Är rätt säker på att det skulle fungera.
Men helst skulle det vara något kort som faktiskt listar support för "Linux" också.
Att köpa ett kort som specifikt listar stöd för "Windows Vista, 7, 8 och 10" är såklart ingen garanti för att det stöds i Linux generellt och funkar så som du vill använda det.
Finns tyvärr de kort med extremt billiga och nästintill värdelösa kretsar som kräver en massa pill med binärer och skit innan det fungerar. Det du vill ha är ett simpelt SATA-kort som "bara fungerar" utan någon som helst konfiguration via mjukvaran.
Så kolla helst upp om någon annan har erfarenhet av att kunna boota från ett sådant kort.
Linux är väldigt flexibelt så om du nu inte kan boota direkt från RAID-kortet kan du använda ett USB-minne som starthanterare/boot-partition för att få igång OS:et det gör samtidigt att du minimerar antalet skrivninger till USB-minnet och det kommer att hålla längre även om det är av sämre kvalitet.
Du skulle t.ex. kunna lägga upp det såhär med start från ett USB-minne:
Stoppa in ett SATA-kort (som stöder Linux) och konfigurera hårdvaru-RAID1 på det om du vill.
Plugga in en (tom) USB-sticka.
-Låt dina övriga diskar, tänkta för ZFS-poolen, vara urkopplade för att slippa hålla reda på dem under OS-installationen.
Starta Ubuntu Server installationen. (Från CD/DVD/externt media...)
Välj att använda den tomma USB-stickan som /boot partition och /efi (för UEFI-system) (alt. i slutet av installationen, endast välj att installera GRUB2 starthanteraren på USB-minnet, det borde räcka egentligen men ilband kan även /boot + /efi paritition vara nödvändigt.)
*Du kan även behöva ställa in i BIOS att den skall boota från USB-stickan som standard i framtiden.
Välj din RAID1 som / (root partition) för installationen av Ubuntu Server OS:et.
-Det är inte längre nödvändigt att skapa en /swap partition, då Ubuntu Server kan använda sig av en dynamiskt allokerad swap-fil istället, baserat på tillgängligt utrymme för ext4-partition.
När installationen är klar så kan du boota om servern, kolla så att den kommer till login prompten, logga in och stänga av systemet.
Koppla in dina diskar som du skall använda för ZFS.
Boota upp servern igen och skapa din ZFS-pool inifrån Ubuntu Server OS:et.
Med denna uppsättnigen kommer alltså datorn POST:a, boota starthanteraren via USB-minnet +ev. /boot partition som pekar mot din RAID1 på SATA-kortet som startar Ubuntu Server som i sin tur auto-mountar din ZFS-pool.
Skulle USB-minnet paja behöver du bara fixa ett nytt USB-minne och installera en ny starthanterare som du pekar mot din RAID1 igen (ev. även skapa en /boot + /efi partition på USB-minnet om det behövs).
I värsta fall eller vid en uppgradering från t.ex. Ubuntu Server 18.04 till Ubuntu Server 20.04 (för att vara på den säkra sidan) koppla ur kablarna från din ZFS-pool och gör om installationen igen.
Sedan skulle jag ju rekommendera att du tar kopior på det känsliga från din RAID1 till din ZFS-pool, alt. lägger det på en sekundär (annan fysisk lagringsplats) RAID är i sig ingen backup utan enbart redundans för att minska "nertid" för servern.
Tycker själv att det är rätt onödigt med RAID på OS-partitioner, speciellt på Linux med fokus på filservrar, då systemet nyttjar ditt RAM-minne till max och inte använder så mycket resurser/komplex programvara i OS:et, så om en disk slutar fungera brukar systemet vara uppe och snurra ändå tills dess att du startar om det eller det stängs av.
-En OS-partition skall gå att förlora om en katastrof inträffar, byt disk/USB-sticka, installera om och mounta ZFS-poolen igen. Klart!
Det som -i alla lägen- egentligen är bäst att ha fokus på är att det tas backup på allt värdefullt så att man kan återställa data vid en ev. katastrof.
