Krönika: Nostalgitrippar av USB-minnen

Det finns två typer av hoarder.
De som är slarviga och lata. Det är de man ser på youtube som har fyllt hela deras bostad med allt ifrån pizzakartonger med pizza kvar i osv.
Till de som mer är samlare och de har sakerna i snyggt ordning.

Jag själv är en som gärna vill spara gamla saker men har gjort storstädning, då jag tycker det blir så jobbigt att städa med många saker. Ju mindre saker man har, ju enklare är det att att ha ordning, städa, hitta det man letar efter.

Självklart har jag nyligen slängt saker jag ångrar. Som extraladdare till en 12år gammal dator, datorn är väl snart dags att slänga, behövs då en reserv laddare? Och så gick ena min laddare nu sönder, en kom bort. Och jag nu behöver jag ha en ny och det var lättare sagt än gjort, men efter arbete fick jag en för 500kr.
Min 12år gamla dator hade 16GB ram och 500GB ssd, en ny motsvarande laptop vad kostar den. (ja bättre cpu, skärm etc) Men tusan, datorhårdvara som är över 10år gammal är fortfarande dyr ny.

Fick lov att köpa ett usbminne nyss. Nödvändigt för att sideloada media på PSVR2. Kändes lite skumt att behöva ett igen.

André du behöver VGA-kabeln! Spara den du vet aldrig när du får användning för den. T ex köper en Windowsdator från 1998.

Eller när man av nån anledning ska koppla in en nästan helt ny server... som bara har vga.

Det hände något för ca 10 år sedan, kanske har med smartphones att göra, men gamla standarder slutade användas

Har märkt att jag till skillnad från förr nästan aldrig använder mina gamla kablar. Förr gick det sällan ens hela veckor mellan att man grävde i lådan, nu var det nog månader om inte år sedan. Ingen 3.5mm till telefonen, ingen analog 5.1 från dator eller tv, inte massa usb-a tillbehör längre…

Jag är nog en extremist inom detta men stör mig mycket på att det går så trögt att sluta använda gamla standarder. Redan vid serieporten tröghet att övergå till usb, till USB mini som fortfarande är standard inom mycket inom industri, usb micro som förfarande är standard på ej dyra elektronikprylar, bortsett från mobiler. Dyra laptop som fortfarande har usb A kontakter, vilket iofs är tur när ens prylar har det, men så sakta det går.
När jag kollar på min skaftdammsugare som jag snart ska byta ut så självklart har denna en egen laddare, frågar jag dem i butiken att jag vill ha en ny dammsugare med usb c så står de som ett frågetecken och undrar varför då? Och frågar du ska väl inte lagra filer på dammsugaren? Och de förstår inte alls poängen varför jag inte vill ha en unik laddare till denna och alla risker man får genom detta. (som att den kommer bort, går sönder)

Så jag rotar kablar idag som förr. Men jag har lagt ner mycket tid på att försöka vara smart. Jag har en enda pryl med Lighting port, min Apple Tv gen 4. Vid denna finns en Lighting kabel. Ingen annanstans finns en sådan kabel. Och detta tänk har jag överallt.

Sparar såklart saker av nostalgiska skäl. Men min 1GHz P3 med 3dfx banshee, awe64 gold etc lånade jag tyvärr ut, den slängdes på tippen (av lånaren) och det är ju många roliga saker man själv slängt i onödan.

Försöker att hålla i kablar , man vet aldrig när de behövs.

Skulle igår montera in en extra hårddisk i Amiga 1200, har ett litet buffrat idefix-kort med 2st 40-pin-kontakter och 1st 44-pin. Så långt inget konstigt, har en ssd som master på primära 44-pin-uttaget och en dvd-brännare som master på sekundära IDE-porten sedan tidigare.

Men, nu skulle jag ha en hårddisk som slave i den primära kanalen då endast den går att boota från (med kickstart 3.0 åtminstone). Den primära kanalen delas av 44-pin och 40-pin-uttag.

Ja, vad är konstigt med det då? Bara att sätta i en kabel? Nej, endast kablar utan "notch" får plats, turligt nog hade jag två sådana. Säger turligt då den första jag provade inte fungerade... Tog en timmes hårslitande innan jag fattade det. Så, hade jag inte hoardat två hade jag...väl fått slipa bort en notch på en vanlig kabel.

(inte min bild, det går nog att vålda ner kablar men jag föredrog utan notch)

(tanken är att Amigan ska ha ssd, cf-kort externt, stor hårddisk för backup och dvd-brännare, känns skönt att redan ha grejorna i lådorna)

Nya standarder är ett meck med alla adaptrar man måste hålla reda på.

En kollega fick en laptop med endast usb-c så i standardpackningen till varje möte ingår minst en usb-c till usb-a samt usb-c till hdmi. Smidigt, eller hur?

Kollar jag på vad jag har för prylar på jobbet som är usb-a så är det allt utom dockningstationen till datorn. Headset, mus, tangentbord, webkamera och kortläsare.

Så jag är väldigt glad att kunna skrapa ihop i alla fall två usb-a på datorn och ett gäng till på dockningsstationen.

Jag håller med. Jag anstränger mig mycket för att fixa usb c prylar och tänker i framtiden. Jag tror jag dock tillhör en minoritet.
Jag funderar mycket på när USB A börjar försvinna och jag börjar tvivla om det inte är före USB D kommer. hehe Det är en för liten fördel för den stora skaran att byta standard på vissa prylar.

De ”slarviga och lata” du pratar om är människor med samlarsyndrom (hoarders). En klinisk diagnos. De behöver hjälp och professionell behandling på samma vis som de med liknande grov livsförstörande OCD behöver hjälp.

De som är samlare och har sakerna i ordning är inte hoarders. De är helt enkelt det du kallar dem för: samlare.

Jag uppfattar dig som en generellt snäll människa och förstår att du inte menar något ont eller stötande, så jag hoppas att du tar min rättelse som informativ och inte ett försök att klanka ner på dig

Edit: lite kul att autocorrect envisas med att ändra ”hoarders” till ”hipsters”

Jag håller med och jag skrev förenklat.. Det går diskussion kring ämnet, men det blir lite utanför ämnet och faktisk även lite politisk. Helt klart är att det finns många personer som behöver ha hjälp.

Där jag själv har valt att slänga så mycket saker som jag egentligen vill ha, bara för att det blir lättare att då ha ordning. Man kan dra ut en låda med elektronikprylar och inse att de tar inte mycket plats var och en, man har ett minne om dem och man vet att man har lagt ut mycket pengar prylarna. Vissa prylar kanske man i dagens pengavärde har betalat 500kr för och sedan har man ej ens använt dem för det har kommit andra saker i vägen. Det kan även vara så att man har tappat bort något och fått köpa nytt, sedan kommer den gamla fram. Ska man då kasta en sak som är fullt fungerande?

Där jag har börjat använda metoden. Jag tar upp en pryl i lådan och funderar. När kommer jag nästa gång använda den? Om svaret är aldrig någonsin mer, så bör jag slänga eller försöka sälja den.
Vissa prylar blir gränsfall, då lägger man undan dem och sedan funderar man igen.. Ett stort problem är slitageprylar, jag vet att usb c kablar kommer gå sönder och försvinna. Så man behöver några i reserv, men om ens reservlager typ är 100st, så kan man inse att dessa kablar lär ha ruttnat sönder innan de är dags att använda. Och jag själv rensade bort alla sämre usb c kablar. Vilket i sin tur är komplicerat. För vilken usb c kabel är bättre eller sämre? De tjocka styva är bättre för dataöverföring, de smala smidigare att ha med sig i fickan för laddning till mobilen.

Nå trots att jag aktivt har kämpat så hårt med att rensa. Så oj vad mycket prylar jag har. Men jag använder också väldigt mycket mer elektronikprylar än vanligt folk i min vardag och på arbetslivet.

Till sommaren ska jag kassera 2st laptops. Egentligen är de för bra för att kassera, men de är även för dåliga att använda något. En som hade den bättre AMD processorn innan Ryzen, 8GB ram och hdd, en som hade en av de bättre I7orna år 2013, 16GB ram, ssd. Men den har en megastor spricka i skärmen och allmänt konstigt. (gångjärnet gick sönder, slitage, skärmen gick sedan sönder m.m)
Det tar som sagt egentligen emot. Men skrota dem är vad jag får göra. Plocka såklart ut ramminnerna, förstöra ssd/hdd osv.

*edit*
På frågan. Galning varför köpte du en laptop med Bulldozer cpu. Så var det att farsan var akut behov av en ny laptop, jag besökte Elgiganten med honom och vi skulle lämna butiken med en laptop. Vissa regler fanns, ej kosta över 10 000kr, skulle finnas i lager och skulle vara hyfsat bra. Då blev det den som det blev. Där försäljaren sa att denna prestandamässigt låg mellan en Intel i5 och i7 och jag fnös till. Men var ändå tvungen att välja denna.
Så mycket minne om den datorn, men hela min bostad skulle vara full om jag sparade allt liknande.

Det där är ju det svåra. För några veckor sedan gjorde jag en ommöblering (och då pratar jag om datorer och moderkort etc), fick ett moderkort Gigabyte P55-USB3 över, core i7 870, med 8GB minne, liten SSD, ett äldre grafikkort (som duger utmärkt till htpc), etc. För bra för att slänga. Men, för dåligt jämfört med mina andra 3 stationära. Tills vidare är den nerpackad, då det är sista moderkortet jag har med integrerad IDE och floppy-kontakt, men en dator jag har igång har PCI-IDE, PCI-SCSI, och USB-mojäng-floppy så det är löst för tillfället.

Det är dessutom ett moderkort jag köpte när min fru var gravid, och det första moderkortet + cpu jag hade råd att köpa utan alltför många kompromisser, hade mestadels haft gamla datorer innan dess (förutom min Amiga 500, den kostade jag på och har kvar).

Det jag svär över nu är alla gamla fina chassin man slängt, i onödan (=pga platsbrist), skulle behöva ett AT-chassi nu att sätta min Amiga 1200T i, det chassit jag har nu är både fult och rangligt. Har funderat på att köpa en gammal Mac Pro och modda, men, det känns overkill både prismässigt och jobbmässigt.

Självklart spar man oftast det mesta man kommit över. Merparten kommer för evigt ligga i någon låda och se dyster ut. Som denna usb-kabel som kan skapa ett nätverk mellan två datorer. Hade köpt en ny dator och ville få över filer hyfsat snabbt. Var fel på gamla datorns nätverkskort och hade då ingen trådlös router. Den löse problemet. Men efter det har den bara legat. Men vem vet. En dag kanske något strular och den kommer till användning ingen

Säljer/slänger allt jag ej använt senaste året. Är ett sätt att hålla rullians här hemma. Blir för mycket skit annars.

Samma sak gäller med allt, inte bara IT-prylar.

Okej kanske inte precis allt. Verktygen har jag såklart kvar. Men när man bor i en lägenhet så brukar man inte ha så värst mycket. En låda med diverse skruvmejslar och annat kul. Någon borrmaskin och tillbehör och där någonstans tar det slut.

Vet ju själv hur det är hos föräldrarna och pappa som sparar på alla sina enorma maskiner han ej använt på 10 år. Där hade jag övervägt att sälja allt.

Kasta inte. Skänk! Finns alltid nån unge som behöver en sketen laptop för att spela Roblox eller what not. De blir glada för vad som helst när deras ensamstående mamma inte får ekonomin att gå ihop.

Jag har blivit bättre och bättre på att langa grejer men det är fortfarande rätt mycket bös kvar.
Ett knep är att fota av grejerna för det är sällan grejerna man har en anknytning till utan det är oftast minnet dessa väcker. Behövs sällan en fysisk manifestation då.

Dofter och fysiska prylar väcker minnen på ett annat sätt än bilder.

Kan tycka man ska ha grejor hemma som påminner en om positiva saker

3.5 mm till telefonen finns i högsta grad. Har en Oneplus Nord CE som köptes delvis pga just det. Innan det en Nokia och en annan Oneplus som också båda hade 3.5 mm.
Vägrar köra trådlöst som bara är ett enda skitstrul med bluetooth. Ladda hela tiden, glitchig uppspelning, borttappande av lurarna som ej sitter kopplad direkt till telefonen, sämre ljudkvalitet för samma pris, lagg/delay om man ska spela etc. KOrt och gott så är 3.5 mm totalt överlägset bluetooth!
USB-A är ju fullständigt allenarådande fortfarande i alla stationära och i de flesta laptops.
Kör också hemmabiosystem med fullt med kablar för 7.1-atmos. Har en hemmastudio med mixer och massa synthar, gitarr etc så det är extremt mycket kablar i olika "gamla standarder" överallt. (midi-din kablar, "teleplugg" etc).
Kör kablat nätverk också. Enkelt, stabilt och snabbast.
Visst för många så anammar dom "trådlöst" och så, men jag tycker det ställer till mera än det löser..