Jag drar mig för att ge mig in i den här diskussionen, men det kanske hjälper om man förklarar några termer:
Jord, ur elektriskt perspektiv: Ett objekt som kan acceptera en stor laddning utan att meningsfullt ändra sin potential. Exemplet är naturligtvis planeten jorden, som inte bryr sig speciellt mycket om att det kommer en laddning till den, för dess förmåga att sprida ut den laddningen är så stor att potentialen inte märkbart ändras.
Skyddsjord: En ledare som går från ett ledande material till jord. Poängen är att denna ledare skall vara så mycket bättre än den mänskliga kroppen att strömmen går genom skyddsjorden istället för genom en människa.
Säkring: En pryl som bryter strömmen om strömmen blir för stor. Till för att förhindra brand, men om det finns en skyddsjord så kommer säkringen att bryta strömmen om det blir kontakt mellan ledare och jord.
Jordfelsbrytare: En pryl som känner av om en strömmen i två olika ledare (fas och nolla) är olika stor och bryter strömmen om det händer. Den löser således ut om strömmen går direkt till jord även om den vägen är genom en människa. Fungerar alldeles utmärkt i ojordade uttag. Däremot är det en pryl som slits (speciellt om den löser ut ofta), medan en skyddsjord är så simpel att den inte kommer att gå sönder. Därför är elsäkerhetsråden att man skall ha bägge. Finns det inte jordade uttag på en viss plats får man inte installera det själv, medan det är helt OK att plugga in en jordfelsbrytare. Detta är då väldigt mycket bättre än att köra helt ojordat.
OK så långt? Då kommer vi till det lite jobbigare. Prylar och människor kan bygga upp statisk elektricitet - dvs, laddning - på olika sätt. Om en människa med en viss potential tar tag i en pryl med en annan potential sker en urladdning. Om potenialskillnaden - spänningen - är för stor, blir strömmen stor och saker går sönder. För att förhindra detta vill man utjämna potentialen. Det enklaste sättet är att bara koppla sig mot prylen genom en resistor, för att på så sätt utjämna potentialen långsamt. Ohms lag är U=R*I, dvs spänningen = resistansen gånger strömmen. Genom att öka resistansen sjunker strömmen som kan ledas, dvs urladdningen sker långsamt och effekten blir lägre. Effekten (P) är P=U*I, dvs effekten av urladdningen är P=U^2/R. Stort R ger ett litet P, och sakerna överlever.
Om man nu har en hel massa prylar så kan det ju vara relevant att alla dessa har en gemensam potential. Då kopplar man således allt i arbetsplatsen mot samma punkt, och då kan man ju lika gärna koppla den punkten mot en jord. Skyddsjorden är ju en ledare till jord, så den skulle fungera. Gör man så i praktiken på större arbetsplatser? Där väljer jag att passa, för jag jobbar inte med sådant. Jag kan se argumentet varför det kan vara dumt att göra så, men jag vet inte.
Jag hoppas att detta inlägg om inte annat var okontroversiellt och förklarar något, för det här med elsäkerhet är för viktigt för att man skall gräva ner sig i skyttegravar.
