Alternativ istället för EIZO CS2740, till editing?

Det är ärligt talat inte alls värt pengarna. Kanske om du bara håller på med färgkritiska saker, men inte ens då skulle jag rekommendera det.

Mitt tips är LG 42” OLED C3. Snabb googling ger att priset är strax under 10K just nu.

Kan kalibreras till referensnivå för SDR. HDR är inte tillräckligt bra för att mastra på den, men bra nog för att upplevelsen när man ser film ska vara riktigt bra.

Utöver det har du 120Hz och VRR.

Färgmässigt är den största nackdelen att det blir lite färgskiftningar beroende på betraktningsvinklar. Det är inget stort problem (jag tänker inte ens på det). Vill du verifiera att en bild ser ut som du vill kan du placera den i mitten.

Här finns också stöd för hårdvarukalibrering, men jag rekommenderar att göra det manuellt istället för exempelvis Calman som är skräp.

Är det för professionella behov så är en den skärmen svårslagen. Om det är för att du "villhöver" en bättre skärm så kanske det inte är orimligt att satsa på något billigare som även kan fungera för t.ex. gaming.
Många nya HDR gaming skärmar kommer rätt bra kalbirerade direkt från fabrik. En sådan och ett kalibreringsverktyg kanske räcker för dina behov?

Asus ProArt är nog så nära du kan komma den nivån utan att vara en Eizo. Är också intressant om du vill åt HDR-kapaciteten. Backlight blooming ingår i konceptet så att säga med en FALD.

Acern är mer en reguljär skärm med extra finesser. Det lär vara mer lik din AOC i fråga om sin kapacitet och precision.

Jag gissar att AOC:ns mätvärden kommer från mjukvaran till i1-Displaymätaren? Värt att tänka på är att specade siffror inte säger något och de uppmätta siffrorna kommer av algoritmen i mätprogrammet och de använder alla olika algoritmer. Oftast baseras på siffran på en areal när färger är en volym. Typiskt kommer ljusstarka LCD:er ha en volym/gamut som är en upp och nedvänd pyramid och ha svårt att nå mättnad i mörka nyanser eftersom det är så mycket ströljus som slår igenom.

Colorimetern funkar som en ljusmätare med färgfilter, och för att få korrekta värden appliceras vissa korrektionskurvor efter mätningen. Dessa korrektionskurvor baseras på skärmens spektrala karaktär. En LCD med vit LED-belysning har en annan spektral karaktär än en LCD med CCFL-belysning, och det kommer vara annorlunda mot WOLED eller RGB-OLED eller... ja, olika teknik ger helt enkelt olika spektral karaktär. För att få ett korrekt resultat måste du välja rätt korrektion.

Det bestämmer vilken typ av ICC-profil som skapas. XYZ LUT + Matrix är helt enkelt en 3D LUT plus en 1D LUT (matris). Vissa program stödjer inte 3D LUT;en men kan köra 1D LUT;en. Vanligt bland exempelvis webbläsare, i varje fall förr, och jag tror även bildvinsingsprogrammet i Windows gör det.

Ah, som jag trodde. En applikationsinställning där skaparna valt beteckningar som i andra sammanhang har andra mer fristående betydelser vilket gör att man måste vara detektiv och tolka vad skaparna av programmet syftar på. XYZ är den matematiska färgmodell de flesta program arbetar med. Fast som slutanvändare är det sällan att man behöver ens tänka i termen av XYZ. Halva "charmen" med alla program som finns är just att försöka förstå vad programskaparna menar med sådana inställningar.

Det ska väl inte vara ett problem om man låter bli att kalibrera vcgt (video card gamma table)? Input och output (skärmens profil) mappas till PCS, där det konverteras/transformeras i 16-bitar innan det skickas till skärmen. Vad som brukar ge problem är när det appliceras justeringar till grafikkortet, då det sker i 8-bitar. Blir lätt att det ser ut som en påse nötter då, om inte skärmen från början är väldigt välartad.

(Ett annat alternativ är att skapa en LUT från en syntetisk profil som sen appliceras på hela systemet. Kanske lite överkurs för OP, men det blir typ som... eh... hårdvarukalibrering fast i mjukvara - i brist på bättre beskrivning. Går att få väldigt bra resultat med det, fast man blir beroende av ett tredjepartsprogram som måste vara igång och ladda LUT;en och det kostar några procent prestanda)

Fast det blir ju korrekt? Alltså, en LUT i CIEXYZ. Tror det är beteckningen i ICC-profilerna också.

Signalen som går till skärmen är fortfarande endast 8 eller kanske 10 bitar där varje justering för att kompensera för fel innebär att dynamiken äts upp. Om skärmen exempelvis är för turkos och har fel gamma måste signalen man skickar minska B+G i motsvarande grad. Signalen som skickas blir inversen av felet hos skärmen. Detta kan endast ske genom att minska omfånget. Kan inte öka nivåer i den digital domänen utan att skapa distorsion, typiskt klippning, någonstans.

Detta är lätt för att testa själv. Ställ skärmen på kall färgtemperatur och någon supermärkligt S-gamma. Försök sedan kompensera genom att ordna med LUT:ar i datorn. Blir inte mycket kvar av den bilden om man ska försöka profilera bort skärmens fel.

Därför är det viktigt att få skärmen så nära 1:1-respons signal->ljus som bara möjligt. Dvs kalibrering av skärm. Sedan kan man låta datorn och/eller grafikkortet stå för den sista precisionen. Har man däremot en tillräckligt bra skärm från början, Eizo:s Coloredge är i princip mätperfekta ur kartong, då räcker det långt med att endast lösa det via datorn och signalen. Därför man med omsorg om vilken skärm man köper kommer långt med enbart profilering.

Finns en del förvirring här (vilket är fullt förståeligt) som behöver redas ut.

SRGB, AdobeRGB med flera är inte mätmetoder utan färgrymder. Det är representationer av färger i en rymd. Dessa kan sen användas i olika färgsystem för att exakt kunna bestämma en färg. Varför man vill göra det kan illustreras med ett grundläggande problem som behöver lösas:

Säg att du tar en bild med din digitalkamera. För enkelhetens skull är det en bild av en väldigt grön vägg. Din kamera sparar datan som 0,1,0 för röd, grön och blå. Alltså, maximalt grönt och inget rött eller blått.
Du öppnar raw-filen på datorn för att konvertera den till en bild. Din raw-konverterare läser in grön 1 för alla pixlar. Grön 1 skickas till din skärm och den lyser maximalt grönt. Du tycker förstås det är skitbra, eftersom du fotade en grön vägg och skärmen visar grönt. Du sparar bilden och bestämmer dig för att skriva ut den. Vem vill inte ha en utskrift av en grön vägg att hänga väggen, liksom?
När utskriften är klar och du hängt upp den på väggen noterar du att det inte är samma grön som du såg skärmen. Utskriften är både mörkare och mindre grön än den var på skärmen. Det blev inte alls som du ville. Vad är det som blivit fel, egentligen?

Grön 1 i raw-filen är ett helt godtyckligt värde. Det saknar helt betydelse utöver att det är det grönaste kamernasensorn kan fånga. Men, vilken grön färg är det egentligen? Ptja, du kan egentligen bestämma att det ska vara vilken jäkla färg som helst. Vad du måste göra är dock att ge värdet någon form av betydelse (om inte du gör det själv kommer någon annan göra det åt dig).

Här kan vi exempelvis bestämma att den gröna färgen ska vara AdobeRGB-grön. Alltså, den gröna primärfärgen för AdobeRGB (återigen, bara för att göra det enkelt).

Nu skickar bilden till skärmen, men tyvärr vet inte din skärm vem fan AdobeRGB är. Varför ska skärmen bry sig om det, liksom? Skärmen får order om att visa max-grönt, och sen är det inget mer med det. Men vilken grön visar skärmen egentligen?

För att kontrollera vad skärmen visar kan man kalibrera och profilera den. Kalibrering ändrar i skärmens inställningar medan en profilering skapar just en profil över skärmens egenskaper.

Om du har kalibrerat skärmen till att grön 1 är SRGB-grön är det vad som kommer visas när skärmen får signal om maximalt grön.

För att ditt bildbehandlingsprogram ska veta vad skärmen är kapabel till behövs det en profil. Så, du profilerar skärmen som berättar för bildbehandlingsprogrammet att skärmen klarar SRGB-grön. Bildbehandlingsprogrammet noterar att bilden du försöker visa är AdobeRGB-grön. Den är grönare än vad skärmen klarar att visa. Färghanteringsprogrammet bestämmer nu, utifrån de inställningar du valt, hur detta ska hanteras för att visa bilden på bästa möjliga sätt.

Så långt gott allting gott.

Nu ska det dock skrivas ut. Skrivaren vet inte ens vad grönt är för något. Den jobbar med cyan, magenta och gult. Fast det går förstås att blanda för att få grönt. För att kontrollera vilka färger som kommer ut från skrivaren behöver även den profileras.

När du har en skrivarprofil kan du tala om för bildbehandlingsprogrammet att du vill skicka bilden från AdobeRGB till skrivarens profil, samtidigt som du förhandsgranskar bilden på en skärm som bara visar SRGB. Det här är inte ett idealt scenario, men genom den här processen har du i varje fall sett till att alla pratar samma språk.

---

Nu måste man ha klart för sig att det här är ETT sätt att hantera färger på. Det finns olika färghanteringssystem med olika syften. Vad jag har beskrivit är det som brukar användas för att gå från foto till print, eller vad som används för att få mer enhetlighet när saker visas på olika datorskärmar.

Det här systemet brukar inte användas för video.

Arbetsflödet för video brukar vara att sammanföra material från olika källor (exempelvis olika kameror mixat med VFX), konvertera så allt lever i samma värld, redigera och sedan rendera det till någon färgrymd beroende på hur det ska visas. För projektorer har du exempelvis DCI-P3 och för vanliga TV-apparater eller datorer är det rec. 709 (samma som SRGB fast olika transferfunktion/gamma).

I det här fallet finns ingen profilering som styr vad som visas på skärmen (visst, det går att fixa en LUT som gör det, men vi struntar i det nu). Du får helt enkelt kalibrera skärmen eller projektorn så att materialet visas korrekt.

---

Så, för lite enklare svar:

För video gäller rec. 709 och gamma 2.4. Jag utesluter HDR här för det är inte ett realistiskt alternativ för 15KKr.

DCI-P3 är för filmprojektorer.

Image P3 från Apple är för datorer. Det är som DCI-P3 fast gamma 2.2 istället för 2.6, och D65-vitpunkt. En del HDR-material kan använda P3-primärer.

Standard för datorer är SRGB. Det är samma primärer som rec. 709 med gamma 2.2 (för visning, encoding-gamman har en speciell funktion).

AdobeRGB är gjort för att rymma det mesta av färgrymden för CMYK-skrivare. Fast det var 1998 och det har hänt en del sen dess.

Vill du kunna se så mycket av färgerna som möjligt för utskrift väljer du ett så stort färgomfång som möjligt, profilerar skärmen och jobbar i största möjliga färgrymd (AdobeRGB är liten i sammanhanget).

Till foto använder jag Eizo skärmen och till spelandet LG 27GN950 har använt Eizos skärmar i typ 15 år till mitt fotande.
Dom är dyra men dom är det av en anledning, skickar rätt mycket utskrifter och canvas via chrimson och det har aldrig blivit fel vad gäller färger, kontrast eller skärpa.