Linux OS funkar äntligen

Svaret på din fråga är apt-get install paketnamn.

Du behöver bara en : D, eller har du inte adsl eller liknande?

14 st. Debian skivor?!

Haha, först trodde jag att du skämtade med mig, men när jag gick in på debian.org så har de ju faktiskt 14 stycken ISO-filer, helt sjukt!

Använd netinstall.

prova 'apt-configure' eller nått liknande. Så kommer du till samma ställe som under installationen. Då kan du där välja att ta från cd skiva. eller skriv base-config så kan du om du har valt källa rätt installera Desktop enviorment.

Släng in Mandriva om du vill ha en snygg användarvänlig dist.
Den är speciallicerad på desktop, och den utvecklas kommerciellt....och det märks och syns, till skillnad mot testutvecklingsplattformen Fedora tex

Finns gratis-version att tanka. Mandriva 2005 Limited Edition.
Att installera program och sånt är ändå lite strul, men det ska det vara i Linux. Det blir aldrig lika intuitivt och enkelt som i Windows där man bara kör "setup.exe" och så är det klart....tyvärr.....

Vad är det för sjukt med det?

Aoh, den har man hört förut. Det är väl väldigt mycket enklare med bara
"# apt-get install paketnamn" eller "# emerge paketnamn"?
Då nästintill allt ligger på samma ställe, och man slipper leta igenom halva internet för att hitta det programmet man söker (kan ju vara problem om det är ett litet skitprogram, som man dock tyckte var användbart).

Sen kanske nybörjare tycker det känns jätteskrämmande med en svart terminalruta, men det finns väl säkerligen GUI till det mesta nuförtiden.

Detta har tagits upp i ett gäng trådar nu (mitt fel att det hamnar här också iofs ).

Det är enkelt om man råkar hitta det program man vill ha tillgängligt via sin pakethanterare, OCH även just den versionen man vill ha....OCH alla dependencies hittas.
Att ladda ner massa kompletta program och slänga ut på dvd för att sedan enkelt installera igen om ett år är inte lika lätt.
Hela Linux bygger ju på att man ska tanka allt live direkt från officiella ftp's. Den dag inte den tjänsten finns längre för ens favvo-dist, alternativt favvo-versionen av nåt program börjar bli svår att få tag i pga nyare versioner som finns överallt.....ja då ligger man lite risigt till.
Inte så lätt att tanka hem och backuppa program, för allt ska installeras live med dependencies och sånt som sköts automatiskt och laddas från alla möjliga håll.

Visst är det enkelt att skriva "apt-get install paketnamn", men det är ju just det utlämnande enkla som är svagheten tycker jag, för den dag det inte funkar, eller internet rasar just den veckan man ska installera om......

Och nej, jag vet tyvärr ingen snabb mirror för Mandriva. Jag tankade nog från Sunet med mitt DSL coh det tog väl ett dygn eller så....är ju bara en liten dvd så spelar roll

Mängden skivor?

Debian - 14 st. ISO-filer.
UbuntuLinux - 1 st. ISO-fil.

Paket tillgängliga för Ubuntu? Alla som finns för Debian...

J***a Windows-mentalitet. Varför ska man hålla på att ominstallera och greja så fort det blir ett litet problem. Fixa problemet i stället för att ominstallera...

P.S. Om det nu är så viktigt att du har både källkoden och binärerna kvar så kolla in Gentoo:s Portage. Det kan sparar all källkod under /usr/portage/distfiles och kan eventuella spara alla binärpaket under /usr/portage/packages om man så vill...

Mmm men om man nu inte råkar ha en bred-fet lina och ingen telefon så kan det vara bra att ha 14 st skivor. Min SUSE som jag fick från Novell med lulllull är på 3 DVD skivor.

Nu är det ju dock så att det finns fjorton stycken ISO-filer för _nedladdning_, vilket jag tycker är tokigt.

Men alltså, ni förstår inte poängen.

Varför ha fjorton stycken ISO-filer för nedladdning?
*) Vill man spara bandbredd så kan man ju inte ladda ner filerna - det tar ju mer bandbredd att ta ner 14 stycken ISO-filer än att ta ner de paket man vill ha.
*) Det finns ytterst få (inga?) tillfällen då man behöver alla fjorton skivor - ingen behöver så många paket.

Visst, vill man spara bandbredd så kan man köpa de pressade CD-skivorna (449:- på LinuxShop.nu). Men att ha möjligheten att ladda ner fjorton skivor slår mig som fruktansvärt onödigt. Man klarar sig otroligt långt på de tre första skivorna, om de nu inte har stuvat om paketen i senaste Stable förstås.

Den enda gången man skulle kunna spara bandbredd och pengar är om man får en kompis att ladda ner ISO-filerna åt dig och bränna ut på CD, men då återkommer vi än en gång till det jag sa tidigare om att det är ytterst sällan man skulle behöva _fjorton stycken_ skivor - den personen som har så stort paketbehov bör kanske tänka om litet

FreeBSD: portinstall xyz

Windows: Hitta och ladda ned applikationen xyz, tryck på setup.exe, acceptera licensavtal, tryck ok, ok igen, välj plats, acceptera att den vill skapa en ny folder, ok igen, bocka ur eventuella rutor om att programmet inte ska startas direkt samt att du inte vill läsa readme-filen, ok igen, klart.

Vilket känns lättast?

Man kanske vill installera på en burk som inte har åtkomst till internet, och de paket man vill ha kanske finns utspridda på alla, eller åtminstone några av de fjorton skivorna, det är tänkt att det ska finnas där om man behöver det. Sen när man har dessa skivar kan det gå snabbare att göra fortlöpande installationer av program från skivorna än från internet, och eftersom att det är stable-release som kommer i skivorna så uppdateras programmen ändå väldigt sällan.

Att ha möjlighet att ladda ner 14 skivor är sannerligen inte onödigt, det är så CD-pressarna får tag i Debian för att pressa upp skivorna.

Om det egentligen är så att du inte gillar att växla skivor så kan du ladda ner de 2 DVD-ISOs som finns för senaste stable. Eller så kan du välja det som du passar bäst, vilket i detta fall tycks vara endast de tre första skivorna (från woody?) eller en netinstall.

Jag pratade om installation, inte konfigurering. Windowsapplikationer kan vara precis lika svårkonfigurerade som dess motsvarigheter under *nix.

Han pratade iofs inte SÅ mycket om konfigureringar, utan om sånt som windows gör automatiskt och som man får fixa själv i Linux. Och måste man confa nåt så är det ju betydligt enklare att göra det i ett snyggt enkelt grafiskt gränssnitt än att leta rätt på rätt config-fil och editera den på rätt sätt. Bara en sån sak som att hitta var fan programmet installerade sig, och sedan hitta vilken av alla filer som är start-filen, och sedan lyckas lägga in den i startmenyn på lämpligt ställe eftersom det ibland inte görs automatiskt (eller ibland hamnar på ologiska ställen...man får ju tyvärr aldrig välja sånt i Linux under installation).

Sachankara, vad menar du med sparar källkod/binärpaket? Kan man få den att automatiskt spara undan allt man installerar...typ som en backup, och som man sedan enkelt kan välja att installera från, med dependencies och sånt som laddar automatiskt?
Sen behöver man ju inte alltid installera om för att det är fel på något i windows
Windows är ju lite svårare att paja helt än Linux där man inte har så mycket koll på vad som ligger i det.....man kan ju knappt ens få nån enkel överblick över vad som är installerat och inte (som newbie iallafall)

Du har helt rätt, förutom en sak. Du har förväxlat orden Linux och Windows.

I Windows:
* Hur sjutton skall man få någon överblick över vad som är installerat, var det finns och vilka ändringar de olika programmen gjort i konfigurationsfiler och registret?
* Lyckas man paja en sak måste man oftast installera om hela systemet.

I Linux:
* Pakethanterarna i olika distar brukar hålla en fin databas över installerade paket och var de finns uppdaterad.
* Har man förstört en sak (till exempel konfigurerat kärnan fel, avinstallerat ett viktigt paket, osv) är det bara att boota en LiveCD och åtgärda just det.

[EDIT] Det som du antyder att Windows gör själv (som att lägga till genvägar till programmen i startmenyn och på skrivbordet) är sådant jag föredrar att få bestämma över själv. Dessutom tycker iaf jag bättre om att starta program via terminaler. Då behöver man bara en stor knapp mitt på skrivbordet, eller ett enkelt kortkommando och slipper leta i menyer en lång stund. Men, alla tycker olika.