Frågor till Kristna medlemmar

1. Som alltid annars krävs det en avgörelse för vad man tror är rätt. Andra religioner beskriver någonting annat än vad den kristna tron gör, och eftersom att jag är kristen så anser jag att de har fel i den mån de motsäger vad jag tror är rätt i kristen tro. Jag tror att alla större religioner, i synnerhet de abrahamitiska, har flera meningsfulla likheter ifråga om moral och livsstil.
Vad icketroende beträffar, så kan man vara det av flera skäl. Jag tror inte att den främsta vägen till en sann tro är genom intellektet, lika lite som kärlek till en man/kvinna går endast genom intellektet. Som kristen anser jag att det är viktigt att tänka sig tron som en gåva, inte som något man tar.

2. Frågan är förstås vad man menar med "min religion". Jag tror inte att allt som finns i kristendomen är bra, exempelvis så är jag inget fan av vissa fundamentalisters handlingar, liksom förföljelserna av judar, pedofili och mycket annat. Men jag tror att kärnan i kristendomen är Jesus Kristus, en man som för två tusen år sedan tog särskilda anspråk ifråga om närhet till den ende Guden som tillbetts överallt, på olika sätt, så länge människan funnits. Om man tillämpar samma käll- och redaktionskritik på Bibeln som på Platons texter (eller för den delen, andra antika texter) så påstår denne Jesus att han fanns tillsammans med Gud Fadern innan han fötts till världen, att ingen känner Fadern på riktigt om de inte känner honom själv osv. Jag tror inte att Jesus var galen, eller att han ljög, utan att han talade sanning. Det finns en mycket märklig gemenskap som han samlade under sin livstid, som allting till trots är världens största tillgång. Jag talar förstås om hans kyrka, som naturligtvis också (som sagt) har flera fläckar både historiskt och idag. Jag tror att "kristendomen" har rätt, därför att jag känner det största förtroendet för den historiska personen Jesus, och ett mycket speciellt förtroende för hans lärjungar som idag är kyrkan.

3. Vad är det onda? Det finns en utmärkt bok skriven av Sebastian Rehnman, kallad "Gud, kunskap och vara" som handlar om den mycket välkände ateisten Ingemar Hedenius metafysik. Hedenius tycks mena att Gud, om han verkligen vore allgod och allsmäktig, borde ha inrättat den bästa av alla möjliga världar för sin skapelse. Ändå finns mycket, som Hedenius inte tycker är optimalt - alltså följer slutsatsen att Gud (som tanke, i alla fall) inte är både allgod och allsmäktig. Rehnman ifrågasätter argumentet; om allting är perfekt i världen fram tills 2011, då en random snubbe fiser i kön på ICA, följer därav att världen inte är den bästa av möjliga världar och att Gud därför inte är både allsmäktig och allgod?
Fundera på vad som menas med frågan. Jag tror att den största källan till ont i världen beror på människor, som pga egoism och mycket annat uppför sig som idioter. Och eftersom att jag, och alla teister med mig, anser att Gud skapade världen till att vara helt god, följer att någonting skedde på vägen som försämrade den. Detta är vad kristna kallar syndafallet.

4. En synd är en aktiv handling som viljemässigt begås av ett subjekt, som strider mot Guds generella avsikt för subjektet. Att en man har sex med en annan man, exempelvis, tror jag är syndigt därför att Gud inte skapade mannen med den avsikten. Att en människa hatar en annan människa är syndigt, därför att Gud aldrig avsåg att människor skulle hata varandra. Gud avsåg kanske inte att människor skulle köra runt i Volvo V70 och lyssna på Blümchen heller, men det strider inte mot Guds generella avsikter för oss utan kan tvärtom vara ändamålsenligt.

Guds förståelse av rätt och fel kallas i kristen tradition för den gudomliga lagen. Jag tänker på den som en metafysisk sak, som filosofernas universalier ("ett träd"), Platons idévärld eller Aristoteles substanser. Ibland har den gudomliga lagen artikulerats, som mänsklig etik, som jag tror skedde på Sinai berg där de tio budorden utdelades. Den främsta, hårdaste men endå mest kärleksfulla artikuleringen av den gudomliga lagen gjordes av Jesus Kristus, både i ord och i handling.

5. Som jag ser det skiljer sig inte mäns och kvinnors roller på något särskilt sätt i den kristna religionen. I de flesta kristna församlingarna i världen tjänstgör bara män som präster, vilket enligt vissa hänger samman med att Jesu inte hade några kvinnliga apostlar bland de som han särskilt utvalde och undervisade.

6. Det beror förstås på vad du menar med "min religion". Som sagt, finns det mycket som människor som kallar sig kristna har gjort, som jag inte tycker är bra. Alla de stora kyrkliga traditionerna har blod på sina händer, såväl olika makthavare inom den romersk-katolska kyrkan, liksom samtliga reformatorer. Det finns korruption i flera länder, vissa utnyttjar sin maktposition, och tusentals (säkert miljontals) kristna förtrycker andra människor i Guds namn.

Om du frågar, om det finns någon central kristen lära som är delvis negativ, så tycker jag inte det.

7. Det beror på vad man menar. Troende och vetenskapsmän ryker ihop hela tiden, liksom vetenskapsmän vs vetenskapsmän och troende vs troende. Frågan är svår att svara på. Min religions främsta lära är att en person har uppstått ifrån de döda. Strider detta mot vetenskapen? Jag tycker inte det, vi kan inte säga att någonting inte går därför att vi (ännu) inte sett det själva eller (ännu) inte lyckats reproducera ett visst förlopp. Samtidigt kan jag inte komma med några naturvetenskapliga påståenden eller rön, som visar på att det kan vara möjligt för döda att uppstå. Jag anser inte att detta är en konflikt. Om jag påstår att min tå i denna stund är en gudomlig potatis som har magiska krafter, kan doktorer cutta upp den och se om de finner något annat än kött, blod och skinn och ben. Troligtvis gör de inte det. De har för den sakens skulle inte motbevisat någonting. Jag tror att oblaterna och vinet, i kyrkans mässa, blir till Jesus (som både var Gud, och människa) kropp och blod. Ge en välsignad oblat till en snubbe i vit rock med mikroskop, och han kommer troligtvis inte att se något extraordinärt. Vad har han sagt därmed? Ingenting annat, än att han inte har sett någonting av det. All vår kunskap är begränsad på så sätt att vi inte kan motbevisa någonting logiskt. Vetenskapen är särskilt begränsad därför att dess metod är empirisk. Det som inte låter sig ses med empiri, kommer den inte att hitta, och därför skall den inte säga något om det. Ett sammanhängande problem, är förstås frågan om man överhuvudtaget kan vara ateist i någon intressant mening (i.e. "Gud finns inte!") överhuvudtaget.

Frågan är förstås vad det finns för skäl att tro på en sån sak som Jesu uppståndelse. Christer Sturmark menar att man lika gärna kan tro på Harry Potter. Jag tror att det finns någon som skiljer Potter från Jesus, även om det inte är naturvetenskapligt. Till exempel, en sån sak som att Jesus uppfyllde över 100 gammaltestamentliga profetior under sin livstid. De flesta av dessa profetior har varit upptecknade sådär 700 år innan Jesus föddes, och att vi har förstått dessa profetior rätt (eller att de inte är skrivna av kristna dårar efter hans död) vet vi på grund av flera arkeologiska fynd, bl.a. dödahavsrullarna. För att förklara bort dessa profetior krävs att man lägger fram den största konspirationsteorin världen någonsin sett.

I andra frågor, som universums uppkomst/tillkomst, evolution, osv osv så upplever jag inte att det uppstår konflikter mellan tro och vetenskap. Det kanske är så att forskningsläget vid en given tidpunkt säger en sak, och kristna teologer vid en annan tidpunkt säger en annan. Ge saken hundra år så ser det annorlunda ut, både i vetenskap och teologi. Det är inte därför att vetenskapsmän eller teologer är dumma i huvet, all kunskap fungerar så att man rör sig från en sak till en annan. Det som är gott behåller man på vägen. Jag har inget problem med att låta vetenskapliga insikter inspirera bibelläsning, som ifråga om skapelse och evolution, men jag vill också förhålla mig på ett sansat sätt till vetenskapsmän. Egentligen begär jag ingenting annat som troende, än vad vetenskapsmännen begär för sig själva - ett kritiskt förhållningssätt. Det finns heller aldrig anledning till att bli dogmatisk, bara för att de säger en viss sak vid en viss tidpunkt. Vetenskap fungerar inte så. De framstående vetenskapsmännen har varit de som utmanat ett visst paradigm, för att erbjuda ett alternativt. Jag hoppas aldrig att den processen stannar, och framför allt så hoppas jag att den framskrider i stor kärlek till mänskligheten och världen.

Nåväl. Frågorna du ställt är, som du vet, inte så precisa att jag känner att det är berättigat att vara precis tillbaka. Håll tillgodo. Jag har en master i teologi från Uppsala Universitet och är praktiserande kristen sedan en bit tillbaks. Till vardags dricker jag hallonsoda och hoppas bli antagen till en forskartjänst i systematisk teologi till hösten. Dem av er som trivs med det, kan be för det

Religion är så sjukt selektivt. Varje person väljer vad som passar deras egna situation och moraliska grund. Det är därför jag inte tål skiten. I dagens samhällen har man valt att välja bort vissa saker ur bibeln för att de inte hänger med i samhället osv. T.ex män och kvinnors roller? Vi har inte samma roller enligt bibeln. Mannen är överordnad kvinnan och det finns många kristna män i världen som utövar den makten.
Du skall icke döda säger de ju i alla religioner. Finns inga undantag men ändå så lurar de i soldater att det är okej att döda för ens hemland och annan bullshit.

Jag vill se ett rationellt svar till varför ens religion är den enda rätta ifrån en troende. Det har funnits hundratals om inte tusentals religion under människans historia. Varför har de fel? Varför har de som först skapade sina religioner fel? Det finns inte en enda jävel som kan svara på det. Utan det bara är så, vi andra ska bara ta det så och tro att deras religion är den enda rätta.

Vetenskap är den enda sanningen här i världen. Det som ej går förklara idag kommer förklaras imorgon. Vissa går inte förklara eftersom vi kanske inte är kapabla till att förklara det. T.ex vad som fanns innan big bang. Who the fuck knows men inte fan är det ett tecken på en gud. Älskar när man får argumentet: ja men det finns ju ingen förklaring, det är ju bara så. Gud skapade det. Jo gud skapade pesten, hitler, stalin, kim jong fjong eller va fan han heter. Alla är guds barn sägs det ju.

Människan är grymt naiv och har ett stort storhetskomplex. Vi är grymt små i det stora universum. Enda sättet för de flesta människor att överleva är att känna att de står utanför det här skrämmande livet.

Rant over

Att ifrågasätta är väl i princip det vetenskap sysslar med. . .
Vem som helst som inte är vetenskaplig analfabet vet att vetenskap bygger på att ifrågasätta sig själv, att det är en själv-korrigerande, föränderlig process.

Det är precis det jag menar! Pluspoäng till dig!

Det är la mer att sanningen definieras inte förrän teorin du har är bevisad och kan återskapas av andra. När du väl uppnått det stadiet så kan du till högsta sannolikhet säga att det är sanningen.

Om man definierar "sanning" som verklighet, hur saker verkligen är, så är vetenskap närmast sanningen eftersom det man gör med vetenskap är att förstå hur verkligheten/ naturen fungerar. När man har fått en falsifierbar, stark teori om något så är det sanningen tills någon starkare teori kommer.

Om man definierar "sanning" som "absolut säkert" så är sanning fel slogan i vetenskap. Jag tvivlar på att någon som vet hur vetenskapen fungerar ser något som absolut säkert. Inte ens den allmänna relativitetsteorin som är en av den starkaste teorin inom vetenskap är "absolut säkert", men det är den bästa "sanningen" vi har angående gravitation just nu. Det finns bara olika grader av säkerhet.

Vetenskapen håller inte på med "sanningar" utan med modeller som bygger på observationer. Nya observationer leder till nya och förbättrade modeller.

Gillar den här videon.