Intel Skylake efterträds av Kaby Lake 2016

Tråkigt att tekniken stannar av något men det ger AMD chansen att konkurrera med likvärdig tillverkningsteknik.

På ett helt löjligt sidospår skulle jag vilja påstå att "Kaby Lake" inte låter som ett lika coolt kodnamn.

Börjar det inte bli dags för mer än 4 kärnor snart...?

Finns Xeon D, CPU (8st Broadwell kärnor)+moderkort+10GBit/s NIC och lite annat för $500-600. Finns för den delen även ARM-baserade plattformar med 8 kärnor för <$40

Problemet är att för majoriteten av alla saker du gör på skrivbordet kommer i3-43x0 vara både snabbare och billigare, det blir ytterst svårt att hitta något utanför vissa server-nischer där Xeon D är snabbare än i7-4790. Där har du förklaringen till varför två kärnor fortfarande är normen för svensson och fyra kärnor är mer än nog för majoriteten av power-users.

Finns de som har nytta av fler kärnor, den gruppen känner nog redan till både E-serien och Xeon E5.

Android-mobiler har haft både 4 och 8 kärnor under många år nu och dessa enheter säljer i drivor, även low-end har 4-kärnor. Ändå är det extremt få program som rent tekniskt skulle behöva mer än två kärnor, få program använder mer än en tråd.

Många kärnor ger väldigt hög teoretisk perf/W, så väldigt många vill lura ut vettiga sätt att använda system med många relativt svaga kärnor. Problemet är att saker som ljusets hastighet sätter rätt definitiva begränsningar på vilken typ av problem som fungerar på system med många svaga kärnor, den typen av problem hittar man normalt sett inte i de program vi kör på skrivbordet. Ett undantag är grafik, men det hanteras redan av en separat krets, en GPU, som har massor med kärnor.

På skrivbordet är därför maximal enkeltrådprestanda prioritet 1, 2 & 3. Efter det kommer kanske fler kärnor någonstans.

Det du nu skriver är en väldigt vanlig missuppfattning, den detaljer som missas här är att moderna CPUer har väldigt många funktioner för att spara ström och dessa har nackdelen att det tar relativt lång tid (sett från en CPUs sida) att vakna upp ur strömsparläge.

Om du har fyra separat uppgifter som sporadisk använder CPUn kommer det garanterat vara långsammare att köra detta på ett system med en fyrkärnig CPU där varje kärna kan utföra X mängd arbete, det snabbaste fallet skulle vara en kärna som kan utföra 4X men räcker nog med att den utför 1.3-2.0X för att det ska bli snabbare (beror på hur sporadiskt programmen använder CPU). Att vakna ur C3 eller lägre (är normalt var en "idle" CPU-kärna använder idag) tar minst 100 mikrosekunder. Under den tiden hade man kunnat köra ~300k-400k cykler arbete om man valt en redan aktiv kärna.

Ovanpå det finns idag även frekvensskalning, latensen här är typiskt en tiopotens till (runt 1ms att byta frekvens). Färre kärnor betyder att man typiskt kan ligga närmare maximal frekvens med rimlig last på kärnan, blir kärnan "idle" väldigt mycket blir det mer strömeffektivt att klocka ner den.

Det är därför ofta både strömsnålare och snabbare att ha relativt få men starka kärnor i system som används interaktivt. En superstark kärna är inte optimalt, tar helt enkelt för mycket kraft att krama ur det sista + det är hyfsat enkelt för ett system att använda mer än en CPU-kärna.

Fler än två CPU-kärnor kräver däremot motprestation från programmen för att utnyttjas väl, så för tillfället är två till fyra kärnor typiskt det som ger bäst balans av hög enkeltrådprestanda (något som ger låg svarslatens i UI och liknande) och hög aggregerad prestanda. Servers som har en stor mängd oberoende sessioner kan naturligtvis dra nytta av många CPU-trådar, men de program som typiskt körs på skrivbordet ser inte ut på det sättet.

Ledsen, men detta är nonsens.
Min dator har för närvarande över tvåhundra trådar igång. Men ingen drar mer än max någon % av processorkraften. Att mer än en fysisk kärna upplevs ge bättre respons har mest med hur Windows har hanterat IO/interrupts att göra. Det är fundamentalt ett OS problem, inte ett processor problem. Operativsystem som prioriterar respons (realtidsoperativsystem) är uppbyggda på ett lite annat sätt än desktop-OS. Desktop operativsystemen har istället i huvudsak satsat på att snabbare processorer, (och att ha mer än en) skall avhjälpa problemen. Och det gör de också, numera. Vilket är en del av orsaken till att största delen av x86 marknaden är ointresserad av processorkraft idag, för majoriteten av användarna begränsas inte på något uppenbart sätt av sina processorer. Det är då logiskt att Intel istället sänker energiförbrukning, för batterilivslängd är en påtaglig och viktig parameter, (liksom strömförbrukning i serverfarmer.)

Att ha flera kärnor kostar å ena sidan inte så mycket kiselyta nu för tiden, men i gengäld ger det bara i enstaka specifika fall något prestandautbyte. Det måste finnas flera trådar som, också över tid, är lastbalanserade och som heller inte är begränsade av någon annan gemensam resurs som t.ex. L3 cache, dvs de måste i princip kunna snurra runt i L1 och göra väldigt mycket arbete på väldigt lite data som behöver läsas eller skrivas (* benchmarks, host *).

Hur många kärnor man har är en balansgång. Intel förde över sin produktportfölj till två kärnor när de de inte kunde vinna mer än sisådär 10-20% på att bara ha en i enkeltrådad prestanda. Och de vann också lite fördelar på grund av brister i Windows. Efter två kärnor handlar det för den överväldigande majoriteten PC-användare om marknadssegmentering. De som kör specifika applikationer som faktiskt vinner påtagligt på att ha fler kärnor än fyra, hänvisas till ett separat produktsegment som inte riktar sig till vanliga konsumenter.