då som hindrar skärmen från att vara lämplig för mer avancerat färgarbete? Till att börja med har vi tydlig dithering, gittermönster, i mörka nyanser. Det är en ständig rörelse eller brusnivå i mörka nyanser från att panelen försöker skapa rätt nyans genom att modulera. Detta syns extra tydligt med Turbo240 aktiverat. Vi har också en övergripande grönton som inte går att kalibrera bort helt och hållet med Gain-reglaget.
Eizo Foris FG2421 fungerar ändå bra som arbetsskärm samt för surfning och filmtittande. Här kan vi inte klaga på någonting utom möjligen betraktningsvinkeln, något som än en gång inte är sämre än någon annan gaming-anpassad skärm. Det handlar med andra ord om en gaming-skärm som i andra sammanhang fungerar precis lika bra som en generell datorskärm.
Rekommenderad inställning
För normalt arbete, webb, surf och filmtittande rekommenderas ”user”-läget: ändra ”temperature” till 6500K, stänga av Contrast Enhancer och köra Gamma 2.0-inställningen för att i praktiken få en förväntad 2.2-tonkurva.
Vi kan också justera gain för R, G och B, vilket främst påverkar de ljusa nyanserna. Effekten är minimal och testexemplaret behåller det gröna övertaget i mörka nyanser.
Normalt ska en sådan inställning ha ytterligare ett ”bias”- eller ”offset”-reglage för att även påverka mörka nyanser. Fast det är inte säkert att det lämpar sig här. Panelen är redan begränsad i förmågan att justera nyanser och det är i mörka nyanser sådant syns allra mest. Ifall det då adderas ett extra reglage, som påverkar mörka nyanser, kan den justeringen stjälpa mer än vad det hjälper. Du kanske får till vitbalansen vid 20, 30 procents gråton medan de allra mörkaste nyanserna spårar ur fullständigt.
Lite smått irriterande är hur reglagen beter sig. Till exempel kan kontrastreglaget ändras från 0 till 100 där 50 är normalläget. Höjningar behövs här sällan, då det främst fräter ut ljusa nyanser och skapar färgskiftningar mot denna vitgräns. Men eventuell kan man vilja justera detta uppåt eller nedåt beroende på källa. Reglaget visar alltså 0 till 100 men det är cirka 140 knapptryckningar för att gå från 0 till 100. Samma sak med de andra reglagen.
