Är min hyra för hög?

Alltså du måste sluta lyssna på din pappa gällande bilen. Du verkade själv komma fram till att sälja bilen, men sen när din pappa säger att han vill ha den då lyssnar du på honom.

Du är 31 år så om din pappa vill ha en bil får han väl köpa en själv. Det låter som att du skulle klara dig fint utan bil, men att din pappa har en. Att du sen lånat pengar av honom för att köpa en bil ni använder gemensamt låter märkligt.

Vad vet vi?
#1 Du kan ha en bil, men du har ingen budget till något annat
#2 Du kan sälja bilen och spara ca 5k varje månad.

Sälj, sälj, sälj. Ring upp den potentiella köparen och be om ursäkt och säg att du vill sälja bilen.

Som @Tino sa. Tänkte svara något liknande. Vill bara lägga följande:

Att ha ett konkret, realistiskt mål att bli skuldfri och möjlighet till att köpa en schysst pendlarbil redan i år är en enorm psykologisk lättnad när du väl är klar. Underskatta inte effekten av att känna sig helt fri, där du helt plötsligt bara har möjligheter och inga fotbojor som bromsar ner dig.

Risken är väldigt stor att du går tillbaka till bilen ändå eftersom den kommer att finnas där i bakgrunden som en slags trygghet, oavsett om du trivs med att resa kollektivt eller ej, och det låter i mina öron som att du (eller snarare din familj) bara försöker hitta på orsaker till att behålla bilen och på något sätt intala dig själv att du ska behålla den.

Du verkar dessutom haka upp dig väldigt mycket på här och nu trots att du förmodligen kommer att byta jobb ett antal gånger till i ditt liv och då kanske kommer att ha lika lång restid fast åt andra sidan stan. Har du nu stått i bostadskön i elva år (?) och känner att den här lägenheten och området passar dig perfekt så är det väl bara att flytta, nytt jobb kan man skaffa på ett par dagar om man ligger i men ett förstahandskontrakt i Stockholm är inte direkt något man bara skiter ur sig.

Vill du jättegärna ha bil så är det klart att du kan ha det om du ordnar upp din ekonomi genom att skära ner på alla onödiga kostnader även om ökad inkomst, eller ffa ett tryggande av inkomst, också är viktigt. Det är betydligt lättare att kontrollera sina utgifter snarare än inkomster och har man ingen koll på pengarna spelar det inte heller någon roll hur mycket man tjänar - det finns flera exempel i Lyxfällan där personer har haft sexsiffrig (!) inkomst och ändå går på knäna ekonomiskt.

En S60 som kostar över 6000kr per år i försäkring och drar en liter milen är knappast ett ekonomiskt val så om du känner att du verkligen behöver ha bil finns det betydligt billigare alternativ. Köp en snål liten diesel till att börja med, bara där sparar du halva soppakostnaden och 'miljödieselbilar' brukar även ha väldigt låg skatt.

Du verkar inte heller vara medveten om den faktiska kostnaden med att äga bil och man brukar räkna på ca 40kr per mil med alla kostnader så som försäkring, skatt, service, parkering, däck etc. inräknat. Med din nuvarande ekonomi har jag svårt att se hur du skulle klara av en oväntad utgift som t.ex. växellådehaveri.

Ett alternativ till allt ovanstående är att du ordnar en billig lägenhet i andra hand i närheten av ditt jobb istället för att försöka anpassa allting efter bilägandet och hur långt du skulle behöva pendla till och från jobbet - även med bil så är 80 minuter skapligt lång tid som skulle kunna användas på bättre sätt.

Låter bra. Jag skulle föreslå att prova att leva utan bil i Juni och köp ett pendlarkort. Funkar det ändå inte efter en månad kan du alltid köpa en ny bil, men då vet du iallafall att du har testat och att det inte funkade.

Hoppas du hittar rätt väg framåt för dig. Men jag tänkte ge dig ett par generella råd som jag lever efter. Jag har aldrig levt ifrån lön till lön förutom när jag precis började jobba och va 19år men efter det har jag aldrig ens funderat kring hur mycket pengar jag har förutom när jag köpte mitt hus för där blev det ju en ansenlig summa. Jag är dock 39år idag. Så jag har ett par år på före dig.

Hur som helst, ett par tips.

Konsumera inte med andras pengar!
Köp aldrig saker på avbetalning eller krediter. Detta är det sämsta du kan göra. Det enda undantaget är boende och transport (om nödvändigt). När du får ihop en stabil ekonomi så rekommenderar jag att du köper dina bilar kontakt också. Spara och köp sedan. Inte omvänt. Att köpa med andras pengar kostar krediter, aviseringsavgifter, uppläggningsavgifter osv.. Det ser inte ut som mycket pengar men det drar iväg. Skulle man summera alla dessa kostnader över 12 månader så tror jag de flesta skulle inse att det är rätt tråkiga pengar som går att använda på annat roligare.

Jag köper aldrig mobiltelefoner eller liknande via operatörerna heller. Subventionering är bara ett finare ord för avbetalning. Har du inte råd, köp inte. Kanske kan du köpa en billigare vara men bli 90% nöjd?
Det är i alla fall ytterst få saker som man verkligen måste ha. Det man måste ha brukar man kunna räkna på fem fingrar typ. Börjar du livet med att köra med krediter har du redan en uppförsbacke för att få ordning på din ekonomi senare. Köp istället lite i taget. I synnerhet när det kommer till kapitalvaror som vanligtvis blir billigare med tiden.

Jag minns när jag var 18 år och precis fick min första lägenhet. Man hade de inte fett men jag kom ifrån en familj där vi aldrig hade pengar eftersom mina föräldrar var världsmästare på att inte tänka längre än pengarna räckte. Detta hade gjort ett avtryck på mig så jag levde alltid väldigt sparsamt även senare när jag började få ihop en del pengar. Det fanns liksom ingen anledning att bränna kapital på de senaste hela tiden. Mobilen jag hade funkade bra och datorn jag hade dög ett tag till.

Detta är svår om man inte har sparade pengar men min högst personliga åsikt är hyra suger. Köp är bäst. Det finns ingen anledning att betala någon annans amorteringar. Det är bättre att köpa och ligga och amortera på sitt egna lån och sedan efter flera år kunna sälja och på så sätt vara inne i bostadsmarknaden. Du kommer alltid ha ett kapital för din nästa bostad om du bara kommer igång med ditt första köp och sköter dina betalningar till banken.

Sista är väl att röka, supa och restaurangliv är bra för ens plånbok om man håller till ett minimum. Jag röker inte och snusar inte så där sparar jag i jämförelse med min bror ungefär 1500kr per månad. Det blir 18,000kr per år. Pengar som kan användas till att betala amorteringar eller så istället.