Skivbolagen säljer vanliga musikskivor som CD-R till fullpris

Jag är i chock fortfarande men måste ändå varna andra för vad som håller på att hända. Möjligen vet alla andra om detta förutom jag, i så fall får ni väl bara hoppa vidare till nästa intressanta köpråd om 5.1 för 500kr till datorn. Jag gjorde en tvärnit när skivbolagen införde kopieringsskydd men har börjat köpa rejält med skivor igen sedan några år, därför är jag möjligen lite ringrostig.

Blev glad när jag såg att Monica Törnells gamla skiva från 1972 "Ingica" verkade återutgiven och eftersom det var fullpris (149kr på billigaste stället) så antog jag att de putsat till de gamla analoga banden samt jobbat med omslag och häfte. Kanske t o m extramaterial.

Skivan kom idag och jag blev förvånad över det otydliga trycket på skivan, i svartvitt, med en tafflig symbol "Album on demand". Skivan ser ut som gjord av en treåring. Häftet är bara fram och baksidan från LPn, inget annat. Chocken kommer när jag tittar på datasidan. Skivbolaget har till fullpris sålt en bränd CD-R, troligen från bolaget https://www.createspace.com/ utan att det står direkt angivet någonstans. Universal själva skriver om fenomenet här på en sida från 2011, med länk till Createspace. Skivan saknar alltså pressmatrisnummer och annat runt hålet, det är alltså en CD-R vilket även den avvikande färgnyansen skvallrar om.

Vid kontakt med Ginza säger de sig aldrig ha fått någon anmärkning om detta och kände inte till det, men blir förvånade. Ansvarig person är inte på plats förrän nästa vecka, då diskussionen ska fortsätta.

Hur Universal kan sälja en bränd produkt med betydligt kortare livslängd och högst troligen lägre teknisk kvalitet än en pressad skiva från glasmaster är enligt mig en skandal, och till råga på allt till fullpris. Varken Bengans, CDON eller Ginza har något som antyder att de två nysläppta Monica Törnell-skivorna är CD-R. Illa, mycket illa. Det skulle inte förvåna mig om fler skivbolag gör likadant, men inget jag sett hittills, tack och lov.

Är detta gammal skåpmat så får ni väldigt gärna länka till diskussioner kring detta och skivbolagens svar. Jag kommer gå vidare dit efter att jag pratat färdigt med Ginza för att få deras synpunkter direkt.

Som framgår av analysen på faktiskt.se så är skivan dessutom sönderkomprimerad och klipper hej vilt på många låtar:

Här kan ni se vad som hänt mellan 1986 och 2012, rätt chockerande förändringar i hur skivbolagen tycker musiken ska låta idag. Den nya masteringen är alltså kraftigt komprimerad och överstyr dessutom på flera ställen (vilket antagligen är rent slarv):

Jämförelse mellan "Förut" från 1986 och "Ingica" från 2012.

Gammal inspelning till vänster i varje bild, nya till höger.

Ärendet fortsätter:

Ginza har nu ändrat så att det står "Denna CD bränns löpande mot beställning hos vår leverantör, och kan skifta något i utförande och kvalitet från den ursprungliga pressningen."
Två tummar upp för Ginza som bryr sig om sina kunder, precis som de gjorde med kopieringsskydden. Tyvärr är det rätt många skivor som är likadana.

Efter kontakten med Ginza har jag nu skickat lite frågor om produkten till ansvarig på http://www.cdod.se/ som producerar.

På produktsidan skriver de: CD:n är en CD-R i ett utförande som kallas ”Diamondback” vilket betyder att ytan ser ut som på en vanlig pressad CD och den skall vara lika tålig som sådan.

"Skall vara lika tålig"? Det låter inte lovande i mina öron. En CD-R är alltid en CD-R med laserbrännmärken i en dye som förändras över tid, oavsett vad tillverkarna lovar. Men, jag har ett öppet sinne och inväntar svar innan jag formar någon klar åsikt.

Jag frågade givetvis om mastringen och dess uppenbara brister samtidigt.