Skrivet av Larskrister:
Jag har inte diskuterat några tekniska aspekter förutom att musik med högre dynamik gynnas av högre kvalitet.
Det spelar väldigt stor roll vad man spelar genom, som jag skrev. Det är väl av den anledningen folk inte hör någon skillnad?
Poängen var väl att 16 bitar räcker gott och väl för den dynamik som vi ens kan höra.
som referens.
CD formatet med 16 bit 44 kHz kan återge frekvenser upp till 20 000 kHz vilket är gränsen för vad en människa kan höra. (Man har lämnat lite "tomrum" överst för att få plats för filter.) De flesta vuxna människor över 20 hör inte ens upp till 20 kHz.
Vad gäller dynamiken så klarar den med shaped dither att återge ett dynamikomfång på 120 dB. Om man inte utnyttjar Shaped Dither så klarar formatet ca 100 dB
Det maximala omfånget för det mänskliga örat är 120 dB. Det sträcker sig från det tystaste vi ens kan uppfatta med perfekt hörsel till den nivå när vi får omedelbara hörselskador.
Men vi kan inte samtidigt höra hela det omfånget. För att vi ska ha en chans att höra 0dB måste vi vara i ett helt tyst rum pga att örat anpassar sig efter omgivande ljud nivå. Har du spelat hög musik så kommer det att ta en stund innan du kan höra ett ljud på 0dB. Förutsatt att du har perfekt hörsel.
En relativt högljudd nattklubb kan köra ca 100 dB ungefär sen börjar folk få hörselskador alldeles för fort.
En modern kyl avger ungefär 40 dB.
Dvs ett dynamikomfång på 60 dB motsvarar att du skall stå på dansgolvet i nattklubben och samtidigt störa dig på att kylen surrar.
Jag har svårt att se att du egentligen behöver mer än det dynamikomfånget i praktiken.
Förutsatt att du har utrustning som korrekt återger ljudet såklart.
Dvs 16 bit klarar ett dynamikomfång som är dubbelt mot vad som är onödigt mycket. Det ger rätt mycket "headroom".
Att gå upp till högre bitdjup för att ytterligare öka omfånget innebär bara att man ännu mer överskrider örats förmåga.
Detsamma med samplingsfrekvensen. 44 kHz räcker för de allra bästa öronen.
Sedan återstår frågan om komprimeringen.
Lossy komprimering lämnar komprimeringsartefakter eftersom den "Slänger" en del information. Det är välkänt.
Frågan är då när dessa artefakter blir så små att de inte går att höra.
För många personer så går den gränsen redan vid 128kBit mp3. Redan där är det många som inte hör skillnad.
Men många personer som är intresserade av ljud och som lyssnar på ett annat sätt hör artefakterna vid betydligt högre bitrate.
Vid 192kbit mp3 är det ännu färre som hör skillnad. Och när man når 320 kBit är det ytterst få som kan höra skillnad ens om dom lyssnar fokuserat.
Men för att kunna höra skillnad på det så krävs det också att du faktiskt har ett tyst rum utan störande ljud och en bra anläggning.
Tänker du dig att du lyssnar i bilen exempelvis. Då har vi vare sig fokus över för att kunna lyssna fokuserat samtidigt som du har enorma mängder bakgrundsljud som stör. Det ska mycket till för att ens ett fåtal ska kunna höra skillnad redan på 128 kBit mp3 i en bil under färd.
I ett vardagsrum hemma är det nog flera som kan höra skillnad men redan vid 320 kbit så är artefakterna så svaga att ytterst få har ett vardagsrum där det är tillräckligt bra akustik och låga störande ljud för att kunna höra skillnaden.
Men för dom som faktiskt inreder ett rum hemma specifikt för att lyssna på musik, lägger ner massor med pengar på en bra anläggning och som lyssnar fokuserat så är det säkerligen av värde med lossless då det inte lämnar några artefakter.
Men det bygger också då på att dom inte lyssnar genom spotifyklienten som i sig sabbar ljudet enligt många källor.
Dvs ifråga om Spotify (och troligen andra streamintjänster också) så är lossless rätt mycket av snakeoil.
