Snabbtitt: Tre moderkort med Intel Z590 från Asus, Gigabyte och MSI

I slutet av mars månad lanserade Intel processorerna i Core 11000-serien för stationära datorer. Dessa går under kodnamnet Rocket Lake-S och markerar den första ordentliga arkitekturella förändringen som skett i företagets entusiastsegment sedan introduktionen av Skylake år 2015. På menyn står arkitekturen Cypress Cove, en backport till tillverkning på 14 nanometer av Sunny Cove från processorfamiljen Ice Lake, med löften om IPC-ökningar på upp till 19 procent ställt mot Skylake.

En ny processorfamilj ackompanjeras i vanlig ordning av nya moderkort med färska styrkretsar. För Rocket Lake-S är det återigen sockel LGA 1200 som gäller men de tillhörande styrkretsarna tar dock ett steg upp till 500-serien, med flaggskeppskretsen Z590 i spetsen. Z590 erbjuder flertalet uppgraderingar och nya funktioner över föregångaren Z490, men samtidigt ska det poängteras att moderkort med den sistnämnda styrkretsen har stöd för Rocket Lake-S efter en BIOS-uppdatering.

Den största nyheten med Z590 är officiellt stöd för PCI Express 4.0 ihop Core 11000-seriens processorer. De nya processorerna har 20 banor PCI Express 4.0 tillgängliga att fördelas av moderkortet, där 16 av dessa är dedikerade för grafikkort medan de fyra sista är tänkta att användas för NVM Express-baserad SSD-lagring. Nämnvärt är att även vissa Z490-moderkort får stöd för PCI Express 4.0 med de nya processorerna, men det förutsätter att tillverkaren har förberett modellen för tekniken.

Stödet för PCI Express 4.0 stannar dock vid banorna som är integrerade på de nya Rocket Lake-processorerna, då banorna som tillhandahålls av själva styrkretsen Z590 blir kvar på PCI Express 3.0. Detta skiljer mot AMD:s konkurrerande styrkrets X570, vilken tillhandahåller PCI Express 4.0 för både processorns och styrkretsens banor. Intel har dock uppgraderat kommunikationsbussen DMI 3.0 mellan styrkretsen och processorn, där bandbredden numera är dubblerad ställt mot Z490.

Vidare har Z590 begåvats med integrerat stöd för USB 3.2 Gen 2x2, vilket om man ser bortom det kryptiska namnet innebär överföringshastigheter på upp till 20 Gbps. Stöd innebär dock inte obligatorisk implementation, och i slutändan är det upp till respektive moderkortstillverkare huruvida de vill integrera portar med USB 3.2 Gen 2x2-stöd på just sina modeller.

Gällande nätverksfunktioner bjuds det inte på några nyheter hos Z590, utan istället ärvs dessa direkt från föregångaren Z490. Detta innefattar integrerat stöd för trådlöst nätverk via Wifi 6 (802.11ax) samt förberett stöd för trådbundet 2,5 Gbps Ethernet via Intels krets I225-V. Likt USB-portarna är det upp till moderkortstillverkarna att lägga till faktiskt stöd för dessa funktioner på moderkortet, då exempelvis radiodelen för det trådlösa nätverket medför en merkostnad på slutpriset.

I vanlig ordning sjösätts det en myriad av nya moderkort när en färsk styrkrets lanseras, och fallet Intel Z590 är verkligen inget undantag. Vi har här plockat in modellerna Asus ROG Strix Z590-F Wi‑Fi, MSI MPG Z590 Gaming Carbon Wifi samt Gigabyte Z590 Aorus Pro AX för en närmare titt vad de olika tillverkarna kokat ihop i samma segment. Det rör sig tre kort i prisspannet 3 500 och 4 000 kronor, där dessa satsar på kraftig strömförsörjning, goda anslutningsmöjligheter samt trådlöst nätverk via Wifi 6.

Estetik och RGB-belysning

Det faktiska utseendet på ett moderkort har väldigt lite med prestanda och funktion att göra, men samtidigt finns det många som värdesätter estetiken när de ska matcha komponenter i ett bygge. En rådande trend de senaste åren är att skala bort utstickande detaljer på moderkorten och istället låta integrerad RGB-belysning bidra med extra flärd för den som önskar det.

Just detta avskalade yttre är något som alla tre tillverkarna har anammat – till varierande grader då givetvis. Mest plottrigt är MSI:s Gaming Carbon, vilket i enlighet med sitt namn smäller på ett kolfibermönster över utvalda bitar av brädan ihop med företagets draklogga. Därefter har vi Asus Z590‑F, som är relativt rent bortsett från vissa textelement och den holografiska ROG-loggan. Mest avskalat designmässigt är utan tvekan Gigabytes kort, som går i ett mörkgrått tema utan krusiduller.

Samtliga kort har någon form av integrerad RGB-belysning, där den gemensamma nämnaren är att det sitter lysdioder under höljet till IO-panelen. Det ska dock sägas att alla modellerna också tillåter användaren att stänga av belysningen helt via UEFI/BIOS-menyn. För den som vill bygga på med ytterligare belysning har samtliga modeller gott om RGB-kontakter för inkoppling av både sedvanliga RGB-tillbehör såväl som mer sofistikerade sådana av adresserbar RGB-typ.

Strömförsörjning

Ett område som det har lagts allt mer krut på de senaste åren är moderkortens strömförsörjning till processorn. Det handlar i praktiken om konverteringen av matningsspänningen på 12 V från nätaggregatet till lägre och mer lämpliga nivåer som kan användas av processorn. Här behöver komponenterna på moderkortet som utför arbetet stå pall för det tilltagna effektuttag som kan ske vid upplåst strömbudget ihop med överklockning.

Asus-kortets komponenter för strömförsörjning kyls av två tilltagna kylflänsar av extruderad aluminium som sammanbinds med ett värmeledningsrör. Strömleveransen baseras kring en design på 14 faser, där dessa är konfigurerade enligt en 7-fasers parallellkopplad design. Varje fas har en strömregulator som är kapabel att leverera 60 A, vilket i slutändan ger ett tak på maximal strömmatning till processorkärnorna på 840 A.

Även MSI:s modell kyler strömförsörjningen med en dubbel uppsättning kylflänsar av extruderad aluminium, där dessa sammanbinds med ett värmeledningsrör. Strömleveransen sker via 16 faser, där två uppsättningar om 8 faser parallellkopplas. Varje individuell fas kan knuffa ut maximalt 75 A och sammantaget klarar strömförsörjningen av att leverera 1 200 A till processorn

För Gigabytes Pro AX-kort ser vi en kombinerad kyllösning för strömförsörjningen, med en kylfläns av extruderad aluminium som kompletteras av en mer påkostad lösning med tunna fenor. Kylflänsarna är sammanbundna med ett värmeledningsrör och sitter monterade ovanpå en strömdesign om 12 faser. Varje fas kan leverera 90A för en sammantagen strömleverans på 1 080 A till processorns kärnor.

Primärminne

Intels Rocket Lake-plattform har officiellt stöd för primärminne i dubbla kanaler med hastigheter upp till 3 200 MHz. Alla modellerna i artikeln har totalt fyra minnesplatser, där varje plats kan husera moduler med kapaciteter upp 32 GB – något som innebär ett maximalt minnesstöd på 128 GB. Minnesöverklockning på upp till 5 333 MHz är möjlig med samtliga kort, förutsatt att då att minnesmodulerna och processorns minneskontroller står pall för detta.

Expansionsplatser för instickskort

Då flergrafikstekniker som SLI och Crossfire i princip är ett minne blott är antalet expansionsplatser för instickskort med hög bandbredd på moderkortet inte fullt lika viktiga längre. Samtidigt finns det givetvis en poäng i att ha koll på denna expansionsmöjlighet om man vill komplettera med instickskorts för exempelvis lagring, nätverksgränssnitt eller ljudkort.

Asus-kortet bjuder på totalt tre PCI Express x16-portar, där endast den översta av dessa är en renodlad x16-port elektriskt. De två översta portarna är kopplade till processorn och är därför PCI Express 4.0-kompatibla ihop med Rocket Lake. Används den mellersta porten (x4 elektriskt) reduceras bandbredden till den översta automatiskt till en x8-koppling istället för x16.

Den sista x16-porten är enligt specifikation kopplad till styrkretsen med fyra banor PCI Express 3.0, vilket är lite lustigt sett till att portens kontaktbleck indikerar att det rör sig om en x8-koppling elektriskt.

MSI:s kort satsar på en lite mer varierande uppsättning PCI Express-portar, där tre x16-portar varvas med två x1-portar. Av de tre x16-portarna är de två översta kopplade till processorns PCI Express-banor, vilket innebär PCI Express 4.0-stöd i kombination med Rocket Lake. Den översta porten är den enda som är en faktisk x16-port kopplingsmässigt medan den mellersta är x8. Används den sistnämnda växlas bandbredden på den översta ned till en x8-koppling i praktiken.

Den sista x16-porten är kopplad med fyra banor PCI Express 3.0 till styrkretsen. Även de två x1-portarna går via styrkretsen och är begränsade till PCI Express 3.0.

Gigabytes moderkort påminner om Asus-modellen portmässigt, men själva kopplingen på kretskortet skiljer sig. Vi ser här totalt tre x16-portar, där endast den översta är fullkopplad med sexton banor och ansluten till processorn – något som möjliggör PCI Express 4.0-stöd med Rocket Lake. De sista två x16-portarna är i praktiken x4-portar elektriskt och kopplade via styrkretsen.

M.2-platser för lagringsenheter (NVME/SATA)

En expansionsmöjlighet som ofta värdesätts särskilt mycket på moderna moderkort är antalet tillgängliga M.2-platser för lagringsenheter. I takt med att allt fler skiftar över från traditionella SATA-baserade 2,5-tumsenheter till de snabbare och smidigare NVME-baserade M.2-korten ökar också kravet på tillverkarna att implementera fler sådana platser på sina moderkort – något som märks särskilt tydligt med de Z590-modeller vi kikar på idag.

Intels Rocket Lake-plattform har också bättre tekniska förutsättningar för att hantera just fler M.2-enheter än tidigare generationer. Anledningen till detta är dels att processorerna har fyra dedikerade PCI Express 4.0-banor för NVM Express-baserad lagring. Därtill är bandbredden för kommunikationsbussen mellan processorn och styrkretsen dubblerad i och med Z590, vilket minskar risken för flaskhalsar om många lagringsenheter är kopplade till den sistnämnda.

Asus satsar hårt på tillgängliga M.2-platser på sitt Z590-F-kort, där dessa uppgår till hela fyra stycken. Den översta av dessa fungerar endast ihop med Rocket Lake och utnyttjar de fyra dedikerade PCI Express 4.0-banorna för lagring som finns i de processorerna. Platsen under är även den PCI Express 4.0-kompatibel, men använder dock samma banor som är tillägnade grafikkortet från processorn. Används denna plats reduceras därför antalet banor som grafikkortet kan använda till åtta.

De sista två M.2-platserna är kopplade till styrkretsen och ger fyra banor PCI Express 3.0 vardera. Den högra av dessa är även kompatibel med SATA-baserade M.2-enheter, men kommer då också att inaktivera en av moderkortets SATA-portar till följd av resursdelning. En intressant finess hos Asus-kortet är att merparten av M.2-portarna inte kräver skruvar för montering utan istället används snabbfästen för att hålla fast enheterna.

MSI-modellen har minst antal tillgängliga M.2-platser av de kort vi tittar på idag. Dessa uppgår till tre stycken, där den översta endast fungerar ihop med Rocket Lake och kopplas direkt till processorns fyra dedikerade PCI Express 4.0-banor för lagring. De två nedre platserna är kopplade till styrkretsen och ger därmed fyra banor PCI Express 3.0 vardera. Dessa platser är även kompatibla med SATA-enheter, men kommer då att inaktivera SATA-portar på moderkortet till följd av resursdelning.

Gigabyte Aorus-kortet har likt Asus-modellen fyra tillgängliga M.2-portar, men dock med en annan konfiguration gällandes hur dessa är kopplade. Den översta porten är kopplad direkt till de fyra PCI Express 4.0-banorna som tillhandahålls av Rocket Lake, och fungerar endast ihop med den processorfamiljen.

De två nästföljande portarna är även de PCI Express 4.0-kompatibla med fyra banor vardera. Då dessa delar resurser med banorna till grafikkortet från processorn kommer den översta PCI Express-portens bandbredd att reduceras till åtta banor om någon av dessa M.2-platser används. Den sista M.2-platsen är kopplad till styrkretsen och ger fyra banor PCI Express 3.0 samt SATA-anslutning.

Anslutningar på IO-panel

Rätt typ, och mängd, anslutningar som finns att tillgå på moderkortets baksida via den utåtriktade IO-panelen är en viktig faktor att räkna in när man väljer moderkort – även om det givetvis går att komplettera med hubbar och diverse instickskort för att komplettera dessa. Gemensamt för alla tre korten är att de är bestyckade med en förmonterad IO-plåt samt att de har en dedikerad USB-port för "BIOS Flashback", vilket låter användaren uppdatera BIOS utan att systemet är igång.

Asus-kortet erbjuder en rejäl skara USB-kontakter i bakkant. Här syns två USB 3.2 Gen 2-portar, fyra USB 3.2 Gen 1-portar samt två USB 2.0-portar. Dessa ackompanjeras av två USB Type-C-portar, där den ena är USB 3.2 Gen 2 medan den andra har mer kräm via USB 3.2 Gen 2×2. Utöver de externa portarna finns det interna kopplingmöjligheter för fyra USB 2.0-portar, två USB 3.2 Gen 1-portar samt en USB Type-C-port (USB 3.2 Gen 2).

Vidare ser vi bildanslutningar för processorns integrerade grafikdel, vilket här utgörs av en Displayport samt en HDMI-port. Nätverksanslutning sker trådat via 2,5 Gbit Ethernet (Intel I225-V) samt trådlöst via Wifi 6E (Intel AX210).

Det råder inte heller något brist på USB-portar hos MSI-kortet, vilket har tre USB 3.2 Gen 2-portar, två USB 3.2 Gen 1-portar samt fyra USB 2.0-portar. Därutöver syns en ensam USB Type-C-port kapabel till USB 3.2 Gen 2×2. För intern koppling finns det möjlighet att få ut två USB 3.2 Gen 1-portar, fyra USB 2.0-portar samt en USB Type-C-port kapabel till USB 3.2 Gen 2.

Gällandes bildutgångar finns det likt Asus-kortet en Displayport och en HDMI-port att tillgå. Nätverksanslutningar finns i form av 2,5 Gbit Ethernet (Intel I225-V) samt Wifi 6E (Intel AX210).

Gigabyte smäller till mer flest USB-portar av de tre korten. Här syns fyra USB 3.2 Gen 2-portar, fyra USB 3.2 Gen 1-portar samt fyra USB 2.0-portar. Dessa ackompanjeras av en ensam USB Type-C-port kapabel till USB 3.2 Gen 2×2. För intern koppling finns det möjlighet att bygga på med två USB 3.2 Gen 1-portar, fyra USB 2.0-portar samt en enskild USB Type-C-kontakt kapabel till USB 3.2 Gen 2.

Bildutgångar för den integrerade grafikdelen i processorn är här något reducerat mot Asus och MSI:s kort och utgörs av en ensam Displayport. På nätverksfronten syns återigen en trådad anslutning i form av 2,5 Gbps Ethernet (Intel I225-V) medan den trådlösa delen är något äldre än konkurrenterna via Wifi 6 (Intel AX200).

UEFI-konfiguration

Något som kan skilja sig ganska mycket mellan tillverkarna är deras implementation av det grafiska gränssnittet för UEFI/BIOS-konfigurationen. För den som är inne och pillar mycket i inställningarna för exempelvis överklockningsparametrar är ett överskådligt och intuitivt menysystem önskvärt – något som inte alltid har varit fallet genom åren för de modellerna som redaktionen har arbetat med.

Asus UEFI-konfiguration har inte ändrats särskilt mycket under de senaste åren rent layoutmässigt, vilket inte är någon direkt nackdel då den enligt undertecknad redan är väldigt lättarbetad. Är man van vid företagets tidigare implementationer så kommer man snabbt känna sig hemma i menysystemet, där detta känns tydligt uppdelat i sektioner samtidigt som det finns sökmöjligheter och därtill en "favorit"-funktion för de parametrar man använder ofta.

MSI fortsätter med sitt system Click BIOS 5 från föregående generation, vilket är funktionellt men något plottrigt rent subjektivt. Som mycket annat är det en vanesak hur man uppfattar menysystemet, och när man väl sätter sig in i det finns det utan tvekan goda konfigurationsmöjligheter att tillgå – däribland ett grafiskt gränssnitt för inställningar av fläktkurvor och övervakning av temperaturer.

Gigabyte är troligtvis de som utvecklats mest när de kommer till sin UEFI-konfiguration, där denna var hopplöst långsam och rörig när företaget övergav de gamla BIOS-menyerna för snart tio år sen. Implementationen ihop med företagets Z590-moderkort har mer närmat sig Asus i utförande, och även om vi fortfarande föredrar det sistnämnda företaget variant ska Gigabyte ändå ha en eloge för att ha slipat till responsiviteten och menyuppbyggnaden markant den senaste tiden.

Sammanfattande tankar

Vid en första anblick kan det vara svårt att se några större skillnader mellan de tre aktörernas Z590-kort i samma prisklass. Intressant nog finns det ändå en del olikheter när man gräver lite djupare, där parametrar som strömförsörjning, expansionsplatser och lagringsmöjligheter kan variera en hel del beroende på hur den aktuella tillverkaren har valt att konfigurera dessa på specifika moderkortet.

Den som är på jakt efter ett nytt moderkort och har särskilda anspråk gällandes expansionsmöjligheterna bör därför gräva djupare än att bara titta på bilderna och det förenklade specifikationsbladet. Bara för att en modell har fyra M.2-platser betyder inte det att funktionaliteten kommer att vara identisk med ett annat kort med lika många platser.

I slutändan kommer resursdelningen med andra komponenter för den aktuella platsen att avgöra uppnådd prestanda, och därför är det viktigt att undersöka hur tillverkaren har kopplat ihop allt på moderkortet. Detta är en kompromiss som man kommer att stöta på ihop med i princip alla vanliga konsumentplattformar, då antalet PCI Express-banor som finns att tillgå är begränsade.

Vilket av de tre moderkorten från Asus, MSI och Gigabyte som är bäst för just dig är i princip omöjligt att svara på. Alla korten har sin styrka, där det kan handla om särskilt stark strömförsörjning, en ordentlig uppsättning USB-portar eller en väldigt genomarbetad UEFI-konfiguration. Valet av moderkort ska styras av vara individs behov gällandes funktioner, så ta en ordentligt funderare kring vad just du vill ha ut och se om det matchar med någon av de här modellerna.

Vilka funktioner och expansionsmöjligheter värdesätter du högst på ett moderkort? Dela med dig av dina åsikter i kommentarstråden!