Apple patenterar snabbare minnesåtkomst i ARM-processorer

Ja det här med att ha 128mb L4 tyckte jag om. Vart tog det vägen?

Jag har på senare tid blivit mer och mer emot patent då det vad jag tolkar ofta handlar om att patentera rent självklara saker som det absolut inte är något speciellt med. Hur detta patent är kräver dock att man studerar det mycket närmare.

Jag har hört många beröma Apple Soc, där de tar upp alla fördelar med system on a chip design. Det jag tänker som nackdelar med detta är uppgraderingsmöjligheter, man vill ju utöka mer ram och gpu kraft utan att vare sig byta cpu eller moderkort.
Trenden går dock emot mer laptops där man endast själv stoppar in mer ram och ssd. Vi får se hur Apples stationära blir.

Jag har aldrig under mitt liv köpt en stationär eller laptop där jag inte efter något år både uppgraderar ramminnet och större lagringsenhet. Men att folk mer använder deras datorer som webbläsardator, vilket gör att de inte behöver ha så mycket datorkraft hemma.

Har svårt att få ihop logiken kring hur datorkraft och huruvida RAM samt SSD är utbytbara av slutanvändaren eller ej hänger ihop.

När bytte du GPU/CPU/SoC i din portabla workstation senast?

Själv har jag inte haft stationär jobbdator sedan 2008, men anser mig hela tiden haft tillräckligt med datorkraft.

Dags för en ny-gammal era att ta form

Folk har sedan 70talet varit i behov att uppgradera sina datorer. Att folk har uppgraderat har berott på flera saker.
Som en otrolig snabb teknikutveckling. Datorn de köpte för 2 år sedan går att utrusta med ett sprillans nytt grafikkort som inte fanns för 2 år sedan, det kvittar om man så ville lägga någon miljon på grafikkortet innan, grafikkortet fanns ej att köpa.
Väldigt många här på forumet råkar ut för detta på deras stationära dator.

Och som jag skrev så går en trend emot laptops där man endast uppgraderar ram och ssd. Där det oftast ha gått att köpa väldigt mycket ram och ssd gått när datorn har varit ny, men ofta har detta sjunkit i pris. Så att köpa väldigt mycket idag kan bli tokdyrt och det kan rasa i pris. Just ssd och ram priserna har ju gått upp och ner, men på lång sikt har de gått neråt.
Jag är väldigt nyfiken på hur Apple löser det på deras stationära, jag gissar externa ramminnen för den 32 kärniga M1 uppföljaren, istället för att försöka få in 512GB ram som den skulle må bra av in på samma krets.

Sedan är det många som idag mer använder sin dator som en terminal och de kan köra med "vilken skit som helst" och datakraftbehovet ökas istället på servrar som utför arbetet åt en. Detta bidrar såklart till att folk inte har ett lika extremt uppgraderingsbehov av sin lokala dator som man har haft sedan 70talet.

Mjae, min 2015 MBP går att uppgradera SSD själv på, det är bara en ickestandard M.2-kontakt som gör det en smula dyrt.
Var väl med intåget av 'Retina'-macs som det blev svårt att uppgradera?

Lite TAN, men i korthet - poängen med Crystalwell var inte latensen, utan bandbredd, och då bandbredd för integrerad grafik. Latensen var bättre för spannet mellan L3 och RAM (i utbyte mot att latensen mot RAM gick upp en aning), men det var en bieffekt, inte det designen var ute efter. Bandbredden till Crystalwell överträffas idag med råge av vad LPDDR4X klarar av, så det finns ingen anledning att köra med det längre.

Så varför utvecklades inte idén då? I all enkelhet för att nästan ingen av OEMerna köpte den. Apple gjorde det, men Apple har som bekant givit Intel fingret, så det finns ingen idé med att bygga GPUer åt dem längre. Intels plan framåt är att erbjuda högre minnesbandbredd till de bärbara genom LPDDR4X och LPDDR5, och att bygga GPUer som är bättre på att utnyttja den bandbredd som finns.

Rent allmänt började Apple göra det svårare runt 2012. Retina MBP (2012) kunde officiellt inte uppgraderas alls, inofficiellt kunde man byta lagringen men det var inte standard-kontakt (i ärlighetens namn kom inte NVMe-standarden förrän året efter, men de kunde ju ha bytt till det senare när standarden fanns). Från 2016 försvann möjligheten att uppgradera lagringen från allt utom snikmodellen av 13" (med två USB-portar), och jag tror att den försvann därifrån också sen. iMacarna från samma år tappade all möjlighet till officiell uppgradering på 21.5"aren och allt utom RAM på 27"aren. Inofficiellt går det fortfarande att uppgradera de flesta (det finns en snikmodell av 21.5"aren som har fastlödd RAM) men bara genom en ganska omständlig procedur.

(Jag vet att Internet älskar att beskylla Steve Jobs personligen för att Apples grejer blir allt svårare att uppgradera, men han dog 2011, och det blev markant svårare att uppgradera allt efter det. Ibland undrar jag om han inte tvärtom höll emot de värsta designerna, medan Jony Ive efter hans död offrade allt för att göra grejerna meningslöst tunna.)

Är det en vågad gissning att Apple har "lånat" iden till detta av någon, de har ju en lång tradition av detta.

Det allra sista du säger är kanske det viktigaste. Behovet av att uppgradera har förändrats med tiden. Min 12 år gamla basdator har 16GB, och jag slår aldrig i taket. 12 år.
DRAM ökar heller inte i densitet särskilt snabbt längre. Köper man något vettigt idag, kan det räcka väldigt länge om man inte uppgraderar för att man tycker det är kul. Min PC-burk har en CPU som är snart 9 år gammal, och jag kan fortfarande inte köpa en som är dubbelt så snabb.

Det enda som driver mitt privata uppgraderingsbehov är portar och hårdvarustöd för nya video-codecs.
Nästa generation kommer USB4 och DDR5. En burk byggd på den basen kommer att räcka mycket, mycket länge oavsett om den är stationär eller portabel.

Jag ser detta typ som ett försök att likna tekniken som Intel använder av i Octane, fast för minnet :/ Helt ärligt, ja varför inte mot tex ipads och iphones. Men känns som merkostnad av onödiga slaget.

Jo, jag minns när man på mitten av 90-talet kunde sälja tillbaka 72-pinnars minnen till butikerna vid uppgradering.

Men det har hänt en hel del sedan dess och att kunna uppgradera en dator över tid med annat än lagringsutrymme är lite av en utopi idag.

Moderkort blir ofta omoderna efter 3-5 år och efter det blir det svårt att uppgradera enskilda komponenter utan flaskhalsar i systemet.

Min erfarenhet av att söka patent är att det är väldigt olika i olika länder och inom olika ämnesområden hur de ser på uppfinningshöjd t ex. Det kan vara nog så besvärligt att få ett patent godkänt hos det amerikanska patentverket.

Deras patent skulle med enkelhet kunna uppnå alla de där ganska vaga kriterierna.

Såg en dokumentär för många år sedan där svenska byråkrater stoppat patentansökningar som konkurrenter senare kunnat patentera håva in miljarder i vinster på. Typiskt tragiskt svenskt.
I USA granskas patent egentligen inte alls, inte på myndighetsnivå. Det är upp till de olika privata patentbyråerna att lämna in korrekta ansökningar och bestrida andras patent.