Hårddisk på fem terabyte om två år

När jag köpte en 4GB Quantum Fireball typ 95-96 (för 1000 SEK per GB) blev jag i princip utskrattad, "vad i helvete skall du med den här till? Hade du tänkt ladda ned internet?" o.s.v.

Vet inte om det sagts innan men:

Varför kan dom inte bara dumpa allt det där och lägga pengarna på att ta fram bättre SSD diskar istället? Tala är silver men tysta hårddiskar är guld!

gammal teknik är billigare än ny, det gäller att mjölka så mycket så möjligt ur hdd medans de lever

Hade jag inte varit härdad från att ha läst en jäkla massa nonsens så skulle jag kanske bli dummare av att läsa ditt inlägg.
Jag drar dock inte (längre?) på mig dumhet bara för att jag läser det.

Man vet MASSOR om hjärnan. Orsaken till att man inte vet mer är många, en av dem att man inte kan plocka isär den hur man vill... vi har etik som sätter stopp. Man vet massor om Alzheimers, precis som man vet gryyyymt mycket om cancer nu... förståelse leder inte automatiskt till ett botemedel.

Rent skitsnack. Man har exempelvis rätt stor koll på hur enskillda hjärnceller fungerar.
Man har skapat datorsimulationer av stora delar av våra däggdjurshjärnor med suveräna resultat tack vare sådan kunskap.

Du måste skämta.
Skillnaden sitter i mjukvara och inte i hårdvara. Datorer är universella turingmaskiner, de kan beräkna allt som är beräkningsbart.
Skulle det vara så att de är alldeles för långsamma så skulle det ändå gå, men i lägre takt. Det är, måste vara, mjukvara som begränsar vad datorer kan och inte kan göra.

Mjukvara.

Mjukvara.
Det går att ge datorer förmåga att känna smärta. Det riktigt svåröverkomliga när det gäller smärta är det perifera nervsystemet.

Det går att lösa med mjukvara bara man tilltar minne och processor så generöst att den simulerade hjärnan aldrig kommer upp till de nivåer som begränsas av hårdvaran. Detta vore inte orealistiskt då även vi har en övre gräns både gällande intelligens och minne som begränsas av neuronernas arbetshastighet, kraniets storlek, hjärtats förmåga att syresätta celler etc.

Jag vet inte om någon har gått igenom det tidigare, men hur som helst...

Hjärnan har absolut INTE flera terabytes kapacitet.
Den har BETYDLIGT mindre.
Anledningen till att vi kan komma ihåg så pass mycket är för att hjärnan är extremt bra på att komprimera information.

Exempelvis: du kan säkerligen komma ihåg namnet på tusentals olika bilar. Men kan du verkligen berätta precis hur varje fälg ser ut? Antagligen inte. Hjärnan ser på några bilars fälgar, kommer ihåg det, och varje gång man tänker på en ny bil så sätter hjärnan in de där fälgarna. Så sålänge du inte lägger väldigt mycket tankekraft på hur fälgar ser ut, så kommer hjärnan inte att spara särskilt mycket information om hur fälgarna på varje bil ser ut.

Troligtvis skulle man kunna få plats med all information som hjärnor lagrar på väldigt långt under 100 GB.

Jag skulle inte vilja kalla det komprimering. Hjärnan är i likhet med andra liknande nätverk (typ artificiella neurala nätverk) en mönsterigenkännare snarare än en mönstersparare.
Skillnaden mellan vårt minne av en bil och en bild av samma bil är att vi känner igen den, men vi har inte sparat informationen. ("bara" informationen som krävs för att känna igen den)

Korrekt avmålande av något vi tidigare sett men inte längre sett kräver en form av mönstersparande, men detta är något som för oss är konstlat och kräver träning... till skillnad från igenkännande som vi kan från födseln. (och ännu tidigare)

Här känner jag att du gör "homunculus-misstaget", dvs att du logiskt sätter in en liten gubbe i huvudet som upplever hjärnan, när du skriver att hjärnan "sätter in" fälgar på tänkta bilar.
Klart att det inte krävs små neurala konstnärer som pusslar ihop/ritar en visuell bil för att man ska kunna tänka på en bil. Våra tankar är varken i form av bilder eller ord. Hade det varit i ord hade man inte kunnat tänka på något man inte vet ordet för, hade det varit i bilder hade man bara kunnat tänka på syner.
Tankar är tankar, börjar man tänka på tankar som om de vore bilder, meningar, eller något annat så gör man ett misstag. Ett misstag som tyvärr är allt för lätt att göra.

Haricots: Du har givetvis rätt, jag försöker bara förenkla grejerna. Inte alla som förstår annars.

Komprimering och komprimering - istället för att komma ihåg precis hur något ser ut så kommer vi ihåg mönstren för det och bygger upp miljontals saker utifrån det, det skulle väl åtminstone jag vilja kalla för någon typ av komprimering.

Inte defragmenterat en hårddisk på ca 7år nu...inte värt besväret

Fyll,sätt i ny...repeat x 5

Are we there yet?