Hjälp med val av civ.ing.-inriktning

En mer "klassisk" utbildning är mer sannolik att gå hem hos fler arbetsgivare. Vad gäller gångbarhet skulle jag ranka maskinteknik, elektroteknik och datateknik som de tre främsta. Vad gäller maskinteknik så finns stora valmöjligheter att inrikta sig mot ganska olika ämnesområden. Åtminstone på LiU.

Du _kan_ ju även skjuta på framtiden vad du vill satsa på, genom att söka till öppen ingång. Inte lika glassigt och tufft som att komma in på något färdigt program på direkten men du får samtidigt viktig insyn i de flesta programmen, hinner bekanta dig med typen av människor på varje inritkning och få se vad som praktiskt försigår på andra kurser och vad för praktik/jobb man kan förvänta sig. Allt detta medan du förlorar nada. Egentligen förstår jag knappt ens varför det ens finns andra program än öppen för första året.
Bara ett alternativt om valet ger dig för mycket bry i dagarna.

Ah, den eviga frågan, det stora mysteriet, vad gör en ingenjör?

Jag har själv försökt få svar på den frågan i många år. Jag har försökt fråga min far men får bara svaret: "så lite som möjligt". Jag har frågat studievägledningen på diverse program och mest fått en axelryckning till svar. Nu är jag själv färdig civilingenjör och vet fortfarande inte exakt vad en civilingenjör faktiskt gör.

Grejen med ingenjörsutbildningar är att de är breda. Du kan göra lite vad du vill och många försvinner iväg långt ifrån vad de från början utbildade sig till. En civilingenjör är inte attraktiv för vad denne har lärt sig under sin studietid utan för att denne kan lära sig nya saker och lösa problem.

Så enklast är att välja något som intresserar dig. För det är fruktansvärt jobbigt att plugga in saker som inte är intressanta. Speciellt när du inser att du sedan antagligen behöver jobba med det tråkiga du pluggat in.

För övrigt är det ofta lätt att byta utbildning internt om du känner att du hamnat fel. De flesta läser ungefär samma matte första året så den brukar man kunna tillgodoräkna sig. Så att byta program efter en termin eller ett år är ofta inga större problem. Vidare kan du också inrikta dig en del senare när du är klar med kandidaten genom att välja en master som du tycker är intressant. Det är långt ifrån ovanligt att man väljer en master som hör till ett annat program. Själv började jag på teknisk fysik, bytte till kemiteknik och läste en master på maskinteknik.

Kolla in Mekatronik, mekanik, elektronik och datateknik som jobbar tillsammans i harmoni. de flesta mekaniska system idag är mekatroniska. Ger en fin bredd men samtidigt så kan man götta ner sig i reglerteknik, programering och matte om man skulle vilja det.

Intressant, jag funderar själv på medieteknik. Ska följa den här tråden med intresse!

Jag instämmer med den första meningen, men det finns inte mycket som tyder på att resten stämmer. Tvärtom pekar de indikationer som finns på att betygen har en rätt så begränsad betydelse för anställningsbarheten. De har främst betydelse om man skall söka doktorand- eller licentiandtjänster, men även då kommer de först i tredje hand som urvalsinstrument.

Håller med, och kan tillägga att detta ofta gäller för bland annat ingenjörslinjer vilket ju är vad tråden handlar om, men att det kan skilja beroende på område. För exempelvis juridikstudenter brukar det vara ett extremt fokus på kursbetyg för att nå notarietjänstgöring (vilket anses meriterande i allmänhet, och ett måste för att bli advokat/domare), så till den grad att många elever hellre lämnar in blankt och får underkänt på ett prov så att de kan göra om det vid ett senare tillfälle (vilket man ofta inte får om man redan fått ett godkänt betyg på dessa linjer), än lämnar in något som de inte känner sig säkra på ska ge högt betyg.

På ingenjörslinjer så får man i regel göra om redan godkända prov så många gånger man vill för att höja betyg, men jag vet få som har utnyttjat detta (vilket också är anledningen till att det erbjuds, antar jag). Det brukar i så fall vara mer värt att lägga tiden på läsa ytterligare kurser för att bredda sin kompetens.

En bakomliggande tanke med att det fungerar så är ju dock att även det "lägsta" godkända betyget ska ställa relativt höga krav. Det brukar vara (beroende på kurs) en betydande del underkända resultat på tentor, utan att elever lämnar in blankt bara för att "spara betyget" .

Tja... När man har få meriter blir ju givetvis kvaliteten hos enskilda meriter viktigare. Men just betygsfrågan brukar prioriteras rätt långt ned ändå, där personliga egenskaper tar överhanden långt innan även för nyexaminerade. Det finns rätt få undersökningar gjorda på detta tema, men det finns en tämligen omfattande rapport framtagen av TCO, SFS och Lärarförbundet (Jakten på anställningsbarhet: Om mötet mellan student och arbetsgivare, 2007). Där har 1004 arbetsgivare svarat på vad man tittar på hos arbetssökande, och betyg hamnar på en rätt blygsam tolfteplats.

Men visst, det skadar ju knappast att ha bra betyg. Och dessutom innebär detta också att man säkert blir en uppskattad student hos lärarna, vilket kan leda till att man får en god referens (vilket lyfts fram som det näst viktigaste bedömningsinstrumentet i den nämnda rapporten).