Som 30+ med en stabil relation som pågått i över 8 år nu, utan ett enda bråk/höjd röst mot varandra någonsin, kan jag definitivt bekräfta att det går.
Självklart finns det tillfällen då man känner att sin partner rakt av är dum i huvudet. Men oftast så relaterar detta till att den personen inte betett sig som man själv förväntade sig, vilket egentligen är en helt idiotisk anledning. Så länge som man klarar av att acceptera någon för den de är, inte för någon de skulle kunna vara, ökar chansen både för att ha ett stabilt förhållande, och att inleda ett.
De flesta människor, både kvinnor och män, vill bara bli förstådda och accepterade för den de är. Både de bra och de dåliga sidorna. Det gäller nog alla som läser detta med. När dessa positiva känslor finns, så ökar de chansen för att fler positiva känslor ska uppkomma i relation till den orsakande faktorn till de förstnämnda, dvs partnern.
Människor är jävligt egoistiska djur. Vi gör saker för andra, för att vi själva mår bra av det. Även någon som ger bort mer pengar till fattiga pensionärer än de har råd, gör detta av egoistiska skäl för att de själva känner att de 'gör rätt', och mår bra av det.
Jag anser att samma sak gäller i relationer, och även när det gäller att skaffa sådana. Trygghet, humor, närhet, sex, förståelse, det finns många variabler vi vill ha för vår egen skull, som räknas in när det gäller att skaffa en relation. Ju flera av dessa boxar man tickar i för någon omedvetet, som bidrar till att dessa känslor uppstår, desto större chans att en relation skapas med någon.
Och ibland får man faktiskt anstränga sig och ticka i dem manuellt också, särskilt när man märker att sin partner mår bra av det. Även om det egentligen är av helt egoistiska skäl. Precis som man vill att sin partner ska göra.
