IP vs bandbredd - har IT-chefen rätt?
Nu har jag sökt på snart sagt allt jag kan komma på vad gäller tekniken kring IP vs bandbreddens betydelse, och jag har ännu inte lyckats sy ihop påsen.
IP-tekniken är – efter det lilla jag har läst mig till – oerhört omfattande. Det jag är ute efter är att i lekmannatermer ta reda på vart IP-teknikens kapacitet slutar och vart betydelsen av bandbredd tar vid.
Verkar det luddigt? Jag ger ett exempel:
Ett företag med 100+ anställda sitter internt med ett 100/1000 Mbit-nät, beroende på hur flitiga man har varit med att installera Gbit-kort hos varje enskild användare. Switchar och interna servrar har Gbit-kapacitet. Mot Internet har man däremot en betydligt smalare bandbredd, låt oss säga 5 Mbit.
Nu till frågan: Är kapaciteten i själva IP så pass stor att den rent teoretiskt skulle klara av att komprimera paketen så att frågan om den smala bandbredden mot Internet blir ointressant, eller kommer man komma till en gräns då det helt enkelt krävs mer bandbredd? Frågan kan tyckas fånig, men efter samtal med en IT-ansvarig för ett i storleksordningen liknande företag så slutade det med att denne mer eller mindre hävdade att bandbredden är av underordnad betydelse för prestandan.
Att allt inte ligger i bandbredden förstår jag, men finns det någon brytpunkt att referera till, eller är IP så komplext att en vanlig dödlig inte förstår? Varför levererar man i så fall bredbandshastigheter på upp till 100 Mbit till privatpersoner idag? Någonstans gissar jag att det sker en komprimering, annars hade det väl knappast räckt med de 640 Gbit/s som finns i atlantenkablarna, om hela Europa och Nordamerika började toktanka mellan kontinenterna?
Kan någon reda ut detta med relativt enkla termer. Ett simpelt: ”IT-nissen har fel” fungerar, men en tillhörande motivering vore ännu bättre, så kan jag ta med mig det.
