Sur, Ledsen, Galen?! Skriv av er här!

Vi kan förstå dig men titta bort iaf. Det är hennes rum där hon får göra vad hon vill.
Inte hennes fela tt du "stirrar" rakt in i hennes rum

Varför inte? Om du tjänar OK, vad går pengarna till?

Skit. Jag köper spel som jag ej spelar. Spenderar mycket på utemat och annat skräp. Jag har möjligheten att lägga undan 10 000:- per månad (lyckades med det när jag köpte bilen) Men när det kommer till insats av hus så går det bara inte..

Tänkte utnyttja min extraskärm som jag sällan använder som skärm till min nyinköpta Raspberry Pi.

Lite väl ivrig så beställer jag en HDMI-VGA kabel från ebay, som givetvis inte fungerar.
Efter att ha upptäckt misstaget så beställer jag istället ett kit med HDMI kabel och HDMI-DVI adapter, men så idag när jag skall testa det så passar inte adapter (DVI-sidan) i skärmen. Något frustrerad så drar jag ur 4 piggar som ser ut att vara hindret, men det går inte det heller. Dte är den stora breda piggen som är för bred, vilket gör att den inte passar.

Så nu har jag kastat ut pengar på två prylar som inte hjälper mig nånstans (HDMI kabel har dock användning av).
Blir VNC framöver.. eller så letar jag upp en ny svindyr kabel/adapter i fysisk butik.

Spara i början av månaden, innan du hinner lägga pengar på annat.

Och där verkar förstärkaren ha lagt av så det blir ingen ny TV på ett tag..

Tråkigt!
Ett generellt tips är ju att spendera pengar på sig själv först, t.ex. sparande. Detta betyder att man kör en överföring det första som händer när lönen kommer in, t.o.m. innan räkningar betalas. Kör autoöverföring till ett annat konto och dessa pengarna är helt enkelt inte dina att spendera på något annat.

Mår fruktansvärt dåligt på jobbet, tjänar bra men är inte bekväm med varken kollegor eller arbetsuppgifter.

Mina hallucinationer har blivit värre (schizofreni) och fått grava sömnsvårigheter i den omfattningen att jag inte lyckas sova mer än 3-4h per natt

Sedan är det flera grejer runtomkring detta som gör att jag inte orkar med.

Gråter dagligen över situationen och vet inte vart jag ska ta mig till.

@JeanC: Vad säger arbetsmiljöverket?

Det är den sociala miljön i sig som blir jobbig för mig. Byter jag jobb fungerar det oftast 3-4 månader innan det skiter sig totalt igen.

Jag sköter alltid mina arbetsuppgifter och är en "duktig medarbetare"; men det tar alltid fruktansvärt mycket psykiskt på mig att låtsas trivas och komma överens med folk.

Vet tyvärr inte riktigt vad jag ska göra! Har i flera omgångar vart i kontakt med vården och psykologer men i och med mina diagnoser kommer det vara såhär hela livet om jag inte hittar en arbetsplats som jag verkligen trivs med till 100% (säger dem i alla fall)

Dock måste jag "hänga kvar" då jag har en avbetalning kvar som måste betalas (sista jag har).

Har heller ingen familj att vända mig till som kan hjälpa mig då de stött bort mig då jag ändå inte trivdes att socialisera med dem (på grund av mina diagnoser).

---
Som svar på din fråga om jag har någon att prata med: Nej tyvärr inte. Alla jag känner som hört på mig svarar bara: Upp med hakan bara; sluta deppa!

Knappast så att jag är deprimerad och tänker att "livet är så dåligt" osv. Tvärtom; jag håller hoppet och humöret upp om livet och försöker alltid vara positiv. Tyvärr är det bara arbetsbiten som inte fungerat. Jag önskar verkligen att den gjorde det för skulle gärna vilja "vara som alla andra"; rår tyvärr inte för mitt mående och har inte lyckats påverka det.

Provat med att träna regelbundet, jämn och bra kost, sömn och ett socialt liv utan att det hjälper.

@Ohem tror inte de skulle tycka att det är arbetsplatsen som det är fel på; är snarare fel på mig och jag gör verkligen mitt bästa för att försöka orka med så länge som möjligt.

Men jag uppskattar att ni tagit er tiden att läsa och svara på det jag skrivit i alla fall!

-----------------------
Kan ju tillägga att jag mår ännu sämre av att jag vet hur folk ser på sådana sig mig; att jag tillhör "samhällets parasiter" och det tynger mig ännu mer.

@JeanC: Fan vad jobbigt...

Men du säger att det är det sociala som är det svåraste, finns det inte möjlighet att hitta ett jobb där du arbetar ensam? Kanske lättare sagt än gjort, men t.ex. ett lager på ett mindre företag som bara behöver en anställd.

Trivs du bättre med att gå hemma? Och i så fall, varför?

Precis kommit hem med glasögon, märkt man sett dåligt senaste åren på långt framförallt. Och ja, hade -1.25 vänster och -0.25 höger, så blev o beställa.

Hämtade ut dom idag, har dom på här hemma nu, jäklar vad jobbigt det är med glasögon, skit på snoken, ser bara kanterna på glasögonen, allt är inzoomat och blankt (har antireflex men ändå lite små reflektioner här o där).
På långt håll var det konstigt, ser saker jag inte sett på flera år, skyltar osv
Men nära känns det inte lika bra

Får se om man kan vänja sig vid glasögon eller om man ska testa linser framöver.

Fasen vad frustrerande youtube kan vara! Det är ju något sjukt svårt att få bpgon som hellst uppmärksamhet där! Är youtube mättat? Kan man visa upp sig på något sätt? Hålly på i 9 månader och får halvdassigt med views. Bygger inte min kanal på andras meriter som tex namedroppa kända personer etc! Vill bygga helt på egna meriter....
Är youtube sverige så jäkla svårt att armbåga sig fram på? Så galenheten avskriven. Move along now. Nothing to see here

Jag själv har haft glasögon typ hela livet, från jag var 3-4 till idag när jag ä 21. Ser också hyfsat dåligt, kring -11 på ena, och -10 på andra. Man vänjer sig vid mycket, men det är sjukt irriterande i vissa situationer Vara utomhus vid regn är olidligt exempelvis. Värt att notera är att jag inte ser ett dyft utan, och är mer eller midre lagligt blind

Men tyvärr får man stå ut. värt att testa linser dock, är det för dig så är det fantastiskt skönt det är det!

Gjorde själv en synkorrigering med Lasik för ca 10 år sedan, hade innan dess glasögon och testade linser en period. Kunde dock aldrig vänja mig vid linser..skavde som bara den i ögonen..tror jag höll ut i nån månad sen gick jag tillbaka till glasögonen.
Lasik/Lasek var värt varenda krona sör att slippa glasögon. Kanske värt att kolla på?

Hej,
Har du pratat med din chef? Kanske ni kan tillsammans komma till en lösning som kan hjälpa dig.
Vet att det är svårt att lita på folk men ibland måste man testa för att det ska bli bättre.

Lycka till oavsett hur du gör!

Jo jag skulle gärna vilja jobba hemifrån eller "gå hemma".

När jag är hemma så försöker jag programmera "produktiva saker". (har t.ex. gjort skolsystem som vunnit pris); hatar liksom att se på TV och inte "göra något".

Min dröm vore absolut att kunna ha eget företag och försörja mig på mitt (även om det bara rör sig om existensminimum; men tror att jag skulle må bättre av det i det långa loppet.

Nej inte ännu; men hoppas på att ny vårdkontakt kanske kan hjälpa till med någon som kan "förmedla budskapet" tillsammans med mig då jag har lite svårt att förklara för mig själv ibland.

För att klargöra; har inte diagnos på schizofreni dock andra diagnoser. Men i och med sömnsvårigheter och depressionen på sistone har jag börjat hallucinera och det är tydligen vanligt då.

Tack ni som stöttat mig! Konstigt hur jag kan känna att "ni är mina kompisar" när jag inte har några i verkliga livet. Aja hur som helst All kärlek till er!

Läser en datavetenskaplig linje på universitetet och tycker att programmeringen är så jäkla svår.. Läser programmering i C som ska vara en grundkurs men tycker nivån har accelererat rejält så har svårt att hänga med. Att man inte programmerat något tidigare hjälper ju inte direkt. Man har haft både en o annan tanke att hoppa av och börja jobba igen. :/

Depression härstammar många gånger från mag och tarm ohälsa. Iaf den sorten som inte går över, för vi är byggda på ett sätt där vi ska kunna mellanlanda efter en tid av psykiskt lidande där vi vänjer oss vid dom nya förhållandena.
Enligt statistik ökar även risken för Schizofreni dramatiskt om man någon gång i livet drabbats av hjärninflammation.

Mitt enda tips för att ha nån chans att komma till bukt med alltihop är att stärka din kropp på olika sätt.
Om din kropp bjuder på tillräcklig energi och välmående så kommer du lättare kunna få en känsla av att saker o ting kommer lösa sig. Kanske inte bli perfekt, men iaf att man kommer orka med allt.

Nätet totalt kryllar av rapporter som kopplar schizofreni respektive depression med bl.a. hjärninflammation, mag/tarm-ohälsa, virus och bakterier (ja, tom svamp):
https://www.newscientist.com/article/dn28350-schizophrenia-an...
http://illvet.se/manniskan/halsa/depression-daliga-tarmar-kan...

Mitt bästa tips. Prova vegansk kost, och prova att minimera kolhydratintag - speciellt socker. Detta kan sänka ditt välbefinnande några veckor men i slutändan brukar det anses vara anti-inflammatoriskt att leva så, och många talar om väldigt positiva långtidseffekter. Att fasta några dagar med bara vatten och små mängder salt (1-2 kryddmått/dag) kan även det ge viss vila till mage/tarm och anses vara renande och avgiftande för kroppens organ.
Dessutom bör du testa att inte äta innan läggdags. Att du inte äter på flera timmar innan du lägger dig för att sova, eftersom orolig mage under sömn kan påverka och bidra till oerhört dramatiska mardrömmar.
Du behöver testa dig fram, men om du försöker kommer du säkert hitta nått sätt att göra det drägligare.

....En positiv bieffekt av att ta hand om sig är även att du antagligen kommer börja se mer attraktiv ut och bli mer tilldragande på andra sätt oxå. Då kommer folk lyssna mer på dig, för tyvärr är världen så ytlig att när man är nere på botten, och ser risig och lidande ut, blir man lätt angripen av sina medmänniskor, trotts att det är då man behöver deras stöd som mest.

Den umgängeskrets jag beskrev är ju den jag undviker i dagsläget. Tyvärr är det så att går man på andra människors dop så kan man inte styra över vilka de bjuder in (vilket är förståeligt såklart); och samtidigt känner jag att man kan ju inte kan tacka nej till att gå på sambons väns bröllop samt dop.

Att det är så på jobbet är tyvärr det jag får stå ut med en liten stund till bara och sedan som @PuMaH föreslog försöka hitta ett mindre företag i stället.

---
Angående hallucinationerna så tog jag upp det med en kollega; och verkar vara väldigt många på företaget som upplever det (har aldrig vart med om det tidigare att det skulle vara vanligt...) så funderar på om det är något konstigt i lokalerna (mögel eller dylikt)

Till att börja med låter det som att du träffat väldigt många "dåliga" människor. Att bara jämföra sig med andra hela tiden (i mina ögon) är att försöka se ner på andra eller få sig själv att se bättre ut på något sätt.

Sen vad man jobbar med. Det är ju en vanlig icebreaker när man försöker komma igång ett samtal med någon. Antingen så svara man att ens jobb suger och man vill hitta ett nytt. Och pratar om vad man egentligen vill göra. Eller så har man hittat sin passion och pratar helhjärtat om det man jobbar med. Jag ser iallafall inte det som en fråga som är menad att se ner på någon. Men det beror på vem som frågar och hur man uppfattar det. Finns ju de som frågar "Vad jobbar DU med då?" som ett taunt för att de vet att de gör något som tjänar mer(vilket de ser som bättre). Men sådana människor ska man bara hålla sig ifrån, ingen mening med att ge dem någon skadeglädje..

Kost och träning är inte svar på allt nej, men det kan underlätta en del(beroende på situationen man är i).

Angående pengar så kan jag bara hålla med. Men tyvärr har samhället blivit åt det hållet och det bästa man kan göra är att hitta folk som känner lika.

Det om vegan/vegetarian-kost kan det bli en stor diskussion av, så jag hoppar den biten

---------

Det jag tycker du ska lägga fokus på är att antingen hitta ett jobb som passar bättre med dina problem(och ja, vi alla har våra problem. Men vi måste försöka göra det bästa av dem).

Vad andra tycker skulle jag skita i helt. Om de vill lägga 100k på en bil visst. Vill du lägga 30k på din familj så är ditt alternativ mycket bättre. Iallfall i mina ögon. Om någon annan tycker annat, fuck them! Alla har vi våra prioriteringar, varesig de vill lägga pengar på att se bättre ut för andra. Eller hjälpa någon. Eller vad fan det nu kan vara.

Nu har jag säkert skrivit massa onödig skit. Men fuck that.

----------

Är själv i en sits där jag sover och äter alldeles för lite. Mår skit 5/7 dagar i veckan. Alkoholen tar slut för fort. Vet inte vad jag ska göra med mitt liv. Har iallafall kommit till en slutsats. Fuck everything, jag gör det jag känner för och sen får det bli som det blir. Det är tur att jag har ett fåtal kompisar som hjälper mig ibland. Annars vettefan vad som hade hänt.

Fair enough! Ja, har man provat allt så handlar det ju självklart om nått annat. Dock finns det många som just blir deprimerade av dålig tarmflora, eller för mycket skräpmat o dåligt leverne.
Trist att det inte var så enkelt att lösa det för dig.

Jag kan hålla med om att den mentaliteten du beskriver är deprimerande att ha o göra med för jag känner likadant. Dock så låter jag inte sådant folk sätta upp spelreglerna. När jag möter folk som börjar tävla så ger jag dom bara en massa "praise" för alla deras "achievements". Jag kan (mer eller mindre) säga till en sådan person att: "Det är imponerande att du nått alla dessa mål du haft i livet. Själv känner jag att mycket i livet bara gått åt skogen, men jag är glad för det som fortfarande är bra".
Med den typen av argument upptäcker motparten ganska snabbt att den inte kan vinna tävlingen, för den tävlar mot någon som inte äns är med i tävlingen. Att man inte änns blir arg på dom för hur "bra" dom har det. Då brukar det bli vapenvila direkt. Sen kan man i bästa fall få dom att förstå ett par saker som ändrar deras mentalitet, iaf gentemot en själv. I bästa fall inser dom att den där flashiga bilen kanske inte var så mycket värd ändå. Synd ändå, att du träffat så många sådana människor.
För sakens skull kan jag väl säga att jag blir mer "avundsjuk" på den som lägger 30000 på sin katts hälsa, eller gör konstverk, sjunger i körer, utforskar naturen, värnar om djuren o naturens välstånd, osv, än den som köper den där TV'n för 50000, eller bilen för en miljon.
Tror det finns ganska många som är precis som dig när det kommer till värderingar, men dom som är det, är inte lika "duktiga" på att basunera ut sitt budskap som dom där materialistiska status-knarkarna. Kanske rent utav inte känner samma behov av att hävda sig.

EDIT: När jag blev befordrad på mitt jobb, så gjorde jag just en karikatyr på en sån stereotyp som du beskrev. Jag la fram det på ett så där snuskigt sätt hur jävla bra det känns att ha fått högre rang. Fast dom som fick utstå mitt utspel, kunde ju höra hur tydligt fejk jag var, en underton av utmattning istället för glädje, och överdriven glädje o mallighet kring argument som snarare klargjorde varför man INTE skulle vilja få min befordran... När jag målade upp det på just det sättet som jag gjorde, så var ingen avundsjuk längre. kort o gott blev jag en anti-stereotyp, och vissa verkade faktiskt vakna upp ur denna tråkiga schargong.

Det jag ville säga till dig är att du kanske kan prova samma sak. Se om du kan hitta ditt eget sätt att få din omgivning att vakna upp utan att råka förnärma dom. Se hur dom tar dig i det scenariot.