Ny bok berättar historien om Commodore 64

Mitt minne var att väldigt många ungdomar ville ha en C64, för att det gick rykte om att man enkelt med denna numerisk kunde lösa väldigt många komplexa differentialekvationer och ungdomarna kopierade deras lösningar hej vilt med varandra.
Sedan var det ett fåtal som även spelade, men det var inte många.

Nej det var spelen som gjorde hemdatorns intrång till den stora skaran. C64 så önskade jag att man fick en sådan, den var dock dyr och så fick man en Nes och jag kunde ej få båda. Från är om C64an någon gång blev billig typ 1994, men det var inte det som stod högt på önskelistan då när grafiken på spel var i efter.

Jag har flera c64 med massor av tillbehör. Den roligaste är nog skrivaren med sitt bläckband.
Har länge funderat på en retrohörna men man måste ju få tummen ur... Har ju även andra utmanare som tex spectravideo, amiga 500, någon atari och en del mer obskyra modeller som jag misstänker är "kloner".

Denna bok ska jag definitivt läsa.

Jesper Juul, det är ju ett namn man känner igen från DSU, från hans arbete inom ludologi.

Påminner om den svenska ypperliga "Generation 64"

Som följdes av "Generation 500"

Jag tänker på begagnat att man kunde få dem extremt billigt precis som du skrev. Många inklussive mig satt utan dator tills jag fick tillgång till en PC. Men en C64 var inte så lockande på 90talet.

C64 hade bra grafik och ljud för att vara en maskin ifrån 1982. Den var mycket dyrare inköp än andra hemdatorer t.ex ZX Spectrum men ändå billigare än atari 8 bitar. Den är dessutom en userl basic tolk jämför med MSX ( Som blev en flopp i Sverige ).

Det var nog ett av misstag som Commodore och Atari gjorde, dom byggde datorer som vara svåra bygga ut. Visst det fanns Commodore 2000/3000/400 och Atari TT / Mega STE som hade expanderbara chassi. Men vanliga standard datorn var svårt bygga ut. Det varför först med Amiga 1200 som datorn fick inbyggd hårddisk kontroller.

Då hade PC kommit ikapp hemdatorerna. Runt 94 byggde jag själv min första PC som var en SX486-25 som jag köpte i delar lite här och där.
Den kunde man köra Linux eller OS/2 på.

Det var samma här, fick C64:an omkring 1991-92, gratis av en släkting som bytte till PC. En stor fördel vid den tiden var att man kunde köpa hela kartonger med gamla C64-spel begagnat (både original och kopior) för veckopengen eftersom datorn var så ute och alla ville bli av med dem och alla kassetter/disketter som tog plats (tror vi t.o.m. fick en extra C64 "på köpet" när vi köpte några spel). Så jag hade hundratals spel medan de med nyare konsoler knappt hade några spel eftersom de var så dyra (även om de spelen förstås var betydligt mer imponerande).

Amiga 1200 skaffade vi först kring 1994-95 och den körde vi t.o.m. 1997 (uppgraderad med 68030, Fast RAM och hårddisk) när det till slut blev PC (en begagnad P133 med Voodoo1).

Oktober 1983, tidig julklapp. Drömmen blev sann när jag öppnade paketet och såg den. Farsan var också lika ivrig att pilla med den, därför jag fick den i förskott, vilket inte var helt vanligt med 30-talister. Resten är historia. Sålde min tyvärr när jag köpte första Amigan men har införskaffat en 64C senare. Behöver bara lite mer grejor till den så den går använda.

Vad jag minns var C64 aldrig en vanlig, seriös dator. Visst kunde den användas "seriöst", men det var en extremt liten minoritet som gjorde så. En vanlig samtida seriös mikrodator var Apple II och IBM PC, senare MacIntosh etc.

Ångrar att jag sålde min C=128D; men ärligt talat hade den nog inte överlevt tills idag då den verkade ha rätt sopig kvalitet. Men det var den snygga versionen, och det var ju coolt att slippa flippa disketterna då den kunde läsa dubbelsidigt. Kostade 4500 1987 vill jag minnas, sålde den 1988 för 4000 inklusive hur många disketter som helst. Och köpte en Amiga 500.

Det var ett av problemen med Commodores marknadsföring. Rent tekniskt var både C64 och Amiga "seriösa" datorer som kunde användas för allt möjligt (och det hände, t.ex. https://gamerant.com/commodore-64-auto-shop/, https://amitopia.com/amiga-4000-titanic-film-production/) men p.g.a. marknadsföringen sågs de aldrig som seriösa alternativ till Mac och PC.

Hela två år innan SNES låter väl mycket för prisdumpning av Nintendo. Det drar de sig för såvida det i inte går rejält dåligt. Men ja, NES vill jag minnas hängde med som ett åtminstone aningen mer budgetalternativ långt efter introduktionen av nästa generation.

Var säkert annorlunda over there dock. Särskilt som det också var typ ett år förskjuten lanseringen i vanlig ordning på den tiden.

Nja..? Upp till en viss nivå var det ju skitenkelt på Amigorna egentligen. Även för hårddisk fanns en modul som bara trycktes in i ena ändan av datorn. Gissar att det inte var vanligare att någon tryckte in en hårddisk i en vanlig 1200/600 än skaffade en sån till 500. Var det ens en hållare för disken i de som inte hade den från början?

Problemet var nog snarare att tillgängligheten för tillbehören var både svajig, och marknaden rätt förvirrande. Att priserna på expansion fick själva datorn att verka billig hjälpte nog inte heller för att det skulle vara något för andra än de riktigt intresserade.

Jämfört med senare "PC" så får man även beakta att mycket av det som var expansioner där var standardutrustning i många av allt-i-ett-datorerna. Särskilt då de populäraste Amiga och Atari.

Amiga 500 krävde sidecar som hårddisk. Amiga 1000 lanserade med ett kul tillbehör. sedovagn som var en PC. Amiga 600 och 1200 tillhörde samma generation. Jag köpte en 20 MB hårddisk till min atari 520 ..Det var en stor resa ifrån floppy och hålla på med ram disk.