Jag har, varenda gång jag läst dina trådar, sagt till mig själv att lämna dem utan att skriva av två anledningar: 1) för att jag förr eller senare kommer dra åt mig en prick i protokollet, och 2) för att inte deltaga i den "enabling" dessa trådar resulterar i. Men, jag gör ett undantag.
Först och främst, relaterat till citerat inlägg:
Om det verkar för bra för att vara sant så är det just det: för bra för att vara sant.
Vidare ska du givetvis inte acceptera att du aldrig kommer att "bli någon", men varje minut du inte söker professionell hjälp är en minut närmare att bli vad du just nu känner att du är - värdelös, hopplös och bortom all räddning.
Du är 21.
21!
Tjugojävlaett år gammal. Även om du skulle leva ett 20 år kortare liv än genomsnittsåldern så gör du ett grovt realistiskt räknefel när du tror att de första 30 åren utgör hälften av ett 60 år långt liv.
För det första kan du räkna bort de första 3-4 åren då du sannolikt inte har mer än enstaka fragmentariska minnen (varav flertalet sannolikt är efterkonstruktioner), och det kan givetvis tillskrivas ytterligare några år fram tills du började skolan. Därefter hade du ytterligare ett dussin år där du i praktiken inte hade så jättemycket till val gällande vad du skulle göra med ditt liv. Ditt vuxna liv har just (borde just ha) börjat. Således kommer du när du är 30 - under förutsättningen att du nu inte får leva fram till pensionsåldern, vilket i sig är på tok för pessimistiskt att räkna med, men låt gå, vi kan räkna fram till 60 då det är en hyfsat realistisk bild över hur länge man kan räkna med att ha en hyfsat fullgod hälsa - att ha levt en femtedel av ditt friska vuxna liv.
Med det sagt, slut på finkänsligheten, och håll dig i, för här kommer den obehagliga sanningen (nästan) alla försökt linda in i bomull!
Sluta sitt och böla på ett jävla forum. Vill du veta hur du ska få hjälp - och nej, jag syftar inte på din förbannade youtubekanal som ingen jävel bryr sig om, lägg ner skiten och väx upp - med att få ordning på ditt liv, läs de råd du redan har fått och kom sedan åter med konkreta frågor om det fortfarande är något som är oklart.
Sluta bygga upp luftslott. Falskt hopp är inte bättre än inget hopp alls. Saknas allt hopp finns två lösningar, en där du reder upp ditt liv, en där du inte gör det. Genom att bygga upp luftslott ser du bara till att nästla in dig mer i skiten och lösningen där du reder upp ditt liv blir mindre och mindre sannolik. Oavsett om du väljer att reda upp det nu eller senare så kommer det att innebära tidigare nämnd professionell hjälp. Sluta plåga dig själv så slipper du dessutom hålla på med din självömkan. Ring jourhavande psykolog nu.
Ja, jag kommer skriva en del till, men innan du läser det, ring. Nu!
Har du ringt? Bra, då kan du fortsätta läsa.
Sluta ljug för dig själv. Ring!
Inte ringt än? http://bit.ly/1w1ad1l
http://bit.ly/1w1ad1l
Du lurar ingen! Ta dig i den förbannade kragen och ring!
Sluta böla över din sketna kanal och ta tag i ditt liv.
Okej, jag vet att du inte har ringt än, och jag skiter ärligt talat i vilket. Jag är inte din morsa, och ingen annan här på forumet heller (förutom din morsa förstås, om hon nu hänger här).
Livet är inte rättvist, och är man snäll och naiv riskerar det att bita tillbaka på en. Det är den bittra sanningen. Att förlora pengar, oavsett hur mycket eller hur lite är, är aldrig roligt - och visst bör man göra vad man kan för att få tillbaka dem om det är någon som berövat dig på dem - men är det pengar man redan hade är det ibland bara att skatta sig lycklig. Det finns folk som i din ålder redan sitter med skulder till fogden som kommer att ta dem halva livet att beta av.
Du behöver inte en ny lägenhet för att börja om ditt liv på nytt. Du behöver inte realisera någon produktlansering av en abstrakt produkt du egentligen inte har en aning om hur du ska realisera, för att börja om ditt liv på nytt. Du behöver inte få fart på din youtubekanal för att börja om ditt liv på nytt. Du behöver inte någon flick-/pojk-/mittemellan-vän för att börja om ditt liv på nytt. Du behöver inte ett jobb eller en utbildning för stunden för att börja om ditt liv på nytt. Gissa varför!
Svaret är enkelt: du har inte ens påbörjat ditt jävla liv än! Hur jag kan påstå det? För att du vägrar ta första steget mot att ordna upp den sörja du kallar för "snart halva livet".
Du behöver extern hjälp och en rejäl dos verklighetsuppfattning. Lyckligtvis kan det sistnämnda komma på köpet av det första.
Dold text
Dold text
Dold text
Dold text
Dold text
Dold text
Så! Nu har jag brutit mot forumreglerna för första gången (vad jag kan minnas) sedan jag joinade för snart 15 år sedan, men någon gång ska väl vara den första. Jag bryter en en gång till, för ska man göra något ska man tydligen göra det helhjärtat - oavsett konsekvenserna - och ljuga för sig själv att man kan komma undan med det:
Skärp dig för helvete och fixa till ditt förbannade liv!