Wrestling - WWE, AEW, TNA och så vidare.
Sedan WWE slöt avtal med Netflix om att få rättigheter på det mesta i arkivet samt köra alla livesändningar är det säkerligen flera stycken där ute som återupptäckt denna briljanta, löjliga, överdrivna och unika underhållningsformen.
"Men det är ju inte på riktigt!" hör jag er säga.
Det är klart jag vet det. Det är inte heller varför man tittar på det. För ska vi vara ärliga så nej självklart är det inte en sport i klassisk bemärkelse. Istället är det ett skådespel med ett noga regisserat narrativ med hjältar och skurkar där berättelser vävs och skrivs av produktionsteam som i fallet WWE är massivt. Något som däremot är på riktigt är stjärnornas atletiska förmåga, en match mellan två stjärnor är inte så mycket en kamp mellan dem som det är ett samspel för att få matchen att framstå som just en kamp där de allra bästa gör detta med perfektion.
För mig tog allting avstamp i WWE RAW och WWE Smackdown när detta visades på kabel-TV när jag var barn. När jag som 12-åring såg Rey Mysterio kämpa ned sin motståndare med sin signatur-move 619 var jag helt såld. Med tiden släppte intresset när tonåren övergick i vuxen ålder. Nu har det dock tagit fart igen på allvar i vuxen ålder. Det var en helg när jag var uttråkad och tänkte att jag kan väl testa, med en stor portion skepsis blev en match två som blev tre. Efter många veckor till hade det blivit en del i min veckorutin.
Jag kan fortsatt inte riktigt exakt sätta fingret på vad det är som gör det så attraktivt. Skådespelet är dåligt, berättelserna är ibland förutsägbara och WWE:s minst sagt extremt problematiska historia borde göra att jag inte är intresserad. Men det är jag.
Jag förväntar mig kanske inte att det finns en enorm mängd fans just här på SweC men blev inspirerad efter att jag och min kollega @Rosenvik insåg att vi båda två gillar denna ädla underhållningsform.
Är du intresserad idag? Tittade du kanske när du var liten? Tycker du att jag är helt jävla galen?
