Jag tycker att storyn var helt ok, men det är ju äventyrsmatinéer för barn liksom så man får ju ta de för vad de är. Jag vet inte vad du förväntar dig riktigt.
Man får ju se filmerna i kontexten de produceras. När den andra trilogin kom var det länge sedan det hade kommit något nytt inom Star Wars bortsett från lite spel och böcker typ. Alltså räckte det med "lasersvärd", Yoda och så för att träffa folks nostalgi-ådra. När senaste trilogin kom så räckte ju inte det riktigt, det fanns massor av nyproducerat innehåll med lasersvärd och så, alltså försökte man fånga mer av känslan från originaltrilogin och kanske än mer från första filmen.
Jo det håller jag absolut med om. Men hur man ser på dessa har nog väldigt mycket att göra med hur investerad man är i original-grejerna liksom.
Jag är inget superfan när det gäller Star Wars, jag missade den första vågen när jag var liten, vet inte om jag var något år för ung eller om det handlade mer om vad mina föräldrar lät mig se. Så för mig är liksom inte originaltrilogin helig eller så. Däremot var jag rätt taggad när "Episod 1" skulle komma, för att sen bli kraftigt besviken när den väl kom. I jämförelse så var ju den senaste trilogin väldigt mycket bättre i mina ögon. Dels att de lyckades att inte sabba saker som hade hänt i de tidigare filmerna, som med "midi-klorianerna" exempelvis, eller att Anakin "råkade" ha byggt R2D2 och C3PO som femåring typ (hur kunde Obi-Wan inte känna igen dem i A new hope?). Men också för att de siktade på att återskapa känslan i originalet, inte alls samma plastiga fejk-känsla, med datoranimeringar på låg nivå, som prequel-trilogin utan mer klassisk "Episode IV"-känsla.
Däremot om man tittar på exempelvis Indiana Jones-filmerna. De har förstås inte alls den nivån av mytologi som Star Wars men det var filmer jag verkligen älskade som liten. Sen när "kristallskallen" kom så blev jag riktigt upprörd. Vilken skit alltså. Sen kanske jag inte hade känt det så om jag inte hade en så stark relation till originalfilmerna förstås.
