Personligen är jag helt emot AI-relationer. Om man är ensam, och i behov av mänsklig kontakt, så är det sista man behöver något som gör en lite nöjd för stunden genom att ge ytliga dopaminkickar som då möjligtvis motverkar att personen i fråga börjar agera annorlunda och tar aktiva steg mot ett sundare socialt liv (vilket är det personen egentligen är i behov av). Det behandlar symptomen istället för sjukdomen med andra ord med risk att personen slösar bort värdefull tid som istället kunde läggas på att få kontakt med andra människor.
----
Ärligt så är jag riktigt trött på dagens digitala samhälle, men framförallt detta oändliga sug efter nästa grej. Känner inte människor att det räcker med utveckling nu? Jag behöver inte bättre teknologi mer, jag kunde inte bry mig mindre om nästa Iphone, RTX5080, next-gen VR eller nästa iteration av AI-chattbottar. För varje steg vi tar framåt i "utvecklingen" så kommer vi ett steg längre bort från det mänskliga i oss. Sen social media tagit över våra liv så är den riktiga världen en betydligt blekare och ytligare plats, där alla existerar via sin mobil - och nu på sistone med ChatGPT och chatbottar så har även internet blivit mer icke-personlig plats där allt är fake, våra liv, våra bilder, videos och även konversationer. Detta kommer bara att bli mer och mer omfattande.
Min systerson som är 12 år kom och besökte mig med min syster och han hade tårar i ögonen. Han var så ledsen och frustrerad över att alla hans vänner bara vill vara hemma och spela spel nu över sommaren då man ska vara ute. Ingen vill vara ute och göra saker säger han. Han önskade att han var barn på 90-talet då jag var det. Hans ord. På sommaren, när jag var liten så ringde man hem till sin vän, frågade om hen var hemma och sen direkt om man ska hänga. Så cyklade man dit och lekte hela dagarna, och på kvällen lirade man PS1 eller N64. Det digitala var nånting man gjorde i tillägg till sitt verkliga liv. Numera är det tvärtom.
Ärligt talat när ska mänskligheten vakna upp och säga att enough är enough? Vi behöver inte mer teknologi. Det räcker nu. Det vi har är fullt tillräckligt. Vi behöver umgås, berätta om våra liv, lyssna på andra, samexistera, skratta, gråta, uppleva och finna oss i verkligheten.
Jag hoppas att jag har fel och att världen blir en bättre plats av all teknologi, men går man på hur det sett ut historiskt så ser det inte ut så tyvärr. Teknologin har lett till underverk men efter ~2010 nån gång började det sakta med säkert visa sin fula sida i form av ensamhet, depression, ångest, social press och ätstörningar, märkligt beteende i form av influencers, osv. Varför mår så många så dåligt i ett av världens mest utvecklade länder? Varför har människor inte samma problem i samma utsträckning i fattigare länder?
Ursäkta, jag hamna i en rant efter att vi pratade om ensamhet och AI-relationer.
