Grejerna kan se ut att vara i perfekt skick, men ändå vara dåliga, särskilt så i gamla grejer som inte varit spänningssatta på länge.
Gällande icke laddbara batterityper är 10 år lång tid oavsett batteriteknik, och det är så lätt och billigt att byta att det är dumt att låta bli. Att byta laddbara batterier or oftast betydligt kostsammare och besvärligare, så där kan man ju ta sig en funderare på om man inte vill gambla ändå. Inbillar mig också att laddbara batterier också är mer åldersbeständiga, det är dock inget jag skulle sätta min högra hand på.
När det kommer till kondingar på 10 år gamla grejor som inte använts på länge skulle jag först och främst kolla vad det var för tillverkare, det finns en del från den tiden som är totalt hopplösa (badcaps.net är en bra informationskälla i frågan), och byta sådana från skräptillverkare. Dito av bättre fabrikat kan man köra vidare på, men hålla lite koll på dem. Är de trots allt dåliga kommer de troligen spricka/läcka ganska snart.
Jag kan inte påminna mig om att jag varit med om ett enda fall där pajade kondingar varit direkt orsak till att elektronik dött, det brukar bara vara att byta dem och köra vidare när det väl hänt. När grejerna oåterkalleligt gått sönder har det varit på grund av elektrolyt som hunnit rinna ut och fräta sönder/kortsluta. Noterar man det snabbt förbättrar man chanserna markant.
Helt säker kan man dock aldrig vara utan att byta ut i alla fall kondingar i sådana applikationer där de utsätts för värme, "skitig" matning och stora effekter, exempelvis spänningsomvandlaren till CPU, primär- och glättningskondingar i nätdelar, etc. En tumregel i vad mån man kan ha en sådan är väl att det främst är de lite större kondingarna som tar stryk.
Ofta kan man hitta relevant information för de specifika grejorna genom att googla "<modellbeteckning> bad caps".
