Kan jag ha någon neurologisk störning?

Jag tycker generellt ett fel många gör är att de anstränger sig för att leta fel, sedan googlar de efter olika psykiska sjukdomar & störningar och missbrukar konfirmeringsbias för att passa in på någon. Och när de har hittat någon, så har de en ursäkt som de för sin egen del negativt kan missbruka.

Om vi tar den beskrivningen du har så tror jag väldigt många kan skriva upp sig på listan och kanske lägga till eller ta bort en sak. Nå det verkar som om du har dålig koncentrationsförmåga vilket kan förklara dina studieproblem, detta kan även påverka andra saker som orientering.

Jag tycker detta med psykologi är intressant och är nyfiken på om någon mer insatt svarar. Annars tycker jag faktisk det finns många bra på flashback i området. (de har en underforum om området, där det i o.f.s. finns en massa knepigt folk) Och så en varning att man ska passa sig för självutnämnda experter som kan finnas där, även här också för den delen.

*edit* jag kan länka, men var rejält källkritisk mot det som sägs där.
https://www.flashback.org/f80
Och har man stora problem så uppsök såklart professionell hjälp.

Haha shit. ifall du får reda på vad det kan vara, så säg till. För det där passar in som fan på mig

Det enda som inte stämmer är orienteringsminne, jag hittar ganska bra. Och det där med regler i spel är snarare osäkerhet hos mig. Utöver det passade det exakt på mig

Som bud bundy säger, hitta inte på några egna störningar bara. Fundera på att ta kontakt med en psykolog eller liknande. Om du tycker att det skulle hjälpa så är det inte helt omöjligt att få en diagnos (om du har en sådan... fast numer är det ju populärt att ge halva befolkningen en eller annan psykisk sjukdomsdiagnos, så söker du tillräckligt länge finns det säkert någon psykolog som vill stämpla dig).

Lite som Zlayphir säger så är du knappast ensam om dessa problem. Det finns säkert ett gäng supportforum för neurotypiska (självutnämnda och psykologutnämnda) om du vill prata om dina problem/få reda på mer om andra som har liknande problem. Dåligt lokalminne och liknande är ju oerhört vanligt (jag är en av de som "lider" av detta problem).

Som du beskriver dig själv passar det inte in så jättebra på adhd. Å andra sidan inleder du med att skriva att har svårt att koncentrera dig vilket hos de med adhd brukar kallas för uppmärksamhetsstörning.

Jag uppfattar det som att många med adhd inte märkt/märker att uppmärksamheten fungerar mycket sämre än hos genomsnittspersonen, vilket av olika oraker är förståligt. Däremot är det något som är ganska enkelt testa jämfört med många andra faktorer.
Visar det sig att man har kraftig uppmärksamhetströrning kanske man borde överväga att prata med en läkare eller åtminstone tänka igenom hur man fungerar och hur det påverkar ens liv.

Efter lite kort googlande hittade jag inget uppmärlsamhetstest utan bara massa formulärbaserade "adhd test" vilket är trist eftersom massa enkla flashspel skulle kunna användas för att få en fiingervisning.

Man kanske skulle kunna ta det så här i stället. När du upplever att saker inte fastnar, beror det på att du inte kan få tankarna att hålla sig till ämnet? Alltså på ett så dominerande sätt att du inte klarar av att styra detta även om du verkligen försöker.

Men som sagt så låter din beskrivning inte direkt typisk för någon med adhd.

Asperger, ADD, (Inte ADHD, ifall du inte är "hyper"), svåra diagnoser t.o.m. för yrkesmän att ställa.
Gå till utbildat folk, helst - & be att få diagnos. Sweclockers är kanske inte rätt ställe?

Jag träffade en 45-47 årig snubbe för ett par veckor sedan som nyss fått sin diagnos. (Asperger+ADHD.)
Han var iaf överlycklig över att äntligen fått ett namn på eländet .. och medicin mot symptomen. Lycka till.

Mvh

I princip helt rätt. Däremot tar man inte upp saker med sin läkare som man inte känner till.
Fasen när man överväger om något är fel går säkert de flesta igenom vare sig det gäller cancer, aspergers eller benbrott. Dampela verkar vara i inledningen av den fasen och då är det säkert inte negativt att lufta tankarna på något forum.

Jo, sant. Det är dock synd att gå & vänta en massa år med att gå till farbror doktorn med ett sådant här "problem".
Han jag nämnde här ovan hade ju troligen haft det bättre totalt sett med en diagnos i ung ålder, istället för så sent i livet.
Det är ju inget skamligt i ta tag i sin eventuella "problematik", för att sedan få ett bättre liv, om diagnos finns.
Aspies t.ex., är det ju inget fel på alls, nästan. De är bara "annorlunda".

Mvh

Haha, den beskrivningen passa ganska bra på mig med.
Förutom den där sista biten med antidepp
Att komma vilse i sin egen stad är lite intressant

Ingen här kan avgöra om du bara är lite ofokuserad och tankspridd eller om din problematik beror på en NPF.
Ska jag, med min kunskap som antagligen är större än de som svarat men knappast i nivå med en professionell, gissa så skulle jag gissa på ADHD.

ADHD är en bred diagnos på så sätt att det innefattar både de som inte är speciellt hyperaktiva men där uppmärksamhet, koncentrationssvårigheter och uppskjutarbeteende är problemet (de som kallas ADD i folkmun) och andra där hyperaktiviteten är det största problemet.
Det är även den vanligaste NPF, man räknar med att mellan ca 3-6 procent har ADHD (alltså kanske så högt som en per skolklass). I Sverige har ADHD historiskt underdiagnosticerat vilket lett till att många går med ADHD odiagnosticerat. För många blir problematiken mycket mindre med åldern men så är det långt ifrån med alla.

Skulle det visa sig att du har ADHD så finns det väldigt bra läkemedel att få. Så skulle du ha ADHD och du dessutom kunde tänka dig läkemedel så skulle din livssituation kunna förändras dramatiskt.
Jag vill understryka att jag inte har någon förmåga att diagnostisera dig. Du får inte fastna i att du har ADHD. Men gå till vårdscentralen och berätta om din problematik, de kan nog skriva en remiss. Stryk under eventuell problematik som uppstått i ditt liv pga eventuella besvär.

Om jag förstår ditt svar till Alakai så finns det alltså inget område där du märkt att det varit mycket lättare för dig?
Påverkar din intressegrad din förmåga att ta till dig material mycket? Finns det texter eller liknande där din förmåga att ta till dig den är betydligt över din förmåga att ta till dig tråkigare material?

Är dina skolbetyg ovanligt spridda eller ligger de på ungefär samma spridning som andras?

Är du virrigare än andra? Händer det att du glömmer bort saker du tänkte på mer än andra? Känner du att dina tankar hoppar från en sak till en annan oftare än andras? (kanske svårt att avgöra)
Har någon nämnt att det verkar som om du inte lyssnar när de pratar med dig?

En annan viktig fråga är ju om du har någon ADHD i släkten.

Absolut, så får du remiss till lämplig hjärnskrynklare.
Eller - om du går i skolan kan du gå via skolsköterska, fungerar likadant.

Det är dock väldigt vanligt att människor med "medfödda beteendestörningar" blir väldigt intresserade/inriktade/bra på några få saker.
Jag har en grabb i släkten som troligen har ADD (odiagnostiserat/bekräftat) - och han är typ fastvuxen på sin
datorstol, har inga avgångsbetyg, inget arbete osv. Jag har försökt pusha (i 6-7 år) där med, men har inte kommit nånvart än. 20.5år gammal.

Nu säger jag inte att du "har" (snarare är) något av ovanstående, men det är alltid bra att prata om saker man själv upplever som problem eller hinder med någon annan, förslagsvis utbildat folk i ett senare skede iaf, eftersom IFALL det finns jobbig problematik (som kräver proffs) - kan inte lekmän hjälpa dig, snarare tvärtom.

- Det kan ju också vara din egen lilla paranoia, som du uttrycker det, men i det fallet har du också nytta av vänliga & utbildade lyssnare som förstår vad du säger bättre än vi andra, kanske.

Mvh

Man kan ju inte klaga på din stavning/meningsuppbyggnad iallafall

Känner igen mej en del i vad ts skriver. Har flera gånger under lektioner behövt fråga klasskompisarna vad läraren sa under lektionen för att jag har mitt under lektionen börjat tänka på annat och sådana liknande saker.

Hur länge har de beteenden som orsakar problem funnits för dig?
Hur tror du att du var som barn?

Jag tycker också det låter mer och mer som adhd och/eller eventuellt aspergers. Problemet när det diskuteras på det här sättet plus med folk som inte är experter är att det är svårt att bedömma graden av problematiken och vilka andra saker det skulle kunna bero på. Till exempel tycker alla att de är tankspridda i bland.

Det går att dra massvis med frågor runt tex adhd.
-Hur känns det när du gör absolut ingenting? Alltså utan all form av yttre stimuli som ljud, dator, tv, saker att läsa och titta på under en längre tidsperiod än 30 sekunder. En del med adhd beskriver dylika situationer som nästan tortyrliknande, men inte alla.
Föregående exempel är något som vissa med adhd har svårt att svara på eller svarar missvisande på innan de testar eftersom de undermedvetet alltid undvikit att försätta sig in liknande situationer. Gäller igen dock givetvis inte alla.
-Har det alltid varit likadant? Kommer du ihåg hur du var när du var när du var i tioårsåldern, kanske finns händelser du kommer ihåg från förskola eller dagis osv.
-Är du småglömsk? Exempel: Tänker att du ska klä på dig innan du kan gå iväg på morgonen. När du gjort det kommer du på att du skulle käka en macka. Sen kanske du kommer på att de här papperna skulle plockas ihop också. Och så vidare. Applicera på andra situationer som uppgifter i skolan, arbete etc.

Går att köra på med massvis med liknande saker men även om du tycker att det stämmer skitbra så kan det ha andra orsaker än till exempel adhd även om just adhd råkar vara relativt vanligt.
Så jag skriver under på vad Haricots skrev:

Eller andra eventuella diagnoser.

Det är så klart bra ju mer kunskap om sig själv man har när man har kontakt med läkare. Men, när man är vuxen blir man inte tvingad till något. Tvärt om så är det vanligen en dialog och man väljer i slutändan alltid själv vad man vill göra.
Jag känner till en hel del som fastnat lite i vad de tyckt varit fel eller haft svårt att ta till sig vad läkarna sagt. Det har lett till att det dragit ut på tiden mer än nödvändigt, i vissa fall flera år av "förlorad tid".

För att kontra så tycker jag det låter helt normalt. Jag känner flera bokstavsfria människor som har ungefär samma egenskaper som du. Vi är alla olika och man kan inte vara 100 på allt. Jag vet inte heller när mina föräldrar fyller år, än mindre kompisar.

Naturligtvis är det normalt.
Dels är det ju väldigt vanligt (En per skolklass, om inte mer.) och dels är det antagligen så att de störningar eller förändringar som orsakar problematiken i ADHD finns i varierande grad även bland de som inte har ADHD. Det blir först ADHD när problemen ställer till med stora besvär.

Sedan är inte det där med födelsedagarna ett klockrent exempel på ADHD. Det finns sätt där ADHD kan ge sådant, men det är långt ifrån en bra indikator på ADHD.
Uppskjutarbeteendet, problem med att följa instruktioner och bristande fokus vid samtal är tre mycket bättre exempel som tyder på ADHD.
Du kan inte singla ut en enstaka egenskap och påpeka att andra också har det, och förvänta sig att det är ett argument mot att han skulle ha ADHD. Ingen påstår ju att han är onormal.

Vet dock att jag inte är Aspie... resultatet beror nog bara på att jag blev uttråkad av alla dessa frågor så jag orkade inte vara lika engagerad i dom mot slutet.....