Finns det NÅGON svensk regering som folket tyckt varit bra eller fantastisk?

Som gammal SSU'are så kan jag bekräfta bilden du målar upp. Inte mycket till yttrandefrihet i den organisationen inte.

Ett land med nu 10 miljoner invånare kommer alltid ha högljuda människor som klagar, men som kanske inte representerar någon direkt majoritet.
Sedan tror jag att det faktum att vi rört oss emot att alla skall ha rätt att vara den de vill kan skapa en del motsättningar och kompatibilitetsproblem som vi kanske inte såg förut på samma sätt. Ett samhälle behöver spelregler och folk behöver veta sin roll i samhället. När detta suddas ut lite så finns det nog många som blir vilsna och inte vet vad som förväntas av dem. I sitt sökande att passa in kan säkert flera av dessa fångas upp av diverse extrema grupper.

Att en bättre plan inte finns kring detta (när psykologer länge sagt att detta kommer ske när traditionella könsroller på gott och ont suddas ut) är lite underligt. Samhället blir liksom lite schizofrent på någopt sätt :).

Jag menar, vi är ett samhälle som tydligt sepparerat religion från staten och anser oss vara ett sekulärt land där en överväldigande majortiet inte tror på någon av alla de gudar som sägs finnas. Men ändå så ger vi flera religioner ett oproportionerligt inflytande och särbehandling. Jag vet inte, men jag kan tänka mig att den icketroende majoriteten kan reagera över att en troende minoritet påverkar dagordningen i en sekulär demokrati. Vi värnar om de männskliga rättigheterna och FN's barnkonvention. Vi har dagar för det i skolan och lär alla barn vilka rättigheter de har. Men sedan gör vi inget direkt åt folk, inklusive barn, som kraftigt begränsas i dessa rättigheter utifrån religösa eller kulturella idéer. Att säga att en sak är viktig och sedan inte leva efter det tydligt nog tror jag kan skapa motsättningar.

Vi säger oss stå för allas lika värde och jag har alltid levt efter att jag dömmer personer utifrån deras karraktär, inte deras hudfärg eller kön. Men istället för att jobba för att detta skall bli norm, så försöker vi motverka särbehandling utifrån tex kön genom att införa särbehandling utifrån kön.

Att veta ens roll och förväntningar i ett sådant samhälle, även om ens egna värderingar stämmer överens med vad som kommuniceras, tror jag inte alltid är lätt.

Lägg där till att vi rör oss mer mot ett kapitalistiskt samhälle. Vi har haft kapitalism tillsammans med socialism länge, men vi rör oss mer emot den typen av kapitalism vi sett i USA. Där pengar är det viktigaste. Alla skall "lyckas" och staten skall inte styra över oss. Alla skall kunna välja själva osv. Detta sammtidigt som delar av USA börjar vakna upp och se de enroma klyftorna detta tankesätt skapat och de enorma mängder utslagna människor de faktiskt har i sitt samhälle. Vi har plockat mycket bra från USA och andra ställen, men vi verkar iböand tro att allt är bra bara för att de kommer därifrån och missa att se baksidorna på det hela.

Den kombination av socialism och kapitalism vi haft i Skandinavien, där till och med högerpartier är för att vi gemensamt står för saker som skola och sjukvård, är förhållandevis unik och har fungerat mycket bra. Även om klyftor osv ökat på senare tid (Lönesänkarna (https://www.youtube.com/watch?v=VF__jA7GUhY) är en intressant dokumentär att se för att se hur influenserna ändrats). Samhället som stort, inklusive företag osv, tjänar på att alla har tillgång till skola och vård med mera oavsett om de kommer från en rik familj eller inte.

Jag hoppas att vi inte glömmer bort vilka vi är i vår iver att hela tiden bli bättre.

Svenska folket gillar att gnälla? Försöker att inte gnälla och sprida positiv energi.

Ska inte yttra mig alltför mycket i frågan då jag är väldigt partisk, men din tes om att regeringen har stängt gränsen stämmer bara inte alls. Det har minskat, absolut, men det är inte stängt. Källa på detta har du här https://www.svt.se/nyheter/inrikes/rekordhog-asylinvandring-t...

Ovanpå detta så väljer man ge amnesti till en viss grupp som inte har skyddskäl, och som dessutom varit väldigt många som ljugit om sin ålder. Vilket man är medveten om men inte bryr sig om.

Jag skulle säga att förr i tiden (helt min egen uppfattning) var politiker mer påverkade av vad den stora massan tyckte. Nu har många politiker ett slags folkförakt, och försöker istället styra vad de ska tycka. Självklart har politiker alltid försökt påverka vad folk ska tycka, men anser att försöken till att styra folks åsikter är på en annan nivå idag än förut.

Detta gör att fler och fler börjar förakta politiker. Speciellt då det finns fler och fler medel att syna dem med, och föra ut sitt budskap där de tidigare inte fanns samma möjligheter.

Det mest skrämmande med att växa upp är ju insikten om att de som styr landet är och kan vara precis vem som helst. Det ställs inga kvalifikationskrav för att sitta i riksdag och regering. Så har det alltid varit, men det kanske blir extra tydligt när information är så lätt tillgängligt som det är nu.

Jag skulle vara rätt bekymrad om "folket" uppfattade en regering som fantastisk under sin regeringstid, mycket av deras arbete handlar ju om att utifrån hela befolkningens bästa ta obekväma beslut som garanterat inte kommer uppskattas av en stor del av de berörda.

Största samhällsproblemet idag upplever jag är att människor har blivit faktaresistenta och tar på sig skygglappar när de erbjuds en tolkning de vill hålla med om, då spelar det ingen roll om den tolkningen är att jorden är platt, en person på blogg har ju hävdat det och presenterat fakta (som jag inte tänker kolla upp, det är inte MITT jobb).

Försvara sin ståndpunkt är en sak, det har jag aldrig haft problem med att göra. Att bli utfryst och lovad att man aldrig kommer att klättra om man inte gör som man blir tillsagd är en annan. Att få lögner kastad i ansiktet och skit för att man vägrar spela det politiska spelet är en tredje.

Jag tänker inte ens påbörja att diskutera SSU's eventuella mobbningskultur och maffialiknande organisation, det är så otroligt välkänt vilken typ av organisation det handlar om. Så du kan försvara partiet mot någon som är sämre insatt, där du har en högre övertalningssannolikhet

Läste du artikeln? Vad är en rimlig nivå för dig? Menar du att vi äntligen har lyckats hitta nyckeln till integration helt plötsligt? Vi har ju inte ens integrerat de människor som kom it för 10 år sen.

Demografiutvecklingen i landet gör inte att vi behöver invandring. Inte alls. Läs vad Tino Sanandaji skriver om demografiutvecklingen i Sverige och behovet av invandring. Väldigt intressant, och han använder fakta, vilket ingen av de som förespråkar invandringen gör. Bara pseudovetenskap baserat på antaganden. Dessutom är det redan bevisat igen och igen att invandringen inte ger något för Sverige. Vi förlorar på invandringen. Det enda argumentet som konkret finns där det finns något stoft är att vi ska hjälpa människor i nöd. Problemet med det argumentet är bara att vi inte gör det effektivt. Till och med Hans Rosling sa att det skulle vara mycket bättre om vi hjälpte folk på plats. Då kan vi hjälpa många fler.

Men men... som sagt. Jag är partisk.

Många vettiga inlägg i denna tråd. Jag har mina åsikter om rättvisa, allas lika värde och vad det kan innebära i praktiken samt mina förväntningar på medias neutralitet, men håller på dom för stunden.

Oavsett hur man än håller sig politiskt är det viktigt att alltid rösta. Finner du dig i en sits där du inte känner att det finns ett vettigt parti, rösta blankt. Det är jätteviktigt. Partiernas makt kommer från röster, om 20% inte röstar fokuserar alla partier på resterande 80%. Men om alla hypotetiskt skulle rösta och 20% är blanka röster kommer partier försöka klura ut varför så många inte röstade på ett specifikt parti och se vad de kan göra för att sno åt sig rösterna.

Jag säger det igen, partiernas makt kommer från röster, de vill ha så många som möjligt. Om du inte röstar, varför i herrens namn ska de ens bry sig om dig? Du har 0 påverkan på deras existens. Rösta var fjärde år, hela ditt liv. Råkar du inte vara så insatt i något val (det händer), rösta blankt.

Rösträtten är inte en rättighet, det är våran skyldighet. Slutar vi nyttja våra friheter kan de tas bort, eller gå genom reformer som kan vara rent ut skadliga. Kanske inte om 10 år, men kan du verkligen räkna med att en person som inte ens är född ännu inte gör något om ett halvt sekel? Är du 20 bast kanske pensionspolitik är viktigt för dig idag, men om 40+ år kan den dras ner eller helt tas bort för dig om du inte tänker igenom dina val. Hur många pensionärer lever ett värdigt liv idag, i landet? Kan det bara bli bättre? Tänk igen.

Edit: För att klargöra, det är din rättighet som individ att rösta. Jag anser dock att som en medlem i folket är det din skyldighet till folket att rösta. Det är tack vare dom du har din rättighet.

TL;DR:
Rösta alltid. Vet du inte vad du ska rösta på, rösta blankt. Strunta aldrig i att gå till vallokalen.

En skillnad nu mot förr är att vem som helst med några få tryck kan sprida sina åsikter till många (vilket egentligen är bra).
Men åsikter blir lätt sanningar eller "fakta" (vilket är dåligt).
Sen upplever jag att de sociala plattformarna premierar provokationer, oneliners och klickbaits i jakten på annonspengar och det som är över till nyhetsrapporteringen är krig och brott.

Det är inte konstigt att folk deppar ihop och gnäller tänker jag...

Om du inte vet hur sjukvården var tidigare, hur vet du att den blivit sämre? På vilken fakta grundar du antagandet att den faktiskt blivit sämre?

Att en tv-stjärna blir president är inget nytt, Ronald Reagan anyone?

Det blir lätt historielöst.

Samlingsregeringen under andra världskriget hade nog ganska bra stöd, då det fanns andra saker att tänka på än inrikespolitik. Sen har vi väl i Sverige vad jag förstår ganska ofta haft minoritetsregeringar (som nu), i jämförelse med övriga Europa, och då är det rimligt att vänta sig att färre tycker att regeringen är fantastisk än om den har en majoritet bakom sig.

Din teori låter rimlig. Men det skulle väl också betyda att uppfattningen att politiker är oomtyckta bygger på några få som skriker högt, snarare än att en majoritet ändrat attityd?

Några reflektioner utan inbördes ordning:

• En skillnad mellan en regering och tyckaren är att regeringen tvingas testa sin politik mot verkligheten. Därför kommer regeringen alltid att måsta kompromissa mer än den som bara driver en åsikt (proffs eller ej).

• Det är inte uppenbart viktigt att en regering är omtyckt, så länge den kan genomföra en kompromiss av de olika viljor som finns som en majoritet är någorlunda nöjda med. (alla vill olika och "folkviljan" är i bästa fall ett aggregat av alla dessa viljor).

• OM respekten för politiker minskat i Sverige så är det inte nödvändigtvis vare sig konstigt eller dåligt. I t.ex. USA eller Frankrike tycks det mig som att folk mycket längre haft en hälsosam skepsis mot vad politiker kan ställa till med. Sverige har dessutom ett ganska svagt konstitutionellt skydd mot ickedemokratiska maktövertaganden (därför att vi aldrig behövt något), vilket kan bli ett stort problem om vi skulle få en Trump-typ i regeringsställning.

• En sak som verkar ha hänt ffa sedan regeringen Persson är att de ideologiska skillnaderna krympt eller i alla fall blivit mindre tydliga. Detta märktes särskilt tydligt kring senaste valet och regeringskrisen som följde - det mesta av debatten handlade om vem som var "regeringsduglig", inte om vad de olika partierna ville med Sverige. Ett annat tecken på detta är att politiker tenderar förklara dåliga valresultat som kunskapsproblem - "vi har inte nått fram med vårt budskap" alternativt "PK-media ljög/vinklade och skrämde bort väljarna från oss" snarare än "jaha, väljarna ville nåt annat än vi".

• Det sista leder också till ett orimligt stort fokus på världsbilder och filterbubblor, som om den politiska frågan vore hur världen är snarare än hur vi vill ha den. Det är ett problem för demokratin om åsikter kan avfärdas som objektivt felaktiga - för om majoritetens åsikt enbart beror på en (i min mening) felaktig verklighetsuppfattning, varför ska jag ta majoritetens åsikt på allvar?

Sammantaget så tror jag inte att ett eventuellt större förakt mot politiker är ett problem, bristen på ideologisk diskussion är det däremot.