Plats för lite gubbgnäll

Det där har jag själv hört. Det var längesedan men jag gjorde förbättringar i hyreslägenheten och fick höra att ifall värden får reda på det så kan hyran höjas (för att standarden höjts). Jag fick lust att fråga ifall tvärtom även gällde...

... och där kom mitt gnäll - hyresvärdar överlag (med undantag som alltid).

Sen finns det ju (i alla fall i de Samsung lurar jag har/haft) en "stör ej" funktion som jag har inställd så att mellan 22-07 släpps endast de personer som jag har godkänt fram. Allt annat tystas ned.

Så familjemedlemmar kan fortfarande nå mig dygnet runt, men övriga tystas ned. Gäller även meddelanden/mail osv. de kommer fram men i tysthet.

De köper in en spis för säg 20tkr. Det tar 11,2 år att betala av, sen är det klart. Varför ska du fortsätta betala för en avbetald spis efter det?

Dagens gnäll blir om slöseri, mitt eget. Har samma dåliga erfarenheter av att sälja prylar, tycker det har accelererat sista åren. De säger att många har det knapert nuförtiden, det kan man inte tro, stört omöjligt att sälja prylar utan att att behöva medicinera för blodtryck och magkatarr. Jag accepterar inte att sälja för några hundralappar och förstöra en hel dag.

Så, jag slänger i princip allt. Har slängt möbler för tiotusentals kr förra året. Några sopsäckar med böcker. Elektronik för några tusen. Skidor, cyklar etc några tusen.

Problemet är att hur låga priser man än sätter ska det prutas till hälften. Några exempel: Försökte sälja barnskidor för en femtedel av nypriset (anv. 5 dagar), slängde skiten när man fick bud på en tiondel. Möbler, stört omöjliga att sälja, de måste vara i princip nya eller designmöbler. Slängde en några år gammal soffgrupp, felfri, går inte att få 200 kr för. Rostfri hällspis/varmluft, slängd (geniet som köpt den för 400 kr ville pruta till 200 när han skulle hämta).

Är det inte bara lättare att åka till Stadsmissionen eller någon second hand-affär? Låter onödigt att slänga fungerande saker.

R.I.P Val Kilmer 1959-2025

En efter en faller sina filmikoner bort som man växte upp med, 65år är på tok för tidigt dessutom

Tjugotusen? Sådana lyxspisar brukar man inte få i en hyresrätt …
Den Electrolux med glaskeramikhäll (som nästan får anses vara grundstandard i dag) jag fick som ersättning när min spis gick sönder kostar cirka åttatusen. Den hade varit betald efter mindre än fem år, förutsatt att hyresvärden köpt den till konsumentpris vilket de självklart inte gör. De får dessutom dra av momsen, vilket gör att spisen som mest kostar 6 400 kr och då är betald efter 3,5 år! Hyresvärdarna tjänar alltså grova pengar på de tillval som görs och sedan aldrig kan väljas bort igen.

Vissa saker som är enklare att fixa själv, till exempel en tvättmaskin eller diskmaskin, blir galet dyra som tillval på lång sikt.
När jag flyttade in i min nuvarande lägenhet köpte jag en egen tvättmaskin. Det var Boschs näst dyraste modell och jag hittade den på rea för 7 000 kronor inklusive hemkörning och installation. Den funkar fortfarande fint efter nästan 25 år och har aldrig krånglat. Om jag i stället hade valt en tvättmaskin som tillval för 100 kr per månad hade jag fått betala 25 × 12 × 100 kr, d.v.s. 30 000 kr. För de pengarna hade jag kunnat köpa en ny och ganska fin tvättmaskin vart sjätte år.

Hyresvärdarna är i dag väldigt pigga på att lägga till tillval som sedan inte kan väljas bort. När min egen hyresvärd bygger nytt är till och med mikrovågsugnar tillagda som tillval – allt för att kunna höja hyran ytterligare. Och då snackar vi riktiga basprylar, utan några av de mer avancerade funktioner som de flesta som är någorlunda intresserade av matlagning vill ha.

Gubbgnäll: Jag HATAR hyresvärdarnas snikna användning av tillval i hyresrätter!

Tänkte mer att om du redan packar i ordning allt för att åka och slänga det på skroten så bör det väl inte vara någon omväg att ta det till någon välgörenhetsbutik?

Det finns hjälpta och stjälpa.
Personer som övertalar äldre att personer skaffa prylar som de ej kan med.
Ta en sådan sak som BankID, alla personer på långt över 90år behöver inte ha detta, speciellt inte om de är extremt otekniska. Men sedan finns det personer som lägger ner otroligt mycket tid och kraft på att övertala att dem och de hjälper dem installera det med allra enklaste lösenord som går etc.
Jag har sett fler exempel än detta med att hjälpa äldre köpa fysiska saker som sedan inte alls kan använda och de blir stående.

BankID problemet ligger egentligen i hur det är konstruerat. Såklart ”alla” behöver ha något slags digitalt ID. De behöver dock inte ha superdundermaster behörighet att snabbt kunna göra dumheter utan betänketid emot sig själva utan att prata med någon annan innan om detta.

Så du menar att det sitter en tredje aktör och köper upp alla tider och sedan säljer vidare dem? Annars är det inte scalping du pratar om, utan bara prisökningar.

Optikerna är kanske trötta på alla snåljåpar som köper en billig synundersökning och sedan beställer sina glasögon online? De behöver också tjäna pengar för att överleva. Det kostar trots allt en slant att driva en butik, köpa in dyr utrustning och ge optikern en rimlig lön …

Det som i dag brukar benämnas scalping handlar om att köpa upp bristvaror och sedan sälja dem till högre priser när efterfrågan är högre än tillgången. Det ligger nära det som förr kallades svartabörshandel och är något helt annat.
Det du tar upp här är en vanlig prisökning. Ibland blir det priskrig på olika tjänster, men efter en tid inser alla parter att de inte kan överleva om de inte tjänar några pengar och måste höja sina priser.

Hur ser du förresten på ”dynamiska” hotell-, flyg- och biljettpriser där priset anpassas till efterfrågan? Och sistaminutenpriser?

Och det finns många mellanhänder som tjänar sina pengar med hjälp av smarta affärsupplägg som till exempel volymköp till låga priser. Ett bra exempel är de företag som kallades (har jag för mig) annonsförmedlare och förr köpte upp hela eller stora delar av annonsutrymmet i papperstidningar till kraftigt rabatterade priser och sedan själva styckade upp och sålde annonsutrymmet till ”normala” priser. Tidningarna fick en fast intäkt och annonsförmedlarna tjänade sina pengar via mellanskillnaden.

Du skriver som om alla prisökningar är en naturlag driven av nödvändighet men verkligheten har gång på gång visat att det inte stämmer. Ta bara svenska matjättar som ICA, Axfood och Coop. Under inflationstoppen vevade dom exakt samma ursäkt som du, ”vi måste höja priser för att överleva”.

Vad visade boksluten? Rekordvinster. ICA etc tjänade miljarder. Inga nödår där. Och vem betalade? Vanligt folk som såg matkassen bli 27 % dyrare på två år.

Att gömma sig bakom "kostnader för att överleva" när vinsten ökar kraftigt är inte försvar det är ren marknadsexploatering. Samma princip gäller för optiker. Det kan mycket väl vara så att vissa onlinekunder kapar deras marginaler, men att höja en synundersökning med 100 % utan transparens och sedan skylla på driftkostnader är inte ärligt det är bara en mer civiliserad form av scalping.

Att jämföra det med dynamisk prissättning för flyg och hotell är också irrelevant. Där handlar det om en förväntad prissvängning på en produkt med begränsat utbud och tidskänsligt värde. Synundersökningar är inte samma sak det är en basal vårdtjänst, inte en lyxsemester.

Du försöker försvara cynisk prissättning med företagsekonomiska floskler. I många fall handlar det inte om överlevnad det handlar om att pressa ur maximal vinst medan folk har kniven mot strupen. Det är inte marknadslogik, det är bara girighet.

Nej, scalping är när du artificiellt minskar utbudet genom att t.ex. köpa upp så många konsertbiljetter som du bara kan, och sedan sälja dessa till överpris.
Det du pratar om är dock fleecing, eller skörta upp någon/salta räkningen på ren svenska.

Visst, om vi ska leka ordbok så fine kalla det "fleecing" istället för "scalping". Poängen står kvar det handlar om att ta ut överpris för något som tidigare var rimligt prissatt, trots att kostnadsökningarna inte motiverar det.

Att gömma sig bakom tekniska definitioner är bara ett sätt att slippa prata om det verkliga problemet, att företag oavsett om det är optiker, matkedjor eller bilverkstäder passar på att höja priser så mycket marknaden tål, inte så mycket som är nödvändigt.

Och det är samma mentalitet som scalping, utnyttja ett asymmetriskt läge där kunden inte har något val. Skillnaden? Här gör man det med slips och bokslut, inte bottar och biljettsajter. Så kalla det vad du vill. Effekten för konsumenten är densamma, skinnad.

Handlar inte om att "leka ordbok", utan relaterar till mitt gubbgnäll tidigare i tråden:

Kan nog lägga till felaktig användning av ord till mitt gnäll
(och du är verkligen inte ensam: https://www.svt.se/kultur/undertextaren-om-sprakforvirringen-har-blivit-mycket-vanligare)

Det övriga i dina inlägg håller jag med om, många handlare skinnar konsumenterna och kommer med svaga bortförklaringar.

När det gäller matjättarna har inflationen varit den största boven vad gäller prisökningarna så den jämförelsen är inte klockren …
Det är inte ovanligt att priskrig, som jag nämnde i min kommentar, ibland driver ned priserna i vissa branscher. Men om priserna blir för låga och det inte bär sig måste man förstås höja priserna igen. Det är inget konstigt i min värld eftersom optikern annars kanske måste lägga ned sin verksamhet. Men då blir övriga optiker glada eftersom de kanske kan ta lite mer betalt enligt klassiska mikroekonomiska teorier om tillgång och efterfrågan.

Jag anser att du använder begreppet scalping på helt fel sätt. Se min tidigare kommentar i tråden.
Optikerna har kanske tvingats öka sina priser för att inte gå back, vilket inte är ekonomiskt hållbart i längden.

Det var ingen direkt jämförelse utan en liten fundering angående olika typer av prissättningsstrategier, vilket jag fortfarande inte anser att scalping är …
Synvård, liksom tandvård, ingår tyvärr inte för vuxna i den allmänna vården. Det hade de gärna fått göra i min värld (visst låter jag galet marknadscynisk nu?). Vi får jobba för det politiskt, men då kostar det troligen i form av höjd skatt, vilket är helt ok för mig som betalar skatt med glädje!

Det är inte jag som vräker ur mig floskler här. Är du medveten om vad det kostar att driva en verksamhet på basnivå?
En erfaren optiker har, enligt diverse sidor på webben, en månadslön på cirka 40 000 kr. Om man kollar runt lite (https://blogg.pwc.se/foretagarbloggen/sa-mycket-kostar-en-ans...) betyder det att optikern troligen kostar arbetsgivaren 60 000 kronor i månaden inklusive alla normala avgifter och kostnader. Om du slår ut det över en normal arbetsmånad med 176 timmar kostar alltså optikern drygt 340 kronor per arbetad timme. Sedan tillkommer kostnader för utrustning, lokalhyra och mycket annat. Och så ingår förstås moms (20 %) i det belopp du betalar.
Optikern behöver slutligen självklart ha viss vinstmarginal för att kunna utveckla verksamheten, fortbilda sig m.m.

Optikern tar dessutom ofta ett standardpris för synundersökningar som kan variera kraftigt i tidsåtgång och liksom många andra avancerade arbetsuppgifter kräver både för- och efterarbete, vilket tar tid som i sin tur kostar pengar. Om optikern hade debiterat ett timpris i stället för ett fast pris hade de som verkligen haft kniven på strupen, bland annat många äldre, fått betala ännu mer för sin undersökning.

Tycker du verkligen att det är så galet dyrt?
Och vilken lön hade du själv accepterat för det jobb du eventuellt gör om folk grinade över att det blivit alldeles för dyrt?