Inlägg

Lite över 2700 tecken fördelat över lite mer än 470 ord. Inte illa. Men inte ett enda om prostitutionens... -antar jag- högst eventuella negativa bieffekter. Någon behöver en realitycheck.

/K

Fast nu gör du ju exakt det som jag tidigare skrev om. Du tar upp det lilla som fond för det stora. Den här lagen riktar sig bara mot torskarna. För att det på något sätt skall bli aktuellt om att tala om att det påverkar prostituerade i någon negativ bemärkelse måste man anta att det finns lyckliga horor. Och för att det skall vara vettigt att föra detta resonemang vidare på något principiellt plan, måste man dessutom anta att de är i majoritet. Annars blir det ju meningslöst. Fast nu är ju myten om den lyckliga horan just en myt. Det är dessutom en myt som är väldigt viktig för torskar. Jag säger inte att alla som tror på myten är torskar. Däremot tror de flesta torskar på myten.

Allas frihet som är byxmyndiga? Jajävlar.

/K

Vems frihet begränsas av rådande lagstiftning?

/K

Precis. Trafficking är en heeeeeeeeelt annan sak och detskaviintetalaomfördettyckeringenomajabajadetharingetmedprostitutionattgöra.

/K

Intressant? Absolut. Relevant? Mycket.
Jag vet inte hur många inlägg som enbart fokuserar på det som kallas myten om den lyckliga horan. De som påstås gilla och uppskatta sitt yrke. De som "passar" extra bra att knulla för pengar. De som njuter av att bli objekt, 3-4 gånger om dagen. Det gör man inte, menar jag, i en miljö där det självklara är att fokusera på det elände som prostitution alltid för med sig. I denna tråd förminskas denna verklighet. Detta är typiskt för manliga gemenskaper. Man lyfter upp det lilla som exempel, fond mot det stora. Finns inte det lilla, hittar man på det. Inbillar sig det. För i sammanhanget spelar det ingen roll om det trots allt skulle finnas någon lycklig hora. Problemet är inte att prostitution finns, utan att "vissa" mår dåligt, menar man. Om alla istället skulle behandlas bra, menar man, så skulle prostitution vara en bra sak! Jamen, alla skulle få ligga. Bara man har pengar! Och vem vet, man kanske ger någon flicksnärta en orgasm, samtidigt som man ger henne pengar. Win!

Det är bara så jävla äckligt att läsa. Fy fan.

Och din sista drapa är... Ja. Intetsägande på gränsen till apologetisk. Helt plötsligt har du ingen "rätt" att tycka än det ena eller det andra. Det är ett ställningstagande så gott som något. Jag vet inte heller om jag förstått din sista mening korrekt, men om du är " "för" i betydelsen att de argument "mot" jag ser hela tiden handlar om hot och våld" kanske det beror på att hot och våld är något som är fantastiskt vanligt inom just denna vidriga syssla.

/K

Jag vet inte om jag missförstått något här men du menar alltså, på fullaste allvar, att vi ska avskaffa nuvarande skolsystem med en helt privatiserad skola som visserligen inte kommer fungera, i alla falll inte utan att vi måste ta bort betygsättningen från lärarna och ge den till någon "oberoende" part. Och detta skulle göra skolan bättre på vilket sätt? Eller billigare? Eller effektivare? Och att exemplet inte faller i god jord förstår jag, men om exemplet kan belysa det dåliga med att privatisera, så kan du ju inte avfärda det med att man istället skall ta ett exempel som talar för privatisering.

/K

Nej. De är skådespelare. Som har sex. Ingen "köper" sex av någon annan. I teorin i alla fall. Med det inte sagt att det är oproblematiskt med porrindustrin, eller att prostitution inte förekommer inom porrindustrin. Utan jag försöker bara påpeka att (vilket kanske någon gjort innan) så som lagen fungerar idag så kriminaliserar den en tänkt köpare av sex. I många länder är det dock förbjudet med prostitution, och där blir väl i så fall frågan någorlunda aktuell. Men återigen blir ju frågan i så fall om pengar bytt ägare mellan skådespelarna. Det är fullt möjligt att så är fallet, och då borde man ju där diskutera om det inte är en ganska pinsam lucka i rådande lagstiftning.

I övrigt slås jag av den fullkomliga bristen på kvinnligt deltagande i denna tråd. Kanske kan förklara varför det snabbt började handla om att legalisera prostitution.

/K

OffT:Om det råder någon som helst förvirring kring en fråga är det bara rimligt att försöka bringa klarhet i den. Det kan man göra på olika sätt. Ett lite mer vänligt skulle kunna vara att öppna med "Jag tror du missuppfattade...". Ett lite mer elakt där du önskar att retoriskt förminska din meningsmotståndare skulle kunna vara, "Om du inte förstod vad jag menade kan jag försöka vara tydligare...".
Vad det nu än är du gör så är det detta jag inte förstår. Vilket är helt ok.

/K

Edit: Språkligt.

Om ett företag har behov av en anställd, så hittar man en sådan. Annars är företaget korkat.

/K

Jag talar överhuvudtaget inte om något samhälleligt värde i detta exempel. Jag hade kunnat säga pengar istället för värde, men det hade varit mindre exakt, eftersom det är svårt att räkna på en marknadsavdelnings, eller ekonomiavdelnings bidrag till ett företag. Det enda man vet är att dessa avdelningar är direkt nödvändiga för verksamheten, men det är svårt att beräkna i exakta kronor hur mycket de bidrar med, till skillnad från en "gubbe vid bandet", som har en viss produktionstakt, och vars arbete går att mäta.

/K

Arbete genererar värde. Ekonomiskt sådant idealt sett. Varje arbetande människa i ett företag bidrar till detta värde. Idealt sett. Varför skulle ett företag inte vilja ha maximalt antal anställda, då det är först då de kan generera maximalt värde? Allt utöver den personal som behövs för produktionen (alla företag producerar något, varor och/eller tjänster) är överflödigt. Men omvänt är det ju ett slöseri av stora mått att inte ha maximalt antal anställda. Jag kan köpa att man inte anställer för att det lokalt kan råka finnas brist på folk tillfälligt, men argumentet att man inte har råd att anställa, trots att man har plats i produktionen, och dessutom kan sälja dessa varor/tjänster, låter ju orimligt. Om du däremot menar att det finns företag som "gärna skulle anställa fler" men inte har "råd" för att löner och annat är för höga, så betyder det ju bara att de, precis som jag menade, har så många anställda som de kan ha och fortfarande gå med vinst.

Alla betalar skatt. Vad är grejjen med att företag gör det, och varför betalar de in "speciellt" för de som går arbetslösa? Mig veterligen kan man inte välja krona för krona vad skatten ska gå till, utan det sker indirekt via valsedeln, sisådär vart fjärde år. Vad är poängen? Om folk får slita för två så är det ju ett klockrent exempel på att det borde finnas utrymme för nyanställningar. Övertid kostar också. Där har vi för övrigt ett annat reformförslag, höj övertidsersättningen med säg 50-75% från nuvarande nivå.

Att sänka minimilönen är ju att jaga mygg med artilleri. Du kommer att träffa, men aldrig direkt, och en massa annat förstörs runtikring. För det första sänker du ju konsumtionsnivån över hela fältet för att några enstaka företag ska få sina golv rengjorda och/eller solsidans fönster ska bli putsade. Inga oviktiga jobb, men i förhållande till den sänkta konsumtionsnivån för alla som går på minimilön är det ju inte ens nästan värt det. Summa summarum är ju att du får fler arbetslösa, eftersom andra företag som är beroende av just den konsumtionen måste avskeda för att kompensera mindre produktion.
För det andra ökar du den relativa fattigdomen, det vill säga, fler blir fattigare relativt andra grupper i samhället. Detta är inte helt oproblematiskt, eftersom det är här, i den sociala ojämlikheten, som mycket social ohälsa skapas. För mer information om det rekommenderar jag "Jämlikhetsanden" av R. Wilkinson och K. Pickett. Mycket, mycket intressant läsning för den liberal som vill utmana sin världsbild.
För det tredje pressar du ner löner på andra områden. Detta hänger ihop med den första, eftersom det är en bieffekt av att företag är beroende av en viss "köpkraft" hos konsumenterna. Men det visar om inte annat på att sänkta minimilöner är ett så inihelvete dåligt förslag. Det finns inga vinster i förslaget, förutom för Mcdonalds då, som initialt behöver betala mindre i löner, samtidigt som konsumtionen står kvar på vanliga nivåer för ett litet tag. Lite som att kissa i byxan, varmt först, kallt sen.

/K

Hur tänker du nu? Ett företag har så många anställda det behöver, speciellt idag när det är arbetslöshet. Det finns fler huvuden än jobb. Förutom i den offentliga sektorn då. Där saknas det arbetskraft ända sen 90-talets nedskärningar.

LAS: Utan en lag om anställningskydd blir det kaos på arbetsmarknaden. LAS infördes efter 70-talets konflikter på arbetsmarknaden, som -om jag inte har helt fel, orsakades av att facket i mångt och mycket slutat göra sitt jobb. Se strejkerna i Kiruna mfl exempel. LAS skapar helt enkelt balans på arbetsmarknaden. Och om avskaffandet av det är en "jobbskapande" reform, ja då har man inte mycket till fantasi. Märkligt att inget högerspöke någonsin räknar på hur mycket (eller lite, beroende på från vilket håll man ser på det) svenska företag tjänat på LAS, och/eller fackets tidigare starka ställning. Man fick ordning på en situation som var ohållbar efter saltsjöbadsavtalet.

Höga minimilöner: ?? Sänkta minimilöner har aldrig skapat jobb, däremot har det gett ökade vinster för de företag som anställer inom låglönebranscher. Jag blir gärna motbevisad här. Men att lönerna skulle vara för höga har högern/företagen skrikit i urminnes tider. Är det inte ungdomsarbetlösheten som beror på för höga löner, så är det kommunernas utgifter, eller industrins påstådda kräftgång. Snack är vad det är.

Kraftiga marginaleffekter? Wait, what?

Arbetsmarknaden som blir mer och mer specialiserad och kräver mer kompetens.
Här håller jag med såtillvida att produktiviteten har blivit högre inom alla branscher. Men, och det är här jag ställer mig frågande till om du verkligen tänkt till här. Folk blir varken mer specialiserade eller kompetenta av att man avskaffar anställningskyddet eller sänker minimilönerna. Lösningen, faktiskt det enda rimliga man kan göra här, är att sänka antalet jobbade timmar per huvud till 6h arbetsdag. Fler skulle få jobb, och produktiviteten bibehålls.

Hur var det nu? Beror arbetlösheten på de arbetslösa? För uppenbarligen finns det ju ett överflöd av jobb som ingen "kan" ta för att trösklarna är för höga? Brukligt är att skylla på utbildning, dvs att folk utbildar sig fel, eller lathet, dvs arbetslinjen. Det här är ett ganska bekvämt resonemang att föra eftersom man sällan krävs att visa på att det också finns jobb. Men faktum är ju att antalet arbeten, jobb, inte är lika många som de som söker jobb. Så hur man får det resonemanget att gå ihop förstår jag inte riktigt.

/K

Det betyder att folk inte har jobb. Egentligen.

Poängen är ju att det finns tydliga samband mellan arbetslöshet och "social ohälsa". Man kan då göra ett av två val. Man kan antingen skylla den sociala ohäsan på dem som drabbas av den, eller så kan man skylla den på samhället. Inget nytt där, men jag tyckte bara att det var värt att påpeka.

Såhär kan man ju resonera. Det vill säga att arbetsmarknaden var felaktigt konstruerad eller organiserad tidigare och därför skapade en massa ohälsa, eller problem, eller vad man nu vill kalla det. Därför kom "arbetslinjen" som skulle motivera arbetslösa och andra (ex. sjukskrivna) att bli mer villiga att söka arbete. Orsaksförhållandet inom arbetslinjen för vad som är den största orsaken, eller i alla fall vad som är möjligt rent politiskt för att åtgärda arbetslösheten, är de arbetslösa. Det är de som skall "fixa" arbetslösheten så långt som det är möjligt, eftersom teorin om jämviktsarbetslöshet kräver en viss andel arbetslösa, kring 5-10% beroende på om det är valår eller inte. Man får dock ett par problem när man för den typen av resonemang. Dels för att man måste glömma bort en massa fakta som spelar in, samtidigt som man måste hitta på en massa för att saker och ting ska stämma.
För det första är arbetslösheten i en stagnerande ekonomi direkt avhängig vinsterna i företagen. I en växande ekonomi avskedas inte folk även om det går sämre för tillfället, utan behålls eftersom det snart vänder ändå. Det är inte värt allt besvär med att hitta nytt folk den dagen helt enkelt. I en stagnerande ekonomi, där tillväxten är så låg att ekonomin faktiskt mer liknar ett nollsummespel än inte, är det självklart mer nervöst ute bland arbetsplatserna. Det är ju detta som hela kritiken mot "kvartalsekonomin" handlar om.
Men kontentan är ju att individen kan göra väldigt lite för att skapa en (för denne) bredare arbetsmarknad (förutom att organisera sig politiskt). Det enda individen kan göra är att ändra på sig själv, och därmed göra sig själv mer "anställningsbar", trots att detta inte skapar något jobb över huvud taget. Politiker däremot, som är satta att ta just sådana beslut som kan skapa arbetstillfällen väljer alltså arbetslinjen, som i sin tur endast, och dessutom i bästa fall, kan öka "matchningen" på arbetsmarknaden. Eller ja, man menar ju att sänkta skatter skall ge en ökad tillväxt, och plockar fram det som det främsta jobbskapande instrumentet. Nu är det svårt att i alla fall historiskt belägga något sådant, eftersom det finns ett samband mellan höga skatter (som fördelas ut i en välfärdsmodell, mind you) och låg arbetslöshet. Det är också orsaken till varför de "skapade jobb" som rut och rot-avdragen betingat brukar framhållas som förbannat dyra. Faktum är att det enda sättet som arbetslinjen "kan skapa" arbeten är om lönerna sjunker, och därmed ger företag fler huvuden per lönekrona. Men då är ju snacket om att arbetsmarknaden "inte är något nollsummespel" verkligen felaktigt.
För att motivera folk att söka arbete används alla metoder hämningslöst. Allt från kollektiv skuldbeläggning till direkta ekonomiska hot. Om man menar att detta inte skapar social ohälsa, är det ju ett direkt underkännande av arbetslinjen som ideologisk princip och politiskt grepp. För tanken är ju att folk hellre ska ta ett kasst jobb än att ha det kasst utan.

/K

Hmm. Möjligt att jag missförstått något nu, men eftersom det är en streamtjänst som jag vill styra så är det väll inte "inkommande"-regler som jag är intresserad av? Jag strömmar ju från datorn till mediespelaren, dvs utgående...? Att programmet inte kommer åt datorn utifrån är ju visserligen bra, men det tar jag liksom för givet. Och i utgående finns inga program över huvudtaget. Det är därför jag inte grottat där (nästan) alls. Fast jag kanske agerar mot bättre vetande då...?

/K

Tack för förslaget. Är inte helt omöjligt att jag provar det, trots att det löste sig. Problemet var nog jag själv, eller att brandväggen är väldigt o-intuitiv, beroende på hur man väljer att se på saken.
Orkar inte börja lägga upp bilder, men inställningarna fungerar ju så att man kan välja om ett program skall tillåtas på offentliga eller sk "hemnätverk". Detta regleras av att man bockar i rutor.

Det som inte fungerade var att först bocka för privat nätverk, och sedan bocka bort offentligt nätverk. Då återkom bara programmet på listan, på ny rad med den gamla inställningen "offentlig".

Det som fungerade var att nollställa inställningarna för brandväggen. Och när den frågade om programmet (som den redan hade lagt till i listan och markerat som offentlig) så markerade jag programmet som privat/hemnätverk. Sedan öppnar jag återigen inställningarna för brandväggen och tar bort originalinställningen. Detta verkar fungera ännu. Har dock inte kunnat prova om jag delar ut något offentligt.

/K

Hallå.

Försökte söka på detta men kunde inte hitta något.

Jag har ett program som delar ut filer till en mediaspelare. Dock har jag dubbla nätverkskort, där den ena tar hand om det "offentliga" nätverket och det andra tar hand om nätverket mot mediespelaren. Problemet är att windowsbrandväggen inte verkar kunna ha olika regler för de olika nätverken. Utan den släpper igenom programmet utan vidare även mot det offentliga nätverket. Försöker jag ändra det så lägger bara brandväggen till programmet igen. Hur löser jag problemet utan att spärra programmet helt?

Kör Windows 7 ultimate x64 och jag har ingen router (hw-brandvägg) mot internet, vilket ju uppenbarligen hade löst problemet annars.

/K

Det är inte bara ram-minnet som denna teknik verkar kunna utmana, utan även processorn.

Jag vet dock inte varför, antagligen är det folie-hatten som inte riktigt vill ramla av, så förhåller jag mig väldigt skeptisk. Först trodde jag det bara handlade om hype för att få aktie x att gå upp tillfälligt, vilket fortfarande kan vara sant. Men detta är tydligen publicerat i en vetenskaplig tidskrift. Är dock inte kompetent att bedöma riktigheten, så det får någon annan göra som vet bättre.
Fanns tydligen med bland Wireds vetenskapliga genombrott för 2008 vilket gör mig extra misstänksam. Börjar investeringarna ta slut så att det behövs lite nyheter för o 'bumpa' och göra tekniken intressant igen?

/K

Du missförstår, hade det av någon anledning varit otänkbart med stödröster hade ju både C:s och KD:s platser varit hotade, och därmed alliansen i sin helhet, eftersom röster hade gått till partier som sedan inte kommer in i riksdagen. På så sätt var ju (talet om) taktikröstandet viktigt eftersom det tryggade riksdagsplatserna. Jag säger ingenstans att det var orsaken till ledningen.

Men är inte tanken att varje parti ska hålla sin egen vikt på något sätt? Om C och KD tar röster av moderaterna som i sin tur tar dem från de rödgröna, så är inte det en signal om vilket parti det är som egentligen drar röster? Det blir ju givetvis inte helt svartvitt eftersom man på detta sätt förvaltar de röster som annars hade försvunnit under 4%. Alternativet är ju att alliansen kommer överens om att lägga ner partierna och skapar ett parti som sen alla röstar på. Effekten blir ju då samma.

Men min fråga gäller ju alltså på sikt. Om det är så att det blir uppenbart att det är stödröster som räddat partierna så kommer det inte att kunna uppstå en diskussion om det rimliga i att hålla dödvikten vid liv liksom. Och urholkar inte detta partiernas egenart ytterligare, utöver de kompromisser som blockpolitiken kräver? Jag bara undrar hur en borgerlig väljare resonerar kring detta.

Situationen är ju lite annorlunda för vänstersidan. Det är ingen uppenbar risk för att V eller MP ska halka utanför längre. Men det beror inte på något förväntat taktikröstande, utan för att de hämtat sig på 'eget' bevåg.

/K

Det här tycker jag är intressant. Taktikröstande är ingen ny företeelse men har spelat en ganska viktig roll för alliansens förmåga att bibehålla en ledning i opinionsmätningarna. Syftet är uppenbarligen att hålla i första hand C och KD kvar i riksdagen. Jag undrar bara hur den som taktikröstar resonerar på sikt. Urholkar inte detta deras existensberättigande (i allianssamarbetet menar jag) om det är tack vare 'moderata' röster som de finns kvar?

(Notera det sista, om vallokalsundersökningarna visar på att de tagit sig in helt för egen maskin så blir ju frågeställningen lite ointressantare)

/K

Äh. Analys är, som du vet, inget mystiskt som händer i huvudet på någon speciellt begåvad person. De dragna slutsatserna från läsningen av manifestet är sådana att de placerar SD just nu till höger, såsom högern är formerad just nu. Jag håller inte med om att jobbskatteavdrag och annat skulle kunna lanseras från en socialdemokratisk minoritets eller för den delen majoritetsregering. Detta är ingen liten "deal" för vare sig vänstern eller högern, den är central för arbetslinjen.
Ja, eller jag skulle nog vilja formulera det som att SD lider av den paradoxala uppgiften att framstå som vilket parti som helst samtidigt som man vill kunna stå utanför för att kunna "stick it to the man". Detta har man tack vare att ingen ifrågasätter SD:s övriga politik på allvar lyckats med.

Jag tycker inte att det är någon hemlighet att jag skulle ha en vänsterbias. Och att du skulle behöva påpeka det ser jag som ett slag i luften. Jag har en vänsterbias, och därmed drar jag vissa slutsatser om verkligheten. Du har en annan bias, och drar slutsatserna utifrån det. Men jag fattar fortfarande inte varför du skulle vara mer klarsynt än jag.

Nåja. Den historieskrivning du berättar om sossarna håller jag visserligen med om så tillvida att den är flummig, men den är likaså genomtänkt och har ett namn. "Den tredje vägen". Upphovsmannen brukar sägas vara Anthony Giddens som stog brittiska labour till tjänst under 90-talet. Den försökte gå från de "stora berättelserna" till en vad man själv betraktade det som, en politik utan ideologi. Ideologiernas död osv. Väldigt inspirerat av diverse postmoderna teoretiker och akademiker.
Jag skulle kunna kontra med att säga att om man på 70-talet hade en åtskillnad i politik och retorik (som jag inte med nödvändighet håller med om faktiskt hände, retoriken som mer radikal då följdes upp med exempelvis ett förslag om löntagarfonder) så kan man återfinna den i dagens regering, som med allt tal om att man inte vill försämra eller förändra "folkhemmet" likförbannat vill slita upp det. Attackerna mot facket (om än mycket mer framgångsrik än vad man nog räknade med) och mot den offentliga sektorn är att fördela om gemensamma resurser till redan förfördelade grupper. Eller för att ta en gammal välkänd harang, de rika blir rikare, och de fattiga fattigare. Arbetslinjen är ett tydligt instrument för detta.

Javisst. Men borgarna har sänkt skatten i likhet med vad de alltid velat göra. Syftet är såklart att minska den gemensamt kontrollerade delen av ekonomin som vi har någon form av kontroll över där marknaden inte kan styra helt och hållet. Detta går ju mot att högern "sossifierats" mer än i retoriken. Att sossarna aldrig ville återställa Sverige utan istället valde att "sanera" statsfinanserna från krisen 91 på ett för de offentliganställda löntagarna vedervärdigt sätt med massavsked och frysta löner pekar möjligtvis att de gått till höger. Inte nödvändigtvis, eftersom det går att argumentera för att man ansåg sig tvingad att försvara det man kunde. Men jag ser det som ett tydligt utslag av politik skapad inom det som kallas för sossarnas kanslihushöger. Och att de fått mer att säga till om hos sossarna hänger ihop med den övriga demobiliseringen av sossarnas organisationer som tidigare var fundamentala för deras makt. Förmågan att kunna mobilisera väljare för sin sak över 50% av riksdagens platser hände mer ihop med diverse stödorganisationer som abf, facket, "föreningslivet" mm mm. Detta har man tillsammans med avslutandet av den enda medietillgången man hade (arbetaren) gjort medvetet eller med krokodiltårar som mest.

Men skulle det göra alla till mer vänster? För att de använder retoriken, men inte det som en gång skapade retoriken? Är det inte resonemangen bakom som snarare styr hur politiken sedan defacto utformas? Och om det är så, på vilket sätt gör det en till vänster bara för att man tar ordet klass (oseriöst dessutom) i sin mun? Drapan om klassanlysen som död ser jag som ett utslag för viss bias. Den är inte död, utan är livs levande på de flesta (alla?) sociologiska institutioner i Sverige.

Agreed. Och det är ju så den mer eller mindre används idag, tolkar iaf jag det som. Nu finns det dock från media ett sådant enormt behov av att göra allt så enkelt att det ryms i korta formuleringar att alla partier likförbannat pressas in i skalan för minsta lilla. Jag menar dock fortfarande att SD klart kvalar in till högern.

Även om du säger att något evolutionärt skulle vara användbart så blir det omöjligt i praktiken eftersom det finns för många domäner att ta hänsyn till. Skalan skulle bli exakt, javisst, men oöverskådlig.
Som jag ser det så är höger-vänsterskalan problematisk men alla förhåller sig också (oftast) på ett vettigt sätt till denna skala. Det vill säga, man menar inte alltid samma sak när man säger vänster, och problemet uppstår i mottagarens förmåga att urskilja vad det är man menar med vänster. Så långt tror jag vi är överens. Ett annat problem som uppstår är när den ena parten blir upprörd över att vara idémässigt eller på andra sätt nära förknippat med något impopulärt parti. Då gnäller man, med rätta eller ej, över modellens felaktigheter. Men i övrigt funkar den faktiskt någorlunda, och det är också därför den finns kvar.

Javisst, kvalitativt sett är de alla olika. Men om jag, utan att låta som en dikotomi-förespråkare, för det är jag inte, då bara enkelt undrar, vad är det som skalan då har för styrkor? Vad är det som den -kan- tala om?
-Edit-
Huruvida SD:s värdegrund "vilar" på det socialdemokratiska folkhemmet låter jag vara osagt. Mitt problem med de formuleringen är ju att det i sig säger väldigt lite om SD. Om det är så att SD vill skapa ett eller i alla fall behålla ett folkhem måste man se på hur man vill skapa det, och vilka detta folkhem primärt skapas för. För sossarna gällde det att fort bygga bostäder och skapa arbetstillfällen samt höja bildningsnivån. Fokus var arbetarklassen. Det var arbetarklassen folkhemmet byggdes för i allt väsentligt i den socialdemokratiska tappningen. Detta är inte oviktigt. Om nu SD vill behålla eller återskapa något slags folkhem så återstår det ännu för dem att tydligt peka på vilka detta är till för och med vilka metoder. Skall man tolka valmanifestet så är det inte någon arbetarklass man i första hand vill nå, utan, precis som alla andra partier, den lite lummiga, gulliga, men fantastiskt svårdefinierade medelklassen. Denna grupp kategoriseras dock inte som en grupp i sig, utan får helt enkelt benämningen "svenska folket", eller i bästa fall, "majoriteten av det svenska folket" vilket ju får en helt annan innebörd.

Att du fortsätter att kategorisera SD som vänster gör i samband med den kritik som du för mot begreppet som sådant och skalan i synnerhet ingen nytta överhuvudtaget, utan förvirrar bara. Att du sedan kallar dem för socialister... Ja. Jag baxnar. För det första är "kollektivism" ett så fantastiskt kasst begrepp att jag inte kan förstå hur någon skulle vilja använda det. Den enda lilla förståelse jag har för att det fortfarande finns är ju dagens samhälles extrema fokus på individen som utgångspunkt för alla samhällsföreteelser. Men att SD skulle vara socialister för att de använder sig av vad du kallar kollektivistisk retorik är ju bara löjligt. För det andra så är klassperspektivet ett centralt element för alla rörelser som vill kalla sig socialistiska. Att (det kapitalistiska) samhället skapar klasser och fördelar resurser till dessa på ett strukturellt plan. Utan en sådan kombinerad analys/begreppsapparat är det mycket lite socialism som blir kvar, för att inte säga ingenting. Jag ser väldigt lite av detta inom Sd, både före och efter jag läst valmanifestet.

/K