I veckan släppte Postnord sin senaste version av E-barometern. Det är en rapport över e-handelsmarknaden, som innehåller allt från framtidsspaningar till faktisk data från diverse kund- och användarundersökningar. Den här omgången pratade de särskilt om leveranser och det går till exempel att läsa att många faktiskt är väldigt nöjda.
"Jättenöjda, jo säkert". Ungefär så löd min första tanke, eftersom de gånger saker gått åt skogen lätt blir de gånger jag tänker på först. Det finns ett antal att välja på, men en jag minns särskilt är när de skulle leverera kattmat åt min då väldigt dräktiga katt, som såklart var kräsnare än någonsin. Först kom de på fel dag och kunde därmed inte lämna paketet vid lägenhetsdörren. Det lämnades istället hos närmaste ombud. Inga problem, en liten promenad bara. Där hade jag givetvis jättefel.
Hos ombudet väntade mycket riktigt mitt paket, men kattmaten hade fått sällskap av exakt alla problem och det tog tvärstopp. Postnord hade nämligen bestämt sig för att det skulle tillbaka och sorteras om, för att sedan köras ut igen. Det kunde varken kundtjänst eller ombudet avbryta och paketet kunde därmed inte lämnas ut, även fast samtliga parter kunde konstatera att det mycket riktigt var mitt paket. Snopet var det bara att vända i dörren, surt öppna plånboken i djuraffären istället, och återvända hem till den hungriga katten.
Katten, lådan och maten återförenades till slut.
I slutändan löste det sig – Postnord skickade samma dag någon stackare som fick hämta paketet hos ombudet och köra tillbaka det till min adress. I efterhand är det närmast tragikomiskt att tänka på hur många gånger ett paket med kattmat skjutsades fram och tillbaka den där kilometern mellan min dörr och ombudet.
Jag är såklart långt från ensam om att ha varit med om leveranser som gått åt skogen – den välfyllda tråden "Postnord – en logistisk katastrof" är mer än nog bevis för det. För några månader sedan blev Postnord dessutom världskändisar när de begick postmord och en datorleverans anlände i småbitar. Samtidigt är min egen kattmatshistoria egentligen en anomali.
När Postnord hamnade i skottgluggen för några månader sedan var kritiken högst befogad.
Postnord är faktiskt de enda som utan större problem lyckats hitta till min adress det senaste året, när flytt till ett nyproducerat område innebar att jag plötsligt bodde på en gata som inte existerade i kartapplikationer och GPS. De få gånger chaufförerna inte hittade ringde de upp och bad om väginstruktioner. Detsamma gick inte att säga den gång Airmee var ensamt alternativ. Efter en femte misslyckad leverans med noll kontaktförsök gav jag upp.
"Ställt mot flera av de andra speditörerna var Postnord en dröm"
Jag har därtill varit på "andra sidan" och skickat med Postnord, de år jag jobbade i butik. Sammanlagt är det säkert hundratals paket, brev och pallar och i de flesta fall kom allt ändå fram som det skulle. Ställt mot flera av de andra speditörerna, ingen nämnd ingen glömd, var Postnord en dröm.
Det är också den enda speditör vars applikation jag faktiskt har nedladdad och använder, eftersom de var förhållandevis tidiga med att lägga till stöd för att identifiera sig med BankID. Spårningen fungerar förvånansvärt bra och för mig som är bortskämd i den berömda huvudstaden levererar de till och med till dörren kvällstid. För mindre prylar finns dessutom paketboxar bara ett stenkast från min lägenhetsdörr, som gör leveranserna ännu smidigare.
Om jag skulle behöva posta mig själv krävs det en så här stor låda.
Tydligen är man ändå både snabb och stark. Kanske.
Nu har jag visserligen inte deltagit i deras undersökningar, men hade jag gjort det hade jag nog sällat mig till den majoritet som är nöjda. För jag har faktiskt egentligen inget att klaga på – tvärt om. Jag tänker väl kanske inte tatuera in "Jag älskar Postnord" i pannan, eller ens sluta kalla dem för Postmord, men jag får medge att de inte bara är dåliga. Postnord är till och med mitt förstahandsval. Men jag har å andra sidan inte fått någon dator manglad, åtminstone inte än så länge.
