Inlägg

I teori finns det ingenting som säger att prestandan måste bli lidande av att kompilera till en "plattform", men sanningen är mycket mer nyanserad.

Om Kotlin kompileras till Javascript — en process som kallas transpilation — beror prestandan direkt på hur bra kompilatorn är på att omvandla Kotlin till Javascript, samt den plattform som kör den resulterande Javascript-koden. Den slutgiltiga plattformen kan vara exempelvis V8 som Chrome använder sig av för att köra javascript på webbsidor.

När Kotlin istället kompileras till bytecode omvandlas koncept som bara återfinns i Kotlin till instruktioner för JVM:en. Detta kan innebära att en rad kod blir femton instruktioner i bytecode. Samma sak görs för Java och andra språk, men Java är "närmst" bytecode så ofta är omvandlingen naturligare där. Detta i sig innebär inte att Kotlin är dömt att vara mindre effektivt än Java, då en rad Kotlin kan ersätta flera rader Java: Kotlins kompilator optimerar för effektiv bytecode på samma sätt som en C-kompilator optimerar för att ge så effektiv maskinkod som möjligt.

I slutändan beror prestandan på hur JVM:en är implementerad: Då det rör sig om en virtuell maskin som ansvarar för att omvandla bytecode till processorinstruktioner som den underliggande hårdvaran förstår sig på. Även här görs en mängd optimeringar, och avancerade virtuella maskiner så som Oracles JRE eller Azul Zing ger ofta prestanda som kan mäta sig med optimerad C.

Jag är inte säker på hur moget Kotlin native är och hur de har löst garbage collection och liknande problem, men en möjlig lösning är att koden kompileras till maskinkod och en GC inkluderas i det slutgiltiga resultatet. Uppstartstider tenderar att bli bättre än motsvarande JVM-lösning medan garbage collecting är ett typiskt svårt problem att få bättre då Sun/Oracle lagt åtskilliga utvecklingsår på den biten för JVM:en.

Sammanfattningsvis är frågan svår att besvara — vet inte ens om jag förstod dig rätt till att börja med :). Vanligtvis behöver man inte oroa sig för eventuella prestandaproblem, och om de ändå uppstår brukar man analysera vilken del av koden som är långsam och försöka skriva om den mer effektivt.

Program skrivna i språk som kompilerar till bytecode brukar oavsett vara långt (10x till 100x) snabbare än motsvarande program skrivna i exempelvis PHP eller Ruby.

Både Java och Kotlin kan kompileras till JVM-bytecode. Vad JVM:en gör efter det är egentligen ointressant i frågan men den kan både kompilera bytecode till rena maskininstruktioner eller köra i interpreted mode.

Ja, man skulle kunna säga att Kotlin är Java 2.0. Däremot tycker jag det är viktigt att särskilja på språk och JVM: Kotlin går att kompilera till JVM-bytecode, men man säger inte att "Kotlin är ett språk som i grunden använder JVM".

Ett programmeringsspråk är tänkt att vara en abstraktion ovanför processorarkitekturen som bland annat gör det enklare för en programmerare att porta ett program mellan plattformar. Med "plattform" kan avses både processorarkitektur eller operativsystem. Tänk dig JVM:en som en virtuell processorarkitektur, typ i386 eller ARMv6.

Om ett språk kompilerar till bytecode kan applikationer skapade i det språket köras överallt där det finns en JVM tillgänglig, kortfattat. Det stora utbudet av implementationer av JVM:en tillsammans med mognadsgraden gör att nya språk ofta väljer bytecode som förstahandsval för kompilering, men rent teoretiskt finns det ofta ingenting som begränsar dessa språk till bytecode. Kotlin kompileras alltså till bytecode som standard, men det kan även transpilas till javascript — för att kunna köra i webbläsare eller på en node.js-server — och senare även experimentellt till maskinkod.

Garbage collectorn är en del av JVM:en, så språk som kompilerar till bytecode får den "gratis".

Kotlin kompilerar huvudsakligen till JVM-bytecode, dvs. instruktioner som kan köras på en JVM (Java Virtual Machine). Det jobbas även på backends för javascript och native, men vet inte så mycket om dem. (Det kompilerar alltså INTE till språket Java)

Fun fact: Det finns faktiskt en mängd roliga språk som kör på JVM:en. Clojure och Scala är mina favoriter.

Vet inte om du skojar nu men..

Stabila +: Det är stabilt
Stabila -: Det är inte det allra senaste

Senaste +: Det är det senaste
Senaste -: Det är inte lika stabilt som det stabila

Tänk Windows 7 vs Windows 8 när det drog igång. Fast inte lika illa. Aldrig lika illa.

Det i sig bör inte vara en varningsflagga. Däremot blir jag fundersam när ett lösenord begränsas med en maxlängd, som på exempelvis battle.net.. :\

Något som Github eller Bitbucket är ett måste för all typ av programmering, men det kan vara svårt att se innan man kommit till insikt.

Så fort jag skrivit ihop något som inte är trivialt att återskapa hamnar det i ett versionshanteringssystem. Planerar att testa Fossil i framtiden bara för att det verkar kul

Din data är lagrad (eller har konverterats till) ett single-byte format, typ ISO-8859-1, men presenteras som UTF-8.
Vad du har i din <meta>-tag spelar ingen roll, det enda som betyder något är att webbservern skickar ut rätt Content-type header (t ex "Content-Type: text/html; charset=iso-8859-1")

while (x --> 0) // x går mot 0
{
  ...
}

Eller

while (0 <---- num) {} // springer mot 0
while (0 <-------- num) {} // expresståg mot 0
while (0 <---------------------------------------- num) {} // rymdraket mot 0

Vet du vad som ingår i kursen? Vad jag kan se har det inte skrivits i tråden. Kan inte heller hitta något som säger att problemet måste lösas med for-loopar men det är säkert möjligt att så är fallet.

Jag påstår inte att funktioner hjälper någon att förstå vare sig arrayer eller for-loopar: Det är ju precis det jag skulle välja att undvika i en grundkurs. Mitt utgångsläge var att visa en enklare lösning på problemet. Efter det blev det en massa periferisk diskussion om vad som bör ingå i en grundkurs i programmering, där jag har försökt att ge tydliga argument för hur jag tänker och varför.

Jag vet inte riktigt vad du vill att jag ska skriva. Att C-style for-loopar ska finnas med i alla grundkurser i programmering? Då hade man inte kunnat använda Python (bland många andra språk) som programmeringsspråk, för där finns de inte — och ändå är det många här på Sweclockers som rekommenderar att man börjar med just Python.

Ja jag har kunskapen, och med den kunskapen kan jag med säkerhet säga att jag hellre hade lärt mig det funktionella tänket långt tidigare. En sak jag tycker du missar är att trådskaparen och andra personer i samma situation saknar insikt i både for-loopar och funktioner (men som sagt, matte A…). Det handlar med andra ord om vad man ska lära ut först, eller borde handla om då funktioner alltsom oftast inte ens tas upp.

Du säger att en for-loop ger ökad förståelse för hur man kan iterera genom andra samlingar men det är ju inte sant, snarare motsatsen.
LINQ fungerar på alla typer under System.Collections.Generic, medan for bara fungerar för linjära indexerade samlingar.

Problemet borde väl ändå vara att ta bort en spelare ur en samling snarare än att göra det med en for-loop? Lösningen på problemet kan se ut hur som helst: om man inte förstått problemet kommer lösningen inte heller att göra det den borde.

Jag argumenterar för att min lösning är enklare att läsa och förstå — om man utgår från en person som inte har någon tidigare erfarenhet av programmering. Om studenten därtill tagit en grundläggande kurs i SQL råder det inga tvivel om vilket som är mer tydligt.

Det är inte vad jag tycker är "the shit", det är vad jag tycker är enklare att förstå. Funktionella språk har funnits längre än objektorienterade; att påstå att det är nytt/tufft/obegripligt håller inte. Jag ser helt enkelt inte varför det skulle vara lättare att förklara en for-loop för en person, än att förklara en funktion. Som sagt, de flesta som går kursen har antagligen tagit matte A och borde ha en åtminstone grundläggande idé om vad det handlar om.

Jag tar inte illa upp, förstår varför du reagerar.

Nu har jag inte tänkt något på förhand men vad sägs om

Att förklara den föreslagna for-loopen hade blivit något i stil med

Låter det någorlunda rätt?

edit: försök till att korrigera for-looparna som jag skrev fel i.

En funktion (eller "lambda" som du kallar det) är inte kopplat till loopar på något vis. Har man läst matte A har man kommit i kontakt med funktioner så de borde vara mer bekanta för någon som läser en eftergymnasial kurs. Av den anledningen, och på grund av att de är relevanta vid fler tillfällen än loopar, tycker jag det är rent bisarrt att man inte får lära sig hur de fungerar i moderna programmeringsspråk. Näst intill alla uppgifter folk ställer frågor om här verkar komma från åttiotalet.

Argumentet om att for-loopar skulle vara mer lättlästa än LINQ-uttryck är rent subjektiv och bristfällig då det inte känns som du förstått vad de handlar om. Trender inom datavetenskapen — om man kan kalla dem trender då de börjar bli rätt gamla — visar att språk med rötter i C drar sig åt det funktionella hållet. Java fick förstaklassfunktioner i version 8, samt stöd i standardbiblioteket för att använda dem i uttryck som arbetar med mängd-data; C# har haft dem i åratal; Rust som är ett modernt språk avsett för programmering nära hårdvaran har dem och mer eller mindre alla språk som inte har for-loopar har dem.

Jag påstår inte att det ena är en ersättning för det andra. Det finns fall då en klassiskt for-sats är mer lämpligt än att använda funktionella uttryck, men (i fallet C#) LINQ-uttryck låter dig skriva kod som är kortare och med större sannolikhet gör vad den ska.

Nåväl, någon måste ju vara den som bryter trenden om det ska bli ändring

Den raden ersätter större delen av din DeleteSpelare-metod.

public static void DeleteSpelare(int nummer)
{
    Spelarinfo[] nyVector = new Spelarinfo[spelare.Length - 1];
    for (int i = 0; i < nummer; i++)
    {
        nyVector[i] = spelare[i];
    }
    for (int i = nummer + 1; i < spelare.Length; i++)
    {
        nyVector[i - 1] = spelare[i];
    }

    spelare = nyVector;
}

blir istället

public static void DeleteSpelare(int nummer)
{
    spelare = spelare.Where((s, index) => index != nummer).ToArray();
}

Om du vill ta bort en spelare vars spelarnummer stämmer överens med argumentet 'nummer' blir det istället

public static void DeleteSpelare(int nummer)
{
    spelare = spelare.Where((s) => s.Nummer != nummer).ToArray();
}

Som jag ser det är det for-loopen som är den alternativa lösningen. Gentemot funktionella uttryck är for-loopar svårare att få rätt (bevisligen) och de bryter mot naturligt tänkande. En nybliven student borde få fokusera på att lösa ett problem logiskt, inte semantiskt, men det verkar tyvärr som de flesta kurser har fel fokus.

Att rekommendera något sånt här känns än mer kontraproduktivt. Problemet som skulle lösas har blivit en fördjupning i bisarra syntaktiska regler och förslag om att sätta null (vilket troligtvis inte heller borde läras ut i detta skede).

Den nya arrayen är ett element kortare än spelare-arrayen, men iterationerna sker mellan 0 och spelare.Length (en för mycket).

Att använda for-loopar för att göra sånt här ger ofta kod som är svårläst och benägen att innehålla buggar. Ett bättre alternativ är att använda ett LINQ-uttryck:

var nyVector = spelare.Where((item, index) => index != nummer).ToArray();

Jag förstår inte hur du lyckats skriva koden om du inte kan förstå hur du löser ditt problem.

En URL måste ha ett protokoll, t ex file. Testa "file://./hello.mp3"

C:\Users\(Mitt namn)\NetBeans\Book_Examples\build\classes\> appletviewer Animering.html

För att "appletviewer Animering.html" ska kunna fungera måste du ha C:\Program Files\Java\jdk1.8.0_101\bin satt i miljövariabeln PATH.

Annars kan du testa att ställa dig där (C:\Program Files\Java\jdk1.8.0_101\bin) och köra "appletviewer C:\Users\(Mitt namn)\NetBeans\Book_Examples\build\classes\Animation.html"

	public String toString(){
		String lista = "";
		for (int i = 0 ; i < bears.size(); i++ ){
			lista += "Björntyp: " + bears.get(i).getName() + " Poäng för denna björn: " + bears.get(i).getPoints() + "\n";
		}
		lista += " Totalt antal sparade poäng: " + totalPoints; 
		return lista;
	}

Här menar jag att du kan använda en foreach: for (Bear b : bears) { … istället för en klassisk for-loop. Du använder redan samma sorts for-loop i add, ser ingen anledning till att byta här.

	public void setPointsToHalf(int points) {
		points /= 2;
		this.points=points;
	}

Jag tycker det är förvirrande att du tar in en poäng här. Det blir en matteuppgift av det hela, om jag vill att björnen ska ha 160 poäng måste jag anropa setPointsToHalf(320). Känns inte jättelogiskt att någon skulle vilja göra så.

Björnen har redan en poäng, det är bara att halvera den: this.points = this.points / 2

Sedan skulle jag personligen aldrig haft någon metod på Bear som halverade dess poäng: Det gör att en björn inte kan finnas med i två separata björnlistor eftersom dess individuella poäng sjunker varje gång den läggs till. Kan förstå att du måste göra så om uppgiften kräver det, men det är ingen bra lösning. Jag skyller på kursmaterialet.