Religiösa friskolor, tillåta eller förbjuda?

Nej, sanningen är objektiv och oberoende av människors åsikter.

Om du inte anser det vara viktigt att ha klart för sig vad man har för bild av sanningen så är det väl ganska dumt att använda sig av ordet när du argumenterar? Du påstår ju att det lärs ut lögner och att detta är skäl till att förbjuda vissa skolor.

Då det i princip är omöjligt att nå absolut visshet om vad som är sant, hur kan man då avgöra vad som skall vara tillåtet att undervisa i skolan? Vem skall vara domare över detta?
Skall man bara få undervisa sånt som är absolut sant? Blir väl bara matte och språk kvar i skolan då, lite filosofi, idrott och sånt kanske också passar in.

Ni som verkar se konfessionella friskolor som ett stort problem, vad i ligger problemen att folk tror på Gud och att dom inte tror som er?

Den vetenskapliga metoden är den bästa metod vi har för att avgöra sanningar.
Innan du visar att föräldrarnas magkänsla är mer precis för att härleda sanna påståenden så tycker jag att vi kör på den vetenskapliga metoden.

Inget av det vi har i skolan skulle trilla bort, religionsundervisning skulle fortfarande vara kvar.
När religion är ett såpass stort fenomen i vårt samhälle så måste barnen naturligtvis förstå varför människor börjar tro på såpass lustiga påståenden. Det är en viktig del i deras förståelse för samhället.

För att religion är påprackat skitsnack.

Jag har så fort från den ålder jag kunnat uppfatta min omgivning blivit påpushad det. I skolan (katolsk), i hemmet och så vidare.

Men... vissa människor frågar sig själva 'Varför?'. Jag tror jag är en av de människorna så nu har jag avsagt mig katolska kyrkan och blivit ateist samt konverterat farsan.

Religionsindoktrinering är ett hot mot fritt tänkande. Visst är det märkligt att den religion man tillhör oftast är densamma som ens föräldrar? Humm? SLUTA lek med barns hjärnor.

Dom som anser ateismindoktrinering vara hot mot det fria tänkandet då? Är dina åsikter mer värda än deras eller?
Givetvis är det upp till ett barns föräldrar att i så stor utsträckning som möjligt välja vad som är bäst för barnet.

Det handlar inte om att dessa skolor skall undervisa vad som helst, dom har att följa läroplanen likt alla andra skolor.

Möjligen att det finns en objektiv sanning, men vetenskapen använder precis samma sätt att övertyga människor att det den säger är rätt, som religionen gör. På så sätt är den vetenskapliga sanningen inte mer sann än religionens sanning.

Japp, mina åsikter är mer värda än deras. Bang on target.
Nej, för deras föräldrar har också blivit påprackade samma skitsnack. Utgångspunkten för religion ska vara neutral och just neutral är väl agnostiker/ateist. Att tro på saker som man gör bara för att någon sagt så är inte en bra utgångspunkt för ett hälsosamt sinne.

Gud(ar) kan finns, de kan inte finnas. We don't know.
Hälsosamt ställningstagande.

Japp, det har jag följt i 9 år, det följdes ju "verkligen". Varför fan ska det då finnas sådana här skolor om de ska vara precis som alla andra?

Nej, religösa skolor är bara ett sätt att minimera kritiskt tänkande hos barn, vilket är essentiellt för att religion ska överleva. Det är också viktigt att man träffar på andra barn med andra idéer och så vidare.

EY! Du får komma ihåg att alla har vi varit ateister en gång i tiden, fram tills religionsfanatiker kom och övertalade dig om att det finns en gubbe i rymden som kan göra allt om du bara äter upp din spenat. Att på något sätt över huvud taget trycka in tankar i ett barns huvud är fel, men det som är så skönt är att dem är automatiskt ateister och det behöver man inte lära dem. Lär man dem dessutom att tänka själva, vara på något vis källkritiska och bra människor så blir dem garanterat inte kristna när de blir äldre heller.

Automatiskt ateister? Så ett barn kan inte fantisera själva om att det finns en sorts högre stående varelse? Nu kanske det inte är så vanligt att barn är så djupa tänkare. Men för att vara ateist måste man väl tro att det INTE finns någon högre stående varelse? Och jag tror inte att barn tänker så heller.
Jag tror inte att man lär dem att tänka mer själva med eller utan en religion. Däremot när de blir äldre så är de nog bättre på att tänka på saker i stort utan att vara så inlåsta på just sin tro. Fast ändå kan det ju vara så att man är för låst på sin egen vetenskapliga tro, för att kunna se andra möjligheter. Så jag tror inte att det bara är religionen som kan göra folk fanatiska.

Nej du måste inte bestämma dig för att tro någonting, du är ateist fram tills du blir konverterad till något annat.

Du bör kolla upp vad en fanatiker är för övrigt :(.

/me kryper ut ur ett snår.

Här har vi en sällan skådat djurart, en inbiten kristen.

Vi ser nu hur denne har ignorerat alla argument och istället hugger tag i det lilla stycke av text som den inte känner sig hotad av.

Sedan gör den en helt skandalös bortviftning. Ett makalöst djur.

Vad vi förespråkar är avsaknad av indoktrinering.

Det finns ingen orsak att påstå "det finns inga gudar" för barnen, det är bara att berätta som det är.
Nämligen att många människor tror på gudar trots att det inte lyckats hittat något tecken på att någon av dem stämmer och trots att alla påståenden som kunnat testas har visat sig att inte stämma.

Därifrån berättar man om de olika gudarna som människor idag tror på och hur det funnits mängder av gudar som folk trott tidigare på och som idag är bortglömda.

Man berättar alltså bara hur man vet att det är, man antar inget för att det känns trevligt att anta det.
Från detta får barnen dra sina egna slutsatser.

De flesta kommer antagligen att bli ateister eller deister, lyckas man bra skulle jag tro att antalet teister kommer vara försvinnande litet.

Zartax:
Mja... en ren agnostiker påstår att denna inte vet och aldrig kan veta.
En ateist brukar påstå att de har väldigt god grund till att tro att det inte finns en gud, väldigt få påstår att de verkligen är 100% säkra utan närmare 99.999...%

Jag vet mycket väl vad en agnostiker är jämfört med en ateist, och skulle nog vilja använda ordet "toothfairy-ateist" för att beskriva det ordenligt. Hur som helst så spelar det absolut ingen roll, lik förbannat så vet till och med ett barn att det inte finns jultomtar, gudar eller påskharar om ingen berättar det för honom.

Som t.ex. att det inte finns någon gud?

Som sagt, läs det jag skrev igen och trolla i någon annan tråd. Du börjar inte livet med att tro att något som inte finns existerar, utan du vet att saker som du kan registrera med dina sinnen finns och du har inget behov av någon gud av naturliga skäl. Så jag ber dig, sluta smutsa ner alla trådar med dumma frågor när du vet svaret själv.

Jag har läst igenom ditt inlägg, och jag ställer en högst relevant fråga. Du utgår från att det du tycker på något sätt är mer värt än vad andra tycker. När jag visar att detta leder till en motsägelse så blir du aggressiv.

Jag blir inte aggresiv, jag blir väldigt besviken. Eftersom du kan svenska språket och är reggad 2001 så tar jag för givet att du är minst sex år gammal. Då bör du inte ha några problem med att läsa och förstå det jag skriver.

Frågar dig en motfråga så vi slipper en massa jidder, påstår du att du "föds" in till någon religion eller tro ö.h.t? Om du gör det, vilken religion och varför har det aldrig någonsin observerats genom tiderna?

Att "fortsätta" vara ateist under och efter barndomen är att INTE bli konverterad till något annat, medans att bli religös behöver en vändpunkt i livet där du helt plötsligt tror på något som inte finns.

Ateist/Agnostiker - Avsaknad av att bli övertalad till att tro på något. (tar för givet att du vet vad båda är, och därav inte ifrågasätter varför jag satte ihop dem två)

Religös - Någonstans i livet har du träffat någon som tror på något som har lockat med godis eller annat för att du ska tro som dem.

Du är alltså "icketroende" när du föds, tills en eventuell religion kommer i vägen.

Du missar poängen i min fråga. Att tro att det inte finns någon gud är precis lika mycket en fråga om att tro som att välja att tro att det finns en gud. Däremot så verkar du tycka att det är något slags naturtillstånd att tro på att det inte finns någon gud, medan det är en vanföreställning att tro att det finns en gud. Jag ser själv ingen skillnad i att välja att tro på en gud, eller att välja att tro att det inte finns någon gud. Båda är en fråga om vad man väljer att tro på.

HAH.

Ett barn tror inte på någon gud när det föds helt enkelt.
På samma sätt som det inte tror på att förintelsen är ett påhitt.

Nej.

För ateism krävs det inte att man gör något antagande, man granskar bara den information vi fått genom observationer av världen och konstaterar att det ännu inte finns något som antyder att det finns en gud. Då drar man slutsatsen att det antagligen inte finns en, och definitivt inte en teistisk/personlig sådan.

Teister gör antagandet att det finns en gud och struntar i att det inte finns något som antyder att det finns en, och använder något absurd form av idéakrobatik för att gå runt alla de påståenden som deras religioner påstår som vi idag vet är falska.

Det är ingen egentlig skillnad mellan att bo två år på nordpolen och konstatera att man inte sett en enda pingvin (då de finns på sydpolen) och då dra slutsatsen att det antagligen inte finns pingviner på nordpolen trots att man inte kunnat observera hela nordpolen under hela tiden och det "antagandet" som ateister gör.

Brist på tecken antyder en ickeexistens, och ju längre frånvaron av tecken fortskrider destå mer antyds ickeexistensen.

"För ateism krävs det inte att man gör något antagande, man granskar bara den information vi fått genom observationer av världen och konstaterar att det ännu inte finns något som antyder att det finns en gud"

Redan här säger du emot dig själv, att tolka det vi idag vet om världen är i allra högsta grad ett personligt antagande.

Okej, om du måste vara så förbannat anal så kan jag förändra det till "de påståenden som stärks väldigt väl av objektiva observationer, till sådan grad att det är onödigt att underhålla tanken på att de kanske inte stämmer".

Men förändrar det något?

Du försöker ändra yttringen när det är själva tanken du borde fundera på.
Du väljer att tolka omvärlden på ett visst sätt, för att du är övertygad om att det inte finns någon gud. En troende väljer att tolka den på ett annat sätt utgående från att det finns en gud.

Försökte du få in något budskap i den meningen så misslyckades du.
Vad var det du försökte säga?

Nej, jag vill bara veta vad sanningen är oberoende av vad som är sant.

Finns det en gud så vill jag veta om det.

Totalförbjudas, spridning av religion ska inte uppmuntras.
Det räcker med religions undervisningen som finns i skolorna redan, är man intresserad får man hitta en kyrka/moske eller vad som lockar en.

Är du mottaglig för möjligheten att det skulle finnas en gud då? Annars är ju ett uttalande som det du just gjorde tämligen ointressant.

Då du anser dina åsikter stå över andras är du ju heller inte intresserad av vad vi tycker så då känns det föga meningslöst att ens försöka föra en diskussion med dig.