Fotografikst minne och minne i övrigt

Jesus. Jag som trodde att jag hade bra sifferminne. En sifferföljd på 500? Hur är det ens möjligt? Det finns ju inte ens ett mönster att följa.

När de flesta som säger att de har fotografisk minne så menar de inte ett perfekt, men bra jämfört med deras andra minne.

Jag själv har ett av de sämsta minnerna på sweclokers, då jag knappt kan namnet på någon inkl klasskamrater. Likaså det mesta som tillhör allmänbildning, jag skulle bli utskrattad på en frågosporttävling typ jeopardy/pokerfejs.
(fick självklart googla för att hitta namnet pockerfejs)
Nå ändå på något sätt så går högskolestuder hur bra som helst för mig, då mitt minne för logiska samband är bra. Och jag kan se väldigt många gamla tentor framför mig, t.ex. reglerteknik som många tycker är jobbigt, så hade jag 12st tentor med lösningar i det "fotografiska minnet" tillsammans med mitt "logiska minne". -Och jag fick mest rätt av alla i hela klassen.

Jag brukar ha bra minne och hitta rätt väg när jag kör bil även minnas hur jag hittar tillbaka från olika orter eller hitta i olika orter jag kört i innan vet inte om det räknas fotografiskt minne!

Jag har ganska bra minne för obetydliga små saker.

Kan komma ihåg vilka folk, vilka kläder och vart alla satt på pendeln.
Märkte det för några veckor sen att jag kommer ihåg sånt. Då jag tänkte tillbaka några dagar när jag var ute att jag kom ihåg alla personer som var där o vilka kläder de har och var de befann sig. Kan egentligen komma ihåg nu när jag tänker efter alla människor jag såg idag :S Jag är konstig...

Dock e jag urusel på att komma ihåg namn

Har en otrolig kunskapstörst som vilket gör att jag har ett brett intresseområde och då fastnar det mesta..

Namn och vägar etc är dock ett rent helvete.

Ett tips för dig att komma ihåg är att assosciera kunskapen med en bild som du skapar. Övar du tillräckligt länge kan du utan större ansträngning göra detta och du kommer minnas oerhört mycket mer.

Kan komma ihåg mycket om jag vill, då hela sidor i böcker om jag läst dem. Fick nästan IG i samhällskunskap i 8an efter att jag citerat en A4 direkt ur en bok ordagrant på ett prov. Men när läraren sedan frågade mig och jag kunde citera om det muntligt så insåg han att jag inte fuskat

Dock måste jag som sagt läst dem och verkligen velat lära mig dem, så något fotografiskt minne har jag inte, även om jag senare i huvudet ser det som en bild.

Även memorerat en följd av 80 djur i rätt ordning, sen testade vi om jag kom ihåg den 1 gång i veckan, vi gav upp vid 4 veckor, detta utan att plugga in följden under tiden.

Fotografiskt minne kommer man nog i princip aldrig kunna träna upp, detta utgår från hur hjärnan bearbetar det du ser. Det sägs att uteslutande alla med saker som fotografiskt minne eller andra extreme talanger har något handikap, kan va gravt eller knappt märkbart, så det verkar som att det krävs lite mer än träning

Men det vanliga minnet kan man träna, bara att göra minnesövningar själv. Göra mycket varje dag där hjärnan får arbeta osv stärker bara dess förmåga.

Kommer ihåg att vi gjorde ett fotografiskt minne-test på universitetet: man får se två bilder med massa prickar på, sedan ska man lägga ihop dem från minnet och kunna läsa ut en siffra (tänk typ färgblindhetstest). Vad jag förstått finns det inget dokumenterat fall i världen där någon lyckats.

Jag har också väldigt bra lokalsinne. Precis som pappa. Kanske är så att jag också målar upp allt i 3d. Fast jag tänker nog mer som på en karta dvs uppifrån. Eller jag vet inte riktigt; jag har bara bra koll automatiskt på nåt sätt.

Men nåt bra fotografiskt minne har jag inte. Alltså jag kan ju komma ihåg att jag sett en bild, men jag skulle inte kunna rita av en exakt kopia av bilden bara utifrån minnet, så många detaljer saknas liksom.

Minnet i övrigt är väl sådär. Som namn på folk kan va svårt (även om jag lätt känner igenom dem). Men än är jag inte senil iaf.

Det finns inga direkta övningar som är "gör det här och du får bättre minne". Det hela går ut på att lära sig att placera saker på rätt plats i hjärnan. De platser du kan välja mellan är långtidsminne och korttidsminne. Väldigt förenklat kan man säga att bilder lagras i långtidsminnet medan mer flyktig information som tex telefonnummer lagras först och främst i kortidstminnet.

Det enklaste sättet att träna upp minnet på är att lära sig en teknik för att lagra flyktig information i långtidsminnet. Detta görs då lämpligen med att översätta tex telefonnumret till en bild. Hur detta görs finns det en hel drös olika metoder. Den absolut bästa metoden för dig är den du själv kommer på. De behöver inte nödvändigtvis vara speciellt avancerade. Som exempel kan det vara att komma ihåg mönstret från knapptryckningarna på telefonen(väldigt vanligt) eller baka ihop numret till en rytm/text.

Exempel: nummer 07975
Slå det på en telefon och det blir ett ganska enkelt mönster att komma ihåg. Eller så kan man göra en rytm av det (vilket har gjorts i en lite äldre reklamkampanj om jag inte minns fel) Säg numret för dig själv med en paus efter 9 och 75 som talet 75, 079 75.

För att träna upp sitt vardagliga minne är det bara att hela tiden försöka associera saker med något som är lättare att komma ihåg och ju mer av systemet du kommer på själv desto bättre är det för just dig.

För saker som inte är nummer är det samma sak som gäller. Tex namn på den som skrev första inlägget i forumet. Där då du i många fall det serverat på silverfat. Ha som rutin att kasta ett öka på namnet och sedan bilden under så kommer du efter en tid ha ett bild/namn arkiv i huvudet.
För namn på personer man träffar irl är det oftast bara en liten gnutta koncentration på personen man möter som behövs för att komma ihåg dennes namn. Hälsa och lyssna på vad personen säger när ni skakar hand. Sekunden efter kan du reflektera över om han/hon hälsade med "döda fisken" eller knäckte armen på dig samtidigt som du associerar det med personens namn. Det man kan ha i bakhuvudet här är att ju roligare man gör sig av "sekvensen" tyst för sig själv desto lättare är det att komma ihåg namnet. "Fan, han ser lite ut som Bert Karlsson och höll på att shejka loss tänderna på mig när han hälsade, dessutom heter han Åke..."

Folk säger att jag har bra minne. Jag vet inte hur sant det är iofs, hade dock lite tråkigt i matematik A och kan numera >100 decimaler på pi.
Brukar även vara bra på så kallade "simon says"-spel. Alltså spel där du får en kombination uppspelad för dig och sen ska repetera den.

Tror många av oss har bättre lokalminne/sinne än snittet.

Gamers ni vet

Är det någon som kan komma med några bra tillämpningar för ett bra minne då? Jag menar, visst är det imponerande att kunna 500 decimaler i pi men det är också helt värdelöst. Som partytrick betraktat är det lite tveksamt eftersom det får en att framstå som udda och kanske nördig.

Fram med lite bra historier på hur ni använder ert goda minne!

Tja, jag har väldigt svårt att glömma bort sifferkombinationer, såsom telefonnummer, portkoder etc. Ansikten och namn är heller aldrig något jag glömmer, åtminstone inte ansikten. Det är ju båda positivt och negativt.

När man ser sin gamla dagisfröken eller dyl. på stan och hälsar och får världens blick tillbaka, då är det inte till min fördel.

Mitt minne är uselt på de flesta plan. Visst, långtidsminnet eller vad man vill kalla det fungerar väl ok.

Men att hälsa på främmande personer. Sekunden efter så minns jag inte namnet. Jag lyssnar visserligen aldrig ordentligt, då jag tycker det är ett gammalt ointressant sätt att presentera sig på (skaka hand). Detta medför lite problem på jobbet tyvärr. Namn är så fruktansvärt ointressanta och flyktiga i mitt jobb, samtidigt som de trots allt är rätt viktiga i vissa fall.

En annan grej är hur folk har, enda sedan jag föddes, kallat mig med fel namn. Jag heter David, och 9/10 främmande människor som referrerar till mig på ett eller annat sätt säger Daniel. Så fruktansvärt irriterande! Det är ju bara de två första bokstäverna som stämmer. Men visst, de tänker säkert "det var något som började på D... hmm, Daniel är rätt vanligt namn, gissar på det!".

Jo tack, man borde byta namn till David-Daniel snart. Men det är ju främst nya människor som får för sig att man heter Daniel.

Lär mig allt du kan!

Haha, skönt att man inte är ensam om att heta "Daniel" bland nytt folk.

Just så specifika saker som att memorera Pi kan nog inte användas till så mycket mer än att visa att man kan dem. Och i många fall kommer nog det uppfattas som udda och nördigt. Är du ute efter krogragg är det nog sällan det kan tänkas ge resultat och får nog klassas som relativt värdelöst. Då är det säkert bättre att dricka värmeljus
Men det finns nästan alltid någon som delar just ditt specifika intresse och det går oftast att få ut mer av sitt intresse om man rör sig i sådana kretsar. Hade Zlatan börjat läsa på handels hade troligen några fundera på vad det är för sportfåne och vad han gör där. Att hans speciella förmåga råkar vara något så vanligt som just "bollsinne" och är en väldigt duktig fotbollsspelare är inget han heller direkt kan utnyttja i andra sammanhang (Det är mer sitt namn/varumärke han utnyttjar som han skaffat via fotbollen). Ta med en fotboll Spy bar och se vad du får för reaktion av folk.

Vad du använder dina 500 memorerade decimaler till är ju helt upp till dig. Troligen har du i alla fall fått en liten positiv känsla av att klara av ett mål du själv satt upp. Om du vill utnyttja det till mer är det bara att söka efter rätt forum för det. Kan hända att det ger fett med pengar (som tex fotboll) eller så blir det bara några få pinsamma minuter eller kanske evig förnedring med hjälp av Internet.

Eftersom du efterfrågar en historia kan jag ta en jag tycker är lite frän, handlar dock inte om mig
Tyson Mao lärde sig för ett antal år sedan att lösa Rubiks kub. När han kunde det lärde ha fler på sin skola och till slut blev det en förening och de blev ganska duktiga på att lösa kuben. Han övade vidare och tränade bland annat upp minnet och lärde sig lösa kuben blint (memorera den och sedan lösa den utan att titta på den). Av detta hamnade han i TV-programmet "Beauty and the Geek". Och till slut hamnade ett klipp när han löser kuben blint på nätet. När det hade åkt runt på nätet och folk misstänkte bluff så hamnade han till slut i direktsändning på CNN. Han har även varit med hos Jay Leno och ett flertal radioprogram. Och dessutom var han kubtränare och lärde Will Smith lösa kuben under inspelningen av filmen "Jakten på Lycka".

Jag hade en kille i min Franska när jag gick i högstadiet som hade helt sjukt " Fotografikskt minne " . Men han kunde även läsa så där galet fort när man läser typ på samma rad o sen in i mitten med olika ögon och när han var klar kunde han återberätta i primcip i rätt ordföljd. Om någon minns de där gammla skolböckerna med glosor i man hade läxa på för 10 - 15 år sedan.. sen sån sida drog han av på nån minut o sen kunde han varje ord utom kanske 1 eller 2 men eftersom han var så smart ananrs också kunde han ofta ungefär hur man stavade och vad de betydde iaf. Undra vad en killen gör idag...

Jag har ganska bra sifferminne vilket var till stor hjälp när jag jobbade i en Teliabutik. Ibland kunde en kund komma in kanske två dagar efter ett första besök när man har pratat om att tex byta abonemangsform eller nåt. Då kunde jag i kanske 60-70 procent av fallen komma ihåg hela numret. Annars hade jag fel på kanske en eller två siffror. Ganska behändigt men ibland fick man skumma blickar

Har också hjälpt mig i butiker (när jag handlar själv) och varan inte går att scanna in. Då kan jag komma ihåg artikelnummer etc. från hyllan så kan dom knappa in det direkt. Även efter nästan nio år kan min sambo ibland säga att nåt inte stämmer med mig