Tunn plasthinna kan förvandla ögonlinser till datorskärmar

Dock så är inte linser för alla. Jag hade linser under flera år, men fick till glasögon för att jag tycker att det är mer bekvämt,

De kan ju ha någon liten dynamo (som på cyklar fast en lite mindre variant) som glider mot ögonlocken och på så vis laddas linserna vid varje blinkning

Dom missar en sak om det ska vara till VR, eller för den delen något som ska ge djupverkan i 3D.
Då en projicering av bild på en lins i ögat tar bort all möjlighet för hjärnan att få en djupuppfattning, hjärnan avgör avstånd genom ögonens vinkel, något som fungerar så länge det projiceras utifrån genom att bilden förskjuts eller liknande.

Styrda drömmar

Har haft linser i ca 20 år och jag har själv problem med att använda glasögon så det här blir bra åt mig :).

Nej, absolut inte...

Vi bestämmer avstånd med flera faktorer där dom mest avgörande är ögats fokus och vinkeln mellan ögonens centrumaxel i ögonhålan.

För dagens VR teknik så trillar ögats fokus bort då bilden genereras på ett konstant avstånd från ögat, så det som är kvar är då vinkeln mellan ögonens centrumaxel i ögonhålan.
Upp till det så kan vi till viss del även bestämma avstånd baserat på erfarenhet av vissa objekts inbördes storlek.

Du skriver själv "Det är skillnaden i bild mellan ögonen som används för att konstruera djup" vilket ju stämmer, men det är då vinkeln mellan ögonens centrumaxel i ögonhålan som ger hjärnan möjlighet att få fram djupet.

Att endast förskjuta bilden i ögat ger inte den verkan, däremot så kommer en förskjutning av bilden troligen ge en del mindre önskvärda effekter då hjärnan reagerar med att vrida ögat för att på nytt få objektet i ögats centrum. Vilket ju med en projicerande lins gör att även objektet förskjutet en grad efter korrigeringen då det ju följer med ögats rörelse. Vilket kräver ännu en grads korrigering, och ännu en grads korrigering... Man upplever då att objektet rör sig, inte att hjärnan fått information om avståndet. Den har då snarare fått en massa motstridig avståndsinformation som den då istället av naturliga skäl väljer att förkasta.

Visst det kanske "skriver kanske" kan gås runt med extremt känsliga positionscensorer som då ger en feedback så att bilden kommer rätt för ögat, men det skulle då kräva extremt snabb återkoppling som ger upphov till nya problem som att ögat konstant skulle oscillera (hoppa mellan två eller flera positioner) med allt vad det skulle innebära av fysiska och psykologiska effekter som man absolut inte vill ha.

Sen hur du kommit fram till att " Hur den skillnaden uppkommer spelar ingen roll för resultatet. :-)", får du gärna förklara

Ögats skärpa är ju direkt borta både med lins och i dagens VR, då bilden skulle bli suddig om skärpan ställs bortom punkten där objekt/bild skapas. Vilket ju är en av orsakerna till att en del redan nu blir illamående vid användning av VR tekniken.
Förstår vad du menar med att använda fokuslins, men det förutsätter ju att man då redan vet vad personen söker att fokusera och sätter fokus till just det objektets djup. Vilket jag nog fått för mig att du är inne på och något man med en viss sannolikhet kan bestämma genom ögats position, effekten som blir när man däremot misslyckas med att bestämma villket objekt borde bli som en kraftig fylla på stan.

Och visst så skulle man i teorin kunna styra ögonens position (lura hjärnan) med hjälp av censorer för att styra ögonens innebörds vinkel, något som säkert kräver att utrustning blir individuellt anpassad/inställd för var person. Troligen så skulle det kräva någon form av dynamisk inställning som följer personens tillstånd för varje ögonblick då människans reaktionstid och då hjärnans inberäknad varierar beroende på matad information, fysiskt tillstånd m.m.

Utan att låta för negativ så känns det som att vi har minst lika långt iväg till lins-VR, som vägen från den första transistorn till dagens GPU/CPU kretsar.

Teoretiskt, ja, det finns ju i alla fall robotarmar osv som fungerar, visserligen har det att göra med nerverna men men.

Har testat ett gäng olika fabrikat av linser under ett par månader men har inte klarat av att fortsätta. Skaver i ögonen och tar lång tid att sätta in. Du verkar tro att alla har exakt samma upplevelse som du? Varför tror du att det finns tiotusentals olika sorters linser och de sägs ge "bättre komfort" om de ändå inte känns?

Kan man verkligen "se" saker så nära ögat? Om jag skulle få ihop nog många pixlar för att generera en bild av något <1mm från ögongloben kan man fokusera på det då? Eller går det att lösa på något annat sätt?

Det är inget jag tror, det är något du fått för dig att jag tror. Det är ett faktum att det är sådana problem som bara uppstår för förstagångsanvändare de första månaderna dom använder sina linser. Sluta överdriva, det finns inte tiotusentals olika sorter. Det finns dock olika styrkor samt olika typer av linser beroende på vad du ska ha dom till, exempelvis om du ska sova med dom, ha på dom dygnet runt, titta mycket på datorskärmar osv osv.

Anledningen till att det fortfarande skaver på dig och på andra som säger sig ha problem med linser, är förmodligen er hygien och hantering.

Men det är klart att det finns enstaka undantag.

Jag har aldrig använt linser men följer inte linserna med ögat när man tittar runt med ögonen?
Då får ni väl ert djup automatiskt med lite bildbehandling? Dock tror jag inte att de har en lösning på fokuserandet.